Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 11:

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Viola höll upp nycklarna mot Cembra-tallen och då började hela marken att skaka.

Ett starkt vitt bländande ljus kom strålande ut från stammen av Cembra-tallen och i nästa sekund stod dom mitt inne i trädet.

Där inne i trädet var det mörkt och tyst. Först såg dom inte något och grep efter varandras händer, men snart sågs en ljuslykta lite längre bort.

Ingen dörr eller ingång fanns att se, så systrarna startade att gå sakta mot den brinnande ljuslyktan efter att ha sagt trollformeln som gjorde filten och dom synliga igen.

- Men så märkligt, sa Viola, det ser ju ut som att ljuslyktan flyger i luften och kommer närmare oss.

Det höll Åsa med om och gnuggade sig i ögonen och sa att dom lovat Nissen att tro på allt det magiska som sker.

Ljuslyktan kom flygande i luften mot dom men stannade när det ännu var en bit kvar.

- Var hälsad Snöprinsessan! sa en röst vid ljuslyktan. Jag har väntat på dig och din syster.

- Vem? Vad? Kan en ljuslykta prata och flyga? kom det spontant från Viola.

Ett mumlande hördes och en Nisse stod framför dom i gången, men det var inte den samma som besökt dom i grottan. Det var något bekant med Nissen tänkte Viola.

Nissen höll fram ljuslyktan och kom närmare, då såg dom vem det var.

- Nicholaus! ropade systrarna i kör.

- Tänk att det är du som skall visa oss Jultomten, sa Åsa, fast jag borde ju förstått. Du var ju den Nissen som tog hand om oss när vi kom som flyktingar.

Nissen Nicholaus var lika glad för att se sina vänner men fick ett bekymrat drag i ansiktet. Han bad dom följa honom och vände om och startade gå. Viola och Åsa nästan småsprang efter honom, så snabb var han.

- Jag kan inte följa er hela vägen, sa Nicholaus när dom gått en stund. Mitt uppdrag är att leda er till tunneln och den måste ni passera själva. 

Han fortsatte sedan gå i tystnad.

- Kom ihåg, fortsatte Nicholaus när dom stannade vid en tunnel, allt ni behöver har ni alltid med er. Det är allt jag kan säga, nu skiljs våra vägar.

Nissen Nicholaus räckte Åsa ljuslyktan och försvann sedan. Allt skedde så snabbt att Viola blev stående och….

Fortsättning följer i Lucka 12, följ med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 10:

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

- Den hemliga nedgången är precis när man kommer in i Tomtelandet, sa Nissen nu ivrigt. På höger sida startar en skog och där finns en stor gammal Cembra-tall, gå dit. 

- När ni håller fram nycklarna kommer Cembra-tallens magiska krafter att hjälpa er, ni behöver inte tänka bara tro på det som sker.

Nissen försäkrade sig om att Viola och Selma visste var den var, det gjorde dom eftersom det var nära där dom brukade hälsa på i Tomtelandet.

- Jultomten väntar er, ingen tid att förlora, skynda er nu! uppmanade Nissen.

Efter att ha sagt det klättrade han upp på skrivbordet via stolen, kröp ned i Julklapps säcken och försvann. Viola och Åsa tittade på varandra och undrade hur det hela gått till?

- Aj, sa Åsa när Viola nöp henne i armen. Varför gör du så där för?

- Jag undrar om jag drömmer, svarade Viola innan hon ropade aj själv då Åsa nöp henne i armen och kallade henne för knäppgök.

En stund senare satt dom på hästryggarna och red mot Tomtelandet. Dom hade tagit med sig Julklapps säcken, nycklarna och filten som skulle göra dom osynliga för Draken Smulan.

Innan dom kom fram till Tomtelandet hoppade dom av hästarna för att gå sista biten. Bäst att vi gör så hade Åsa sagt så vi inte drar till oss uppmärksamhet. 

Ingen drake syntes till, man kunde bara se månen och de gnistrande stjärnorna på himlen. Allt var tyst när dom kom fram till Cembra-tallen men då hördes ett vrål från himlen som lystes upp.

- Skynda dig, sa Viola, jag måste säga trollformeln.

Åsa svepte in dom i filten och Viola sa trollformeln. Draken Smulan närmade sig och var nu jättenära. Viola höll andan och darrade av rädsla, så stor den är tänkte hon. Tänk om jag kom ihåg fel?

Draken Smulan lyfte huvudet mot himlen och sprutade eld innan den fortsatte att flyga vidare och kvar stod Viola och Åsa darrande tätt intill varandra med filten över sig.

- Det fungerar sa Viola, när hon lugnat ned sig lite. Dags att ta fram nycklarna och möta Jultomten!

Åsa höll fram nycklarna mot den ståtliga Cembra-tallen, men inget hände. Hon gjorde det igen, men det hände fortfarande ingenting.

- Eftersom du är Snöprinsessan så pröva du, kanske det är bara du som kan öppna den magiska dörren, sa Åsa och gav Viola nycklarna.

Viola höll upp nycklarna mot Cembra tallen och då…

Fortsättning följer i Lucka 11, följ med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 9:

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Plötsligt hördes ett ljud från Jultomtens julklappssäck och både Viola och Åsa tittade dit. Dom kunde se att säcken rörde sig men inte varför? Stolen startade att röra sig framför skrivbordet och dom hörde en duns.

-Aj! var det någon som sa.

Det var jätteotäckt tyckte systrarna eftersom dom inte såg något. Så hördes det hur någon gick på golvet mot dom men kunde inte se någon där. 

- Vem eller vad är du? frågade Åsa högt efter att ha backat och ställt sig framför sin syster.

Dom hörde en djup suck och plötsligt fick dom se en liten Nisse stå där mitt på golvet. Så mumlade han något och dom kunde se att han höll i en stor filt. Det måste varit den filten deras Mamma pratat om som gör att den som har den på sig blir osynlig.

- Jag blev väckt ur min sömn, sa den lilla Nissen. Det var så varmt och skönt i Julklapps säcken att jag somnade av. Tur att ni väckte mig, sa han och gäspade stort.

- Jag har kommit med ett budskap från självaste Jultomten, sa Nissen. 

Viola och Åsa tittade på varandra och visste inte vad dom skulle säga så dom var helt tysta.

- Jultomten bad mig ta med denna filt och när man säger en formel blir den som har den över sig osynlig. Det är viktigt att ni har den på er när ni besöket Tomtelandet så inte Draken Smulan kan se er.

 - Själv behöver jag bara säga en formel så kan inte ni se mig, men ni behöver denna filt och det är viktigt.

Nissen mumlade något och försvann sen men dom såg fortfarande filten som delvis hängande i luften. Han mumlade något och blev synlig igen. Boken hade ju pratat om många trollformler så det stämmer ju, tänkte systrarna.

Nissen sa att nu var det dags att öva på denna trollformel och det gjorde dom. Båda tjejerna fick öva på att säga trollformeln som gjorde dom osynliga med filten, och den trollformeln som gjorde filten och dom synliga igen.

- Det är viktigt att man inte skojar med någon, att skrämma någon, sa Nissen strängt. Då försvinner effekten av trollformeln.

Viola och Åsa tittade på varandra för dom hade ju egentligen lust att testa ut filten genom att skrämma sin lillebror William, men bara på skoj! Nu startade dom förstå hur allvarligt detta är.

- Jultomten vill träffa er, fortsatte Nissen säga, han har en hemlig nedgång och man behöver nycklar för att låsa upp den trä-dörren. Jag hade med mig dom men hittar dom inte nu, sa han och kände igenom sina fickor flera gånger.

Åsa höll upp nycklarna och Nissen suckade lättat ut.

 - Den hemliga nedgången är…

Fortsättning följer i Lucka 10, följ med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 8:

- Tänk om det… Violas och Åsas Mamma Alexandra tystnade och satte en hand för munnen.

Det var helt tyst omkring dom där dom stod under den gnistrande stjärnhimlen.

- Vad är det Mamma, vad är det? sa Viola oroligt och Alexandra fortsatte efter att ha samlat sig.

 - Tänk om det är draken som ställde till det med vulkanutbrottet så vi var tvungna att fly? Tänk om det är trolldomen som står om i boken och som jag drömt om i alla år? Jag tyckte det var konstigt att det kom ett vulkanutbrott från ett berg som aldrig haft det innan, som att någon gjort något med det.

Åsa tog sin Mammas hand och Violas hand i sina händer och sa att nu fick dom lov att gå in och fortsätta läsa i boken, där står faktiskt många svar.

Ett par timmar senare hade dom fått lära sig om formler, hur komma förbi osedd med kappan som gjorde den som hade den på sig osynlig, om den hemliga nedgången i skogen där kompassen förvarades som kunde ta dom dit dom ville. Efteråt var dom så trötta att dom bestämde sig för att sova på saken och fortsätta nästa dag.

- Jag har ju glömt berätta en sak, sa Åsa då dom hade en stund ledigt i privat undervisningen. Det fanns ju flera saker i Jultomtens julklapps säck. Kom skall jag visa dig.

Dom gick tillbaka till sitt rum i grottan och Viola såg på då Åsa tog fram en nyckelknippa med tre olika nycklar i olika färger. Fast det såg nästan ut som leksaks nycklar tänkte dom bägge. Åsa tittade ned i säcken igen.

- Men, sa hon, vad konstigt! Men! Det är ju inget annat här i, jag tyckte det var flera saker när jag hittade boken, sa hon förvånat.

- Du kanske minns fel? sa Viola, men jag undrar vart dom nycklarna passar in?

Åsa var helt säker på att hon både sett och känt flera saker i säcken även när hon tog upp nyckelknippet, men hon låt den ligga där på skrivbordet.

Plötsligt hördes ett ljud från Jultomtens julklappssäck…

Fortsättning följer i Lucka 9, följ med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 7:

Viola vände blicken mot himlen och en stjärna föll då hon och Åsa hörde sin Mamma ropa:
- Vänta på mig!

Alexandra var snabbt ute hos sina döttrar och undrade vad det var som skett. Stjärnorna blinkade på himlen och snön gnistrade. Det snurrade i Violas tankar, ja vad var det som skett egentligen?

- Tänk om det är Viola som är Snöprinsessan, sa Åsa försiktigt efter en stund, vi måste oansett hjälpa Jultomten! sa hon sedan bestämt.

- Men Åsa, sa Viola, vi vet ju inte vart han är, vi vet ju egentligen ingenting. Hur ska vi kunna hjälpa honom? Kan inte detta vara en dröm så jag vaknar snart?

Borta i horisonten lystes himlen upp av ett eldsliknande ljus, alla tre såg det och tänkte på draken som Enhörningen Bubblan pratat om. 

Alexandra sa att hon länge velat prata med dom om något hon inte pratat med någon om tidigare. Både Viola och Åsa flyttade sig nyfiket närmare för att höra bättre.

- När jag gick gravid med dig Viola, sa Alexandra, hade jag många drömmar. Dom handlade alltid om samma saker men på olika sätt och det var alltid en drake med. I mina drömmar gömde sig en person i sitt eget hus och vaktades av en drake.

- Ibland kom det små-nissar med brev eller andra saker, och det var en bok jag aldrig fick läsa i mina drömmar. Alla väntade på Snöprinsessan i drömmarna också, sa Alexandra och tystnade, så jag tror verkligen på er, sa hon vänd mot sina döttrar.

Viola och Åsa visste att hennes Mamma brukade drömma sanndrömmar, men allt var så konstigt, så märkligt tänkte dom. Tillsammans gick dom tillbaka in i huset och läste boken tillsammans.

Då Åsa läste om en magisk kappa som gjorde att den som använde den blev osynlig sa Alexandra att det var en av dom sakerna hon drömt om, hon skulle nog veta vart den fanns. För det kunde vara viktigt att ha den på sig för att inte draken skulle kunna se dom.

Vidare stod det som Åsa sa att en stjärna som faller till jorden kommer att väcka Snöprinsessan som kommer att bryta de negativa trolldomar som fanns då det skedde, hon skulle vara skyddad av starka magiska och positiva krafter som hjälper henne rätta upp balansen i universum.

- Vi behöver rensa oss för negativ trolldom med jämna mellanrum, läste Åsa högt, det ligger mycket lärdom i detta. Därför är det ett återkommande tema då universum är skapande, växande och kreativt.

- I mina drömmar, sa Alexandra, så blev det sagt att när det blev balans igen skulle alla platser i världen få fred. Så där vi bodde innan vi flydde kommer även det att få en utrensning och människor bli snällare. Tänk om det…

Fortsättning följer i Lucka 8, följ med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 6:

Redan från starten kunde man läsa att Legenden om Snöprinsessan var en sann historia som skett för hundra år sedan. Enligt legenden skulle det komma en ny isprinsessa vart hundrade år, nästa gång är i 2016, sedan i 2116, 2216, 2316 och så vidare.

Viola och Åsa tittade på varandra, och Åsa läste högt det som stod där en gång till.

- Nästa gång är i 2016. Hon gjorde en konstpaus och fortsatte sen, Men, det är ju i år! Är det därför det varit lite extra vackra stjärnfall på himlen denna vintern, som att himlen berättat att något skulle ske. Tänk om det är du ändå, min egen lillasyster som är Snöprinsessan!

- Vi vet ju inte ännu, sa Viola otåligt, fortsätt att läs istället! Jag vill veta mera.

Åsa fortsatte att läsa och dom fick veta att den som har kraft över vatten och snö kan verkligen skapa magi. Det var många som var rädda att dom som mästrade detta kunde bli farliga, men få mästrar det och dom som gör dumma saker mister förmågan. Alla kan göra detta i utgångspunkt, men det är bara några få som är klar över det och Snöprinsessan har lite extra krafter.

Legenden berättar om systrarna Anna och Elsa, Åsa tittade upp på sin syster men sa inget och fortsatte läsa.

En trolldom förhäxade landet till evig vinter och Snöprinsessan Elsa försvinner. Den modiga Anna bestämmer sig för att leta efter sin syster Elsa, Snöprinsessan, och hjälpa henne bryta denna trolldom. Med sig på resan hade hon Kristoffer och hans ren Sven. Dom möter även en snögubbe med namn Olof som hjälper dom.

- Är det trolldom som gör att Jultomten är fångad och att draken flyger på himlen och sprutar eld? frågade Viola.

- Ja det kan det vara, svarade Åsa, men det kan ju även vara att det finns annan trolldom som Jultomten vill varna om utan att skrämma oss. Något är det ju och det står här något om ett stjärnfall här i legenden.

- När en stjärna faller ned till jorden kommer Snöprinsessan att vakna, fortsatte Åsa läsa, och hon kommer att rädda landet och julen.

Viola såg plötsligt lite rädd ut, tankarna snurrade i hennes huvud, hur skulle hon hjälpa till att bryta det som förtrollats? Är hon utvald som Snöprinsessan? Vad ska jag göra? Jag fattar ingenting, detta är bara för märkligt.

- Jag måste ha luft, jag måste ut! Viola sa det och sprang genom gången i Grottan till hallen, tog på sig sina skor och en jacka innan hon skyndade ut med Åsa tätt efter sig.

Ute var det en stjärnklar himmel och det glittrade i snön. När Viola och Åsa stannade fick dom se en trädgren på marken i snön som såg ut som en arm och en hand man kan använda till en snögubbe. 

Viola vände blicken mot himlen och en stjärna föll då hon och Åsa hörde...

Fortsättning följer i Lucka 7, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 5:

Plötsligt hördes en liten duns bakom dom och när dom vände sig om fick dom se Jultomtens julklapps säck! Systrarna tittade på säcken, sen runtomkring sig men dom kunde inte se någon där. Det var lika tyst och stilla som då dom först kom.

- Vad konstigt, sa Viola, hur kom den hit? Kanske det är en ledtråd i den?

Åsa gick fram och tog upp säcken, såg i den och utropade att det bland annat låg en bok i den som hon snabbt fiskade upp. På bokpärmen kunde man läsa:
Legenden om Snöprinsessan

När Åsa öppnade boken föll ett papper ut med samma spretiga skrift som i brevet Viola fått. Viola tog upp det och startade läsa högt det som stod där.

Viola, du utvalda Snöprinsessa,
Välkommen till Tomtelandet! Tack för att du vill hjälpa till med att befria mig!

I denna bok finns det budskap till Dig hur du skall göra för att hjälpa mig rädda Julen.
Dra nu hem och läs denna bok, du kommer att förstå. Jag sänder bud med Enhörningen Bubblan när det är säkert för dig att komma nästa gång.

Du är väntad, och jag är så tacksam. Tack snälla!
Jultomten

Viola förstod inte. Var hon verkligen Snöprinsessan som i legenden? Men hur kan det vara mig tänkte hon? Jag är ju en Prinsessa, men Snöprinsessa? Det snurrade runt i huvudet på Viola med alla dessa frågor. 

- Nu rider vi hem och läser boken så kanske vi förstår mer, sa Åsa.

Väl hemma väntade middagen och systrarna tog upp med sina föräldrar det som skett och visade breven och boken. Till sin stora förvåning trodde dom på det som blev sagt och frågade bara om vad dom behövde hjälp med? Det visste dom inte ännu men tackade för stödet.

- Jag har alltid vetat att det var något speciellt med dig, sa Pappa Alexander vänd mot Viola. Då du föddes var det en massa stjärnor på himlen som föll som i ett stjärnregn. Redan som liten hade du magiska förmågor med snö, allt du gjorde med snö var otroligt, du kunde redan då bestämma och skapa med snö precis som Legenden säger. Jag har bara inte tänkt på det så innan, sa han tankfullt.

- Du är lika speciell Åsa, fortsatte Alexander att säga, du är klok och duktig och har flera magiska förmågor även du. Ingen är bättre än någon annan, det viktiga är att vi samarbetar och är här för varandra.

Rätt efter middagen satte sig systrarna på sängen till Viola och startade läsa i boken. Redan från starten kunde man läsa…

Fortsättning följer i Lucka 6, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 4:

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

- Jag kan inte säga vart Jultomten är, suckade Enhörningen Bubblan. Jag vet inte det eftersom jag fick brevet av en av små-nissarna när jag besökte Tomtelandet. Små-nissen sa bara att Jultomten är fången och att det är bråttom att ge dig detta brevet. Sen försvann han så fort att jag inte hann se vart han gick.

- På väg hit, fortsatte Bubblan, såg jag en drake flyga på himlen som sprutade eld med jämna mellanrum. Kanske det är draken som fångat Jultomten? sa Bubblan bekymrat.

Viola satt fortfarande kvar på Bubblans rygg men hoppade av. Var det den eld som draken sprutat hon sett på himlen borta vid horisonten när hon gick ut med soporna igår kväll? Då hade hon blivit rädd och undrat om det var ett nytt vulkanutbrott? Längre hann hon inte tänka innan hennes syster kom ridande på Storfot och hade med sig Minimus.

Viola berättade för Åsa det hon fått veta av Bubblan som bekräftade det som blev sagt. Systrarna blev eniga med Bubblan om att rida till Tomtelandet för att inte dra till sig drakens uppmärksamhet, och där knacka dörr för att höra var man sist såg Jultomten.

- Jag glömde säga, sa Bubblan, att små-nissen pratade om boken Legenden om Snöprinsessan. Det är viktigt ni hittar den först och läser den eftersom den innehåller viktig information, men han sa inte vart den fanns.

Åsa sa att det visste dom säkert i Tomtelandet så nu var det dags för dom att rida dit, hitta boken och få hjälp av små-nissarna att hjälpa Jultomten. Viola hoppade upp på Minimus, tog tyglarna och systrarna började rida mot Tomtelandet.

- Jag trodde att Legenden om Snöprinsessan bara var en påhittad saga, sa Viola när dom ridit en stund. Man har ju hört om den men trodde inte på det sa hon till Åsa som höll med henne. Tänk om det står magiska knep i den boken som vi kan lära oss?

- Det står säkert hur vi skall skydda oss från Draken och andra hemskheter, sa Åsa. Jag visste att det fanns en drake här men aldrig sett den, jag hörde att den var snäll men så låter det ju inte nu, sa hon.

Det var tystnad som mötte dom när dom närmade sig Tomtelandet, verkligen tystnad. Det som brukar vara så mycket liv och rörelse de gånger systrarna varit på besök innan.

- Märker du en sak? frågade Åsa. Det är ju inte jul pyntat någonstans! Inte några ljusstakar i fönstren och inga ljusslingor är upphängda, så konstigt! Viola höll med henne.

Dom red fram till ett av de närmaste husen och hoppade av, här hade dom varit på besök innan och till och med fått pepparkakor mitt på sommaren. Det var denna små-nisse familj som hjälpt dom när dom kom som flyktingar. Så tyst det är tänkte systrarna.

När dom knackade på var det ingen som öppnade, dom provade flera gånger och tittade in genom fönstren men ingen var hemma. Så gick dom till nästa hus men det var ingen där heller. Det började bli mörkt nu även om snön lyste upp lite. Var är alla sa dom till varandra. 

Plötsligt hördes en liten duns bakom dom och när dom vände sig om fick dom se…

Fortsättning följer i Lucka 4, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 3:

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

- Åsa, viskade Viola, jag kom på en sak, tänk om… Viola tystnade innan hon fortsatte, tänk om det blir ett vulkanutbrott här också? Jag tyckte jag såg något flamma till på himlen borta i horisonten. Tänk om vi måste fly igen? Jag blev lite rädd, erkände hon.

Hennes syster reste sig och gick bort och satte sig på sängkanten till Viola och strök henne över håret.

- Det finns inga vulkanberg i detta område, sa Åsa tröstande, så det måste vara något helt annat som du sett där borta i horisonten. Jag är också rädd ibland för att vi måste fly igen, men vi är trygga här, jag lovar dig! sa hon och torkade bort en tår som rann på Violas kind.

Bägge mindes mycket tydligt den mörka natten, lågorna, tumulten och alla rädda människor och djur runt omkring sig. Dom hade bott nära vulkanberget och kunde se hur lava startat att strömma ned mot husen i det dom startade fly. Luften var tjock av rök och det var kaos runt omkring dom.

Det hade varit bråk från en del grupper länge, som nu uppförde sig dåligt, ljög och stal saker bland annat när folk försökte få med sig så många ägodelar dom bara kunde innan det var försent. Dessa oroligheter hade lett till att Viola och hennes familj bestämt sig för att stanna i grottan och satsa på får och grisar.

- Vi är trygga här, sa Åsa ännu en gång, vi behöver inte fly, vi skall inte resa med den överfulla båten och vara rädda för att drunkna igen. Allt är bra nu. Allt är bra nu! sa hon övertygande. Låt oss tänka på glada saker innan vi sover, uppmanade Åsa.

Viola blev lugn igen och den där klumpen i magen försvann, för det var sant att allt var bra nu. Hon startade prata om hur roligt det varit att ta fram julsakerna, hur fint dom hade fått det och vilka figurer hon ville baka ut av pepparkaksdegen hon gjort idag.

- Det är så roligt att rida på våran Enhörning Bubblan när hon flyger, så jag skall göra det imorgon. Sen skall vi ju hjälpa Jultomten, sa hon när hon åter igen kom att tänka på brevet.

Systrarna satt i Violas säng och berättade många roliga minnen till varandra om julen tills dom fnittrade och sa god natt igen. Sedan somnade dom tryggt i sina sängar med ullplädarna över sig.

Nästa dag var full av aktiviteter med allt vad dom behövde göra på gården. Bland annat mockade dom för både hästarna, fåren och grisarna efter att dom fyllt på med mat och bytt ut vattnet till rent vatten till djuren. Sedan fick dom specialundervisning hemma i några timmar.

Enhörningen Bubblan väntade otåligt på systrarna, hon verkade lite extra mån om att få träffa dom. När Viola hade frågat om hon fick lov att rida på Bubblans rygg så fick hon till svar att det passade utmärkt för hon ville berätta något.

Nyfiket hoppade Viola upp på Bubblans rygg som bredde ut sina Pegasus vingar och flög fort iväg. Det kittlade i Violas mage och hon skrattade befriande, det skulle kittla ännu mera av det Bubblan startade säga till henne.

- Fick du brevet som din syster Åsa tog med sig till dig? startade Bubblan fråga försiktigt. När Viola svarat ja fortsatte Bubblan:
- Det är ett viktigt uppdrag och Jultomten är i knipa, han är fången. Ni måste hitta honom för att rädda julen.

Viola frågade Bubblan om hon inte kunde visa vart Jultomten var fången? Eftersom hon fått brevet borde hon veta vart Jultomten fanns?

Bubblan störtdök ned och landade mjukt på backen, det ilade verkligen i magen på Viola.

- Jag kan inte säga vart Jultomten är, suckade Bubblan, det är för att…

Fortsättning följer i Lucka 4, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 2:

Viola stod med brevet i händerna och bara gapade.  Åsa tog brevet ur hennes händer och läste även hon den spretiga texten:

Hjälp tack! Snälla! Jag är fången… Snälla hjälp mig tack!
Jultomten

Systrarna blev stående och titta på varandra tills Åsa utbröt:
- Varför sänder Jultomten ett brev till just dig? Eller är det någon som skojar med dig?

- Jag tror jag vet, svarade Viola lite osäkert. Innan första advent skrev jag ett brev till Jultomten och berättade vad jag önskade mig. Jag skrev att jag önskar att få uppleva ett spännande äventyr och helst av allt att få besöka honom, att han kanske behöver hjälp nu till jul…

Det blev tyst och systrarna stod som i sina egna tankar, för klart bägge undrade om någon ville skoja med dom.  Efter en liten stund frågade Viola:
- Tror du verkligen att våran Enhörning Bubblan skulle tillåta att få ett snöre hängt om halsen på sig bara sådär?

Åsa instämde i att det var lite troligt. Bubblan hade varit ensam och rädd när dom mötte henne första gången. Hon var skadad och haltade och hade små sår på benen och på ena vingen. 

Detta var när dom kom flyktande och letade efter ett ställe att vara på, den där hemska natten för två år sen.  Eftersom systrarna kan prata med alla djur fick dom komma fram och hjälpa henne när dom försäkrat Bubblan att dom var snälla.

- Kommer du ihåg att Bubblan visade oss grottan? sa Åsa, att hon visste om en säker plats där det fanns rinnande vatten och snälla människor. Det var så vi hittade grottan som nu är vårat hem. Som tack hjälpte vi henne att läka sina sår med Aloe Vera och att få mat, vatten.

Det var bara systrarna som fick komma nära Bubblan och Viola hade även ridit på henne när hon flugit till och med. Så det måste ju vara Jultomten som fått lov att fästa snöret med brevet runt hennes hals, men varför?

- Vi måste ju leta efter Jultomten, sa Viola. Kanske vi kan gå imorgon till Tomtelandet och knacka på hos små nissarna och be om hjälp, dom kanske vet något?

Detta tyckte Åsa var en bra ide, för nu var det för sent att ge sig ut att leta när dom inte visste vart dom skulle leta heller. Skulle någon skoja med dom så var det bättre att knacka på imorgon eftermiddag blev systrarna eniga om.

Åsa tände levande ljus med änglarna och två ljuslyktor med hjärtan på och så bad dom en aftonbön och bad även änglarna om hjälp innan dom sa godnatt.

I det dom la sig i sina sängar efter att ha släckt ljusen kom Viola på vad hon sett när hon varit ute med soporna innan hon gick för att borsta tänderna.

- Åsa, viskade hon, jag kom på en sak, tänk om… 

Fortsättningen följer i Lucka 3, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa

Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 1:

Ametist

Det var dags att gå och lägga sig och Viola gäspade stort.

Vilken rolig dag det har varit, tänkte hon när hon kröp ned i den varma goda sängen och drog ullpläden över sig. Tänk så bra det ändå blivit dessa två år som gått efter att dom var tvungna att flykta på grund av ett vulkanutbrott och från oroligheterna där dom bodde. Det hade varit dramatiskt att fly från sitt hem och dom hann inte få med sig många saker. Inte visste dom var dom skulle bo heller den gången. Viola gäspade stort ännu en gång när hennes Mamma kom för att säga god natt.

Grottan dom bodde i nu kändes ombonad och varm. Det glittrade vackert i några bergkristaller, Ametister på ena bergväggen från ett levande ljus. Dom hade verkligen fått det fint i sitt nya hem tänkte Viola, vi har ju haft lite pengar efter att vi flydde, men nu har vi får och säljer ull och lamm. Vi äger även några grisar som vi slaktar och har till mat och vi säljer smågrisar, så nu börjar vi tjäna pengar. Frukt och grönsaker odlar vi själva och tar hand om. Det är roligt att göra safter, sylter, lägga in och även frysa ned tycker Viola, det smakar gott också!

- Din storasyster Åsa är och tittar till hästarna Minimus och Storfot, sa Violas Mamma Alexandra när hon kom för att stoppa om henne. Lillebror William sover redan och din Pappa Alexander är på sin nattrunda för att se att alla får och grisar har det bra.

- Har du haft en bra dag du gumman? Frågade hennes Mamma.

Viola gäspade en tredje gång och svarade att det hade hon, speciellt roligt hade det varit att göra pepparkaksdegen och att ta fram ännu mer julpynt. Jag älskar ju julen, sa hon, vi har fått det så fint här. Det höll hennes Mamma med om.

Ett huvud stack in och det var Pappa Alexander som kom för att även han säga god natt. Allt hade varit bra på hans runda berättade han. Sov gott med sköna drömmar, sa han innan bägge föräldrarna gick till sin sida av grottan.

Viola hade sovit en stund när hon blev väckt av sin storasyster Åsa som smugit sig in.
- Vad håller du på med sa Viola surt, jag sover ju!

- Schh! sa Åsa, jag måste prata med dig nu! När jag tittat till Minimus och Storfot och var på väg till grottan, så såg jag våran Enhörning Bubblan komma flygande.

Åsa höll upp ett kuvert som det stod skrivet Viola på, i ena handen, och ett långt snöre i den andra handen. Bubblan hade haft detta hängande runt sin hals och Åsa ville vänta med att öppna brevet till hon fick pratat med Viola som även hon kan prata med alla möjliga typer djur.

Viola var nu klarvaken och jättenyfiken och tog emot kuvertet och sprätte upp det. Sakta drog hon upp brevet i det där det stod med lite spretig, gammaldags skrift:

Hjälp tack! Snälla! Jag är fången… Snälla hjälp mig, tack!
Jultomten

Fortsättning följer i Lucka 2, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa