Julsagan 2013. 24: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

”Jag har väntat på dig du utvalda Prinsessa,” sa Draken Ponko. Kan du hjälpa mig att..” så tystnade han och blev som hängande i luften innan han kom ned och landade en bit från henne.

Prinsessan Tiara var helt förvånad över att den dumma Draken Ponko nästan var rädd för henne.

Spontant höll hon framför sig den lilla påsen och Draken Ponko stirrade på den innan han snabbt flög upp i luften och som nyste ut en stor eldsflamma.

”Förlåt! Förlåt!” sa han när han landat igen. ”Jag har så ont i halsen och det svider så att av och till måste jag bara nysa och då kommer elden av sig själv.”

Prinsessan Tiara förstod nu att i påsen fanns det ett magiskt pulver från Trollet Maja som skulle lindra Draken Ponkos halsbrand och ta bort det. Så hon fick Draken Ponko att gapa och hällde i hela den lilla påsen i hans stora drakmun.

”Nu kommer du att känna dig mycket bättre,” sa Prinsessan Tiara, men vad kan jag hjälpa dig med? Varför har du kidnappat Jultomten, förstår du inte att barn över hela världen kommer att bli ledsna?”

Draken Ponko böjde generat på huvudet och sa det var en lång historia, men att han skulle berätta och att han behövde den utvalda Prinsessans hjälp.

”Jag har hjälpt Jultomten med många uppdrag över hela världen, flugit med honom, hjälpt honom navigera, föra budskap ut i världen, inte minst julglädjen,” sa Draken Ponko. ”Men en dag startade jag spruta eld då jag fått så ont och sveda i halsen att jag bara skrämde barn och dom flesta som kom i min väg. Det startade att brinna här och där, fast det var aldrig min mening!” suckade Draken Ponko ledset som tog en paus innan han fortsatte:

”Jultomten förbjöd mig att vara med honom på hans magiska resor tills jag lärt mig hur kontrollera detta. Det var även flera andra saker han ville att jag skulle lära mig och gav mig i uppdrag att vakta denne gruva så inte människor eller djur skulle förirra sig in i gruvgångarna och skada sig. Så här är jag och passar på den och åkte ut till havet för att kasta nyckeln så att inte någon kunde komma in. I gruvgångarna står visdomsord inristat i väggarna, jag har läst och lärt mig och vill nu sprida denna kunskap med Jultomten runt världen, men visste inte hur jag skulle få Jultomten att lyssna på mig. Så kom en ängel och sa att en utvald Prinsessa kom för att hjälpa mig.”

Det var mycket information på en gång tänkte Prinsessan Tiara som kände att Draken Ponko var ärlig i allt han sa. ”Men hur kommer det sig att du kidnappade Jultomten och skrämde iväg Renarna Sally & Mally?” frågade hon.

Samtidigt som Prinsessan Tiara frågade detta såg hon att Draken Ponko såg mindre och mindre hemsk ut, han startade se ut som en fin drake och det han sa gjorde honom snäll och inte lika skrämmande.

”När jag såg Renarna Sally och Mally som kom  körandes på släden med Jultomten i blev jag först lite svartsjuk,” svarade Draken Ponko. Men jag ville att han skulle få ett budskap av mig att sprida runtomkring i världen, det var viktigt!”

”Eftersom Renarna blev rädda så var jag tvungen att flyga efter Jultomten för att berätta det för honom. Jag råkade nysa igen av misstag och släden till Jultomten tog eld och dom nödlandade i närheten av den hemliga ingången till gruvan.”

Det pinglade nu på himlen och Renarna Sally och Mally kom med Trollet Maja på ryggen. Ett gnäggande närmade sig och Prinsessan Tiara kunde se sin bror Andreas komma ridande på sin häst Elden. Ett örnskri kom närmare och närmare, så Örnen Örnis-Tiora var på väg tänkte hon, som att dom alla skulle samlas just här. Ja inte Delfinen Fladdris, hon var ju i havet förstås.

”Jag kidnappade inte Jultomten,” fortsatte Draken Ponko att säga. ”Då Ärkeängeln Isis sagt att det var en utvald Prinsessa på väg tänkte jag att Jultomten kanske skulle lyssna på henne så jag stoppade bara ned honom i julklappssäcken för jag ville prata med honom och be om hjälp. Samtidigt som det är viktigt att sprida ut de budskap till världen som länge varit dolt på havets botten bland annat,” sa han.

Nyckelpigan Flygis landade på julklappssäcken och gick sakta mot öppningen, över den  kom fjärilarna Blåis och Freddis flygande i sin vanliga fjärils dans.

Prinsessan Tiara reagerade på det Draken Ponko sagt och sa med darrande röst:
”Menar du att jag gått och burit med mig Jultomten i julklappssäcken hela tiden där han väntat i tiden bakom tiden?”

Ärkeängeln Isis som nu kommit även hon sa med mjuk röst:
”Många gånger går vi och har med oss hela vägen det vi söker, precis som Stenmonstret Klopi som söker sitt hjärta. Låt Draken Ponko lämna tillbaka den röda rubinen för att bryta förtrollningen. Det är med goda handlingar som världen kommer att räddas, inte bara vad man ger, men att man lägger hjärtat i det man ger som betyder något.”

Prinsessan Tiara gav den röda rubinen till Draken Ponko som lovade att ge tillbaka det till Stenmonstret Klopi. Att han kastat det i havet var för att han visste att skatterna på havets botten skulle komma fram men varit rädd att han haft fel.

Borta vid ingången stod nu Stenmonstret Klopi som inte vågade komma fram, men gick försiktig mot dom da Prinsessan Tiara sagt att det inte var något farligt och att han var välkommen och trygg.

Det startade röra sig i Julklappssäcken och ut kom Jultomten! Prinsessan Tiara hade önskat av hela sitt hjärta att verkligen få lov att hitta honom nu så han kunde bege sig till Nordpolen och packa alla julklappar som han skulle ha med sig till världens barn.

Raskt fick dom selat Renarna Sally och Mally som ville föra hem Jultomten fortast möjligt, trots allt var dom ju bara ute på en provresa när detta skedde.

I det Jultomten satte sig i släden sa han…