... ett halvmörkt landskap med en gnistrande stjärnhimmel. Det var som att öppna upp dörren till en ny värld, ett annat land, en annan tid. En bit bort fanns några palmer och där stod en herde och halvsov med några får liggande bredvid sig under palmen. Allt var stilla och tyst.
Kalle gick spontant in genom dörren och ut i detta landskap för att se bättre och hans följe kom efter. Alla tittade sig nyfiket omkring och fick se att en av stjärnorna var mycket större och klarare än de andra. Den strålade så vackert och klart som om den sa, se mig, jag vill berätta något.
- Juldagsmorgon och inlagd sill, kom det från Rimfrost. Vart tog dörren vägen??
Alla vände sig om men där fanns inte längre någon dörr.. Spontant drog Kalle fram spegeln och frågade vad det var meningen de skulle göra nu. Ännu en gång kom snögubben och ängeln igenom för att svara på Kalles frågor.
Snögubben startade med att säga:
- Nu är tiden inne för att gå i de många fotspår som visar vägen, och hämta hem julglädjen igen.
För att kunna göra detta påminner vi om en av dina ledtrådar.
Snögubben visade en kopia av den ramsa Kalle fått i brevet:
"Gånga från lamm och hem,
sökande Eden.
Stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Hän till det glindrande
lustgårdens stängsel."
- Ni skall följa Er ledstjärna och finna glädjen hos ett barn, fortsatte snögubben. Endast då kan ni hitta vägen vidare till Jultomten.
Det sprakade till i spegeln och bilden försvann och luciatåget hade startat sjunga på- Gläns över sjö och strand. Hector vände sig till Kalle och sa:
- Jag tror bestämt det är Betlehems stjärna vi ser!
No comments:
Post a Comment