Julsagan, 2012 - 22

Lucka 22:

... hur en hög med smånissar låg på golvet hulter om bulter. Det var som dom hade tävlat om att komma närmast och klättrat på varandra för att se vad som skedde med Jultomten. 

- Men vad ligger ni här för, sa Jultomten? Vi har ett viktigt uppdrag med att resa med julklappar till alla världens barn. Eller är ni färdiga?

Det blev fart på smånissarna och raskt blev det full aktivitet i Tomteverkstaden, precis som Mathilda mindes det från sin dröm. Det spikades, limmades, målades och packades in. Nissar jobbade och sprang överallt.

- Jag drömde innan jag vaknade, sa Jultomten, att nån sa att Klappen tyckte jag var lat och hade rest med renarna till Nordpolen.. Men han står ju där så det var en konstig dröm.

Klappen tittade på Mathilda men sa inget, han visste hur rädd Jultomten var för att inte kunna dela ut julklappar till barnen. Det var verkligen smart sagt av henne, tänkte han. 

Det startade dofta julskinka och en nisse kom med bricka full med mat till dom. En annan kom med tomtegröt och Jultomten bjöd dom att äta med honom. 

Paloma fick fågelmat och Polaren fick fisk så alla fick något dom kunde äta. Det hade varit en lång resa dit trots allt.

När dom ätit sig mätta sa Jultomten att nu var det dags att packa och bege sig mot Nordpolen. Han gick ut i Tomteverkstaden och gav order om detta. 

Nissarna packade ned allt i en stor säck, precis som i den lilla säcken försvann allt ned i den och blev som borta. Säkert för att det var så massa så att det inte skulle ta onödig plats i släden tänkte Mathilda.

- Hämta fram och sela renarna, ropade Jultomten ut. Vi beger oss upp via hissen och väntar på er där.

Allt gick så fort och plötsligt satt Mathilda och smånissen under en skinnfäll i en stor tomtesläde vid sidan av Jultomten.

- Aj! sa Mathilda när hon ännu en gång nöp sig i armen för att se om hon var vaken. Dom tittade lite konstigt på henne. 

Lilla Månestråle satt vid sidan av henne och Paloma satte sig på Mathildas axel. Dom hade tagit farväl av Klappen och Polaren och tackat dom för hjälpen.

Renarna leddes fram och ställdes framför den stora släden som de skulle dra. I det dom skulle till att starta kom Mathilda på brevet hon fått samtidigt med kartan. Drog fram det och läste högt:

Kära Mathilda,
innan ni lämnar den hemliga tomteverkstaden skall du...

Julsagan, 2012 - 21

Lucka 21:

... en dörr som stod lite halvöppen och inifrån hördes snarkningar. Nyfiken som Mathilda är startade hon gå dit men vad var det som var så konstigt? tänkte hon. 

Så kom hon på det, det var ju ingen som jobbade i tomteverkstaden. Det var tyst där, bara snarkningarna hördes. Borde det inte vara full aktivitet även här så nära jul? tänkte hon.

Snabbt var Mathilda och hennes nya vänner framme vid dörren och Klappen öppnade den på vid gavel. Mycket riktigt, där låg Jultomten och snarkade högt som i en halmsäng.

- Nu är vi här, sa Klappen, kan ni hjälpa mig att väcka Jultomten nu?

- Hur länge har han sovit? startade Mathilda att fråga.

Klappen var tvungen att tänka efter, bara ett par dagar var det väll? sa han. Men han hade gjort så här i omgångar, somnat och sovit länge för att vara vaken lite och somna igen.

- Han var ju helt slutarbetad då han kom hit så inte konstigt, sa Klappen vidare. Men ingenting fungerar nu som han sover så vi måste väcka honom. Tiden går ju! 

Mathilda gick fram och kände på Jultomtens panna, den var varm, så han låg inte och frös. Hon tänkte på hur hon kunde bäst väcka honom.

Polaren stack in huvudet genom dörren och sa att han ser ju ut som en sovande brunbjörn. Det höll dom med om och lillnissen sa att vad om dom kittlade honom på tårna? 

Smånissen satte igång att kittla Jultomten under fötterna men han vaknade inte, han sov bara lugnt vidare.

- Om han sover som en björn, sa Mathilda efter att hon fått tänkt sig om lite, så vaknar han om han tror han är i fara. Så vi måste skrämma honom på något vis. Han måste bli rädd.

Mathilda fick en ide och viskade något i örat på Jultomten som först slutade snarka för att sen smacka lite i sömnen. 

Mathilda sa nu högt:
- Det sker nu, vad skall vi göra? Hjälp Jultomten hjälp!!

Med ett ryck satte sig Jultomten upp och såg sig nyvaket och förvirrat runt. Han gnuggade sig i ögonen och förstod inte helt var han var och startade mumla om julen, barnen, renarna om vartannat.

Plötsligt kom en ekorre springande med en nöt och la i knät på Jultomten som startade le.

- Ja det stämmer att man skall jobba helhjärtat och aktivt för att nå sina mål men inte glömma nuet, precis som ekorren visade, sa han. Trygghet måste vi skapa i nuet, inte i framtiden.

Jultomten sträckte på sig och gäspade stort och sa han var hungrig.

- Men, sa Jultomten oroligt, om renarna rymt hur skall vi kunna dela ut julklapparna?

Ett stort brak hördes nu utifrån tomteverkstaden och alla vände sig om och såg...

Julsagan, 2012 - 20

Lucka 20:

... något kittlade Mathilda på armen. Hon ryckte till och ropade högt så rädd blev hon.

- Det är ju bara mig! kom en röst från ingenstans. Ja visst ja, jag glömde att snurra på luvan. Förlåt mig! sa rösten och ännu en nisse blev synlig.

- Jag heter Klappen och är Jultomtens närmaste medarbetare. Vi har väntat på er! Kan ni hjälpa oss att väcka Jultomten som sover hårt?

Mathilda svarade att dom skulle göra det dom kunde. När dom kom fram skulle dom komma på nåt bra, sa hon.

Ugglan som var hiss-ansvarig räknade ned antal våningar som dom passerade, och flaxade till lite då och då. Till slut var dom framme och hiss-dörren öppnades.

Framför dom bredde flera stora gångar ut sig, man kunde faktiskt gå åt flera håll. Ännu en labyrint tänkte Mathilda, men behövde inte tänka länge innan Klappen tog täten för att visa vägen.

- Snart kommer ni höra vart vi skall gå, sa Klappen, för Jultomten snarkar högt.

Dom skyndade vidare och snart kunde man mycket riktigt höra snarkningar.

Klappen stannade utanför en trädörr, tog fram en nyckel och vred om i låset. Det gnisslade lätt när dörren öppnades och doften av halm, hö och juldofter kom emot dom.

Det var ett stort rum där många leksaker och annat gjordes. I ena hörnet var det även julklapps-papper och snören.

Mathilda kände igen sig och mindes drömmen hon hade haft ifrån denna tomteverkstad. Hon tittade sig nyfiket omkring då hon fick se...

Julsagan, 2012 -19

Lucka 19:

... en uggla kom flaxande ut låtande ho ho... ho ho... ho ho. Nästan som Jultomten, tänkte Mathilda, så detta måste vara ännu ett tecken.

Hon hade med sig den lilla påsen och strödde pulver på den flaxande ugglan som harklade sig och sa:

- Välkommen hit till trädet i lustgården bakom glindrande stängsel. Vad för er hit?

Ugglan såg lite orolig ut och flaxade till med vingarna då och då.

Mathilda startade med att presentera sig och sina vänner och fortsatte säga:
- Vi har kommit för att hitta och hämta hem Jultomten. För nu närmar det sig jul och Tomtemor behöver hjälp i julförberedelserna.

- Äntligen är ni här! sa ugglan nu oroligt. Jag har väntat så. Jultomten sover och jag får inte väckt honom. Jag har försökt med allt men han sover hårt. Vad skall vi göra?

- Först måste du visa oss var han är, sa Mathilda. Så kommer vi på något bra.

Ugglan var helt enig och öppnade dörren så dom kom in i trädet. Inuti såg det så mycket större ut. Det var som en salong och högt i tak och man kunde se att en hissdörr var öppen.

- Vi måste ha med Polaren, sa nu ugglan bekymrat. Men den hemliga hiss-ingången nede vid trädroten har gått i baklås, så jag vet inte hur vi skall få det till.

Mathilda startade le och smånissen klappade i händerna medans ugglan tittade konstigt på dom.

- Du får klättra ned och strö på den flygpulvret, sa Mathilda till smånissen.

Smånissen var raskt ute genom dörren och klättrade ned stegen. Han satte sig på ryggen till Polaren och strödde på lite flygpulver. Efter bara en liten stund startade Polaren flyga och kom upp och in genom dörren till trädet.

Tillsammans gick och flög dom in i den stora hissen. Mathilda förstod inte hur det kunde vara så stort inuti ett vanligt träd?

Ugglan tryckte på en knapp och hissen startade röra sig långsamt nedåt samtidigt som...

Julsagan, 2012 -18

Lucka 18:

... hur en tecknad duva som påminde om Paloma flög och visade vägen. 

Duvor är ju bra på att navigera tänkte Mathilda och bad Paloma guida dem vidare något hon sa hon gjorde med glädje.

Paloma tog täten och efter kom Polaren med smånissen och Mathilda ridande på dess rygg. Lilla Månestråle flög vid deras sida.

Gången slingrade sig fram och dom kom till några vägskäl då Paloma och Polaren tillsammans med smånissen, navigerade efter karta och instinkt vilken väg dom skulle välja. Polaren följde även elektiska strömningar som hjälpte honom navigera.

- Där borta, pekade smånissen, runt nästa träd där skall vi till vänster. Vi är nästan framme nu! sa han och slog ihop händerna så han nästan tappade kartan.

Spänningen ökade för dom visste inte helt hur det skulle se ut eller om dom hittade Jultomten där på den hemliga tomteverkstaden. Snabbt närmade dom sig trädet och i det dom rundade det sa smånissen:

- Men... vad... här är ju inget hus? Här är inte en gång ett vägskäl bara ett stort kryss på andra sidan trädet, sa han fundersamt.

Mathilda hoppade av Polaren och startade gå runt trädet och tittade sig noga omkring. Dom kom ju trots allt in till den hemliga gången genom en stubbe tänkte hon, kan ju vara en träddörr vi skall knacka på.

Mycket riktigt kunde man se en annorlunda dörr bra högt upp i trädet, så Mathilda ropade till sig sina vänner som kom medans hon pekade på dörren.

- Vi behöver bara klättra upp och knacka på, fortsatte Mathilda, men först måste vi ha en stege.

Hon tittade sig omkring och kom att tänka på den lilla säcken och blundade, önskade och stoppade ned handen i den. På noll komma nix trollades en stege fram ur säcken som ställdes mot trädstammen. 

Mathilda och smånissen klättrade upp och Polaren fick lov att vänta nede vid trädstammen. 

Snabbt var dom uppe vid den speciella dörren och Mathilda knackade på. Efter en liten stund öppnades dörren av...

Julsagan, 2012 -17

Lucka 17:

... den ihopvikta kartan och kompassen som legat i det magiska skrinet med det hemliga lönnfacket.

I det Mathilda vecklade ut kartan fick hon se att det inte var en vanlig karta, men en mystisk karta med konstiga tecken på sig. Skriften var gammal och kartan sliten och som på ett tjockare papper, ändå såg man klart många underjordiska gångar. 

-Detta hjälpmedel kan hjälpa oss vidare, sa hon medans hon studerade kartan.

Ett kryss och en pil var inritad på en av gångarna och markerar säkert var dom skulle starta tänkte Mathilda. Hon fick lust att känna på pappret och tog sitt pekfinger och drog över krysset.

Kartan och kompassen startade lysa och vibrera samtidigt, det var som de aktiverats. Bilder och tecken startade komma fram på kartan och den liknade på ett vis en Ipad med bildskärm. 

Några tecknade figurer startade bli synliga och det såg ju precis ut som dom själva tänkte Mathilda häpet.

- Låt mig se på den, sa smånissen. Denna karta och kompass har jag bara hört om tidigare och trott var en saga som berättades. 

- Vi smånissar fick ändå lära oss en del tecken som visas på kartan så jag kan med Polarens hjälp navigera inne i gångarna, fortsatte han.

Dom blev eniga att starta resan vidare och tog farväl av Lillnissen som stannade kvar och vaktade den stora träporten. Rådjursöga skulle springa tillbaka till fåra-herden med ett brev om att dom närmade sig Jultomtens gömställe.

Mathilda och smånissen satte sig upp på ryggen till Polaren som startade springa i den gången som var markerad med ett kryss.

Efter bara en liten stund kom dom fram till en liten insjö där gången slutade. Isbjörnen klev i och startade simma och snart var dom framme på den andra sidan där gången bredde ut sig igen. 

På stranden låg en liten glittrande ödla dom var tvungen att passera eftersom den låg i vägen. Mathilda strödde lite pulver på den och ödlan harklade sig och sa:

- Mitt budskap på din resa är att du skall våga drömma, våga tro på att du kan skapa din egen värld. Du skall alltid följa dina egna instinkter, på det viset visar du dig själv respekt. Låt inte någon bestämma vad som är rätt för dig. Följ din inre röst.

Efter att ha sagt detta budskap reste sig ödlan och försvann ned i vattnet och simmade iväg. Den var som uppslukad i sin egen värld såg det ut som.

Det kom ett lite konstigt ljud ifrån kartan som nu visade...

Julsagan, 2012 -16

Avsnitt 16:

... Mathilda läste igen:

- Det mest dyrbaraste du kan ge någon annan är din tid. Denna ledtråd har du fått för att kunna följa din inre tickande rytm och samtidigt finna fram till Jultomtens gömställe. Detta fickur är en symbol som visar att Jultomten glömt bort tiden och måste hämtas hem. Den visar även att tiden går inte, den kommer till oss. På baksidan av detta fickur finns ingraverat nästa hjälpmedel. 

Mathilda tog försiktigt upp det gamla fickuret och vände på det. På baksidan var det ingraverat en isbjörn. Den är ju stor tänkte hon, hur skall den komma ned i dessa gångar? 

Samtidigt fick hon syn på Rådjursöga och tänkte att hon fick ju plats, hon är ju lika stor som en häst här nere. Konstigt tänkte hon tills hon kom på att Lillnissen trollat dom små, så det var säkert därför. Då måste en isbjörn få plats men var skulle hon hitta den?

- Var hittar man isbjörnar här? frågade Mathilda nu högt.

Lillnissen sa att om han bara busvisslade kom Jultomtens tama isbjörn Polaren till honom. Raskt öppnade han dörren och busvisslade högt. Ett dunkande ljud närmade sig och mycket riktigt kom där en stor isbjörn springande.

- Kan du hjälpa oss att hitta Jultomten? frågade Matilda när  Polaren kommit fram och han svarade med ett gggrrroooaaawwwrrraaarrr.

- Javisst ja. Vi måste strö på dig lite pulver så vi förstår dig, sa Mathilda.

Hon tog fram pulverpåsen och strödde lite på Polaren som harklade sig och startade säga:

- Jag kan hjälpa er att komma fram i de krångliga gångarna och hitta Jultomten. Vi isbjörnar är bra på att navigera och simma i vatten. Nu måste vi bara komma på vilken av vägarna som är snabbast, och ni har ju aldrig varit här förut.

Smånissen som stod vid sidan av och hörde på medans han kliade sig i skägget startade hoppa och klappa i händerna av förtjusning. Han hämtade den lilla säcken och nu startade även Mathilda att le.

- Naturligtvis skall vi det! sa Mathilda och stoppade ned handen i säcken och tog fram...

Julsagan, 2012 -15

Lucka 15:

... en ljus-lykta flygande i luften. 

Men hur kunde det gå till? Ingen höll ju i den tänkte Mathilda förvånat. Fast nu hade hon vant sig till att allt möjligt kunde ske, men iallafall tänkte hon.

Porten öppnades helt och sen stängdes den igen bakom ljus-lyktan vars sken lyste upp omkring den.

- Ska du inte komma och hälsa och presentera oss, hördes en röst plötsligt från ingenstans. Eller har du förlorat folk-skicket helt??

Smånissen hoppade av rådjuret och klappade i händerna av förtjusning och utbrast:

- Du får trolla fram dig igen! Vrid på luvan så vi kan se dig!!

Lika raskt som det var sagt såg man nu en nisse som höll i ljus-lyktan. Mathilda mindes att hennes Farfar brukade säga att tomtar och nissar kunde trolla och bli osynliga genom att vrida på luvan. Så det var alltså sant tänkte hon.

- Jag har en ny ledtråd, sa nissen, om ni löser den så vet ni nästa steg för att hitta Jultomten. Denna gång skall ni se efter något som alla har men ingen äger, fortsatte han kryptiskt.

- När ni funnit den vet vi vad nästa steg är. Inte ens jag vet vad denna gåta har för svar, jag vet bara att vi kommer förstå det då vi löser den.

Mathilda tänkte så det knakade. Vad kunde det vara för något som alla hade men ingen ägde? Det kunde vara så mycket det tänkte hon medans smånissen kliade sig under luvan. Alla var tysta.

- Åååhh! Tiden går ju bara suckade Mathilda.

Tänk om hennes kloka Pappa ändå varit med, han hade läst lexikonen från A till Ö när han hade ryggproblem. Han hade vetat tänkte hon.

- Men vänta! sa Mathilda högt. Tiden går ju, ingen äger den men alla har den. Kan det vara så? Isåfall måste vi hitta nån typ av klocka, men var? 

Smånissen gick fram till Rådjursöga och sa att vad om dom testar om den kan finnas i säcken? Han körde ned handen och drog upp en liten ask han räckte över till Mathilda som försiktigt öppnade den

Inne i asken låg ett verkligt gammalt fickur, ett riktigt Mormorsur. Där låg även en liten lapp och Mathilda startade läsa högt:

Det mest dyrbaraste du kan ge någon annan är din tid. Denna ledtråd har du fått för att kunna...

Julsagan, 2012 -14

Lucka 14:

... att någon nyfiket kikade fram från den stora porten. Sakta stängdes porten igen innan dom hann se något mer.

Väl framme vid den glittrande grinden sa dom farväl till Luciatåget som skulle vidare på andra uppdrag. Mathilda tackade dom för hjälpen att hitta fram till nästa ledtråd i deras uppdrag, och Luciatåget gick sjungande vidare.

För att komma in till den stora träporten måste dom öppna den glittrande grinden, men Mathilda förstod inte helt hur. Hon stod och funderade en stund innan hon sa högt:

- Vi tar lite änglaströ och flyger över den glittrande grinden. Men först måste vi finna den ledstjärna som det sjungs om i ledtråden vi fick ifrån den stora Julboken.

Ett klingande ljud hördes komma mot dom där dom stod . Det kom närmare och närmare tills dom fick se rådjuret komma springande med en liten bjällra och den lilla säcken bundet runt halsen.

- Men ojdå, sa smånissen generat. Jag glömde visst att ta med säcken, vilken tur att fåra-herden fick sänt hit Rådjursöga med den.

Mathilda kände igen rådjuret som kommit med nyckeln till skrinet med lönnfacket i sig. Denna gången hade rådjuret en grimma på sig med en pann-rem. På pann-remmen var det sytt fast en stor stjärna.

- Detta måste vara den ledstjärna som det står om i den stora Julboken, kom det ivrigt från Mathilda. Hur skall vi tyda detta? frågade hon rätt ut i luften.

Smånissen gick fram till Rådjursöga och stoppade ned handen i säcken. Han letade lite och tog sen upp påsen med pulver och strödde på rådjuret som harklade sig. Naturligtvis, tänkte Mathilda, så vi kan förstå vad hon säger.

- Jag har kommit för att hjälpa er vidare på uppdraget, sa nu Rådjursöga på människospråk. Sätt er upp på min rygg så hoppar jag över stängslet och gör att ni kommer fortare fram.

Mathilda och smånissen satte sig på ryggen till Rådjursöga som sprang en bit tillbaka innan hon tog sats och hoppade över grinden. Det kittlade till i Mathildas mage och vid deras sida flög Paloma och Lilla Månestråle.

Raskt var dom framme vid den stora träporten och Rådjursöga skrapade med ena foten på den.

Den stora träporten öppnades sakta och ut kom...

Julsagan, 2012 -13

Lucka 13:

... Det är ju naturligtvis nyckeln det står om i den stora Julboken, sa Mathilda och lyste upp i ett strålande leende och drog fram den knotiga träpinnen eller utskärningen av en trädrot från sin ena ficka. 

Smånissen förstod först inte alls vad hon menade och kliade sig igen under luvan. Men så lyste även han upp i ett stort leende och klappade lite lätt i händerna och hoppade av förtjusning. 

- Naturligtvis var svaret en trädnyckel, kom det från lillnissen. Nu kan vi resa dit och veta att vi kommer in till den hemliga gången. Resten löser vi då!

Det blev fart på smånissen som lånade den lilla säcken och startade packa ned en del saker i den som den stora Julboken. Mathilda tittade på och såg hur även stora saker blev små och som försvann in den lilla säcken. Magiskt tänkte hon, precis som julen kan vara.

Mathilda suckade och kom plötsligt på alla som retat henne och som gjorde att hon inte ville tro på någonting. Hon ville ju innerst inne tro på magi och änglar och Jultomten men samtidigt så var det svårt mitt i allt att göra det när andra sa det var fel. Hjälp mig att vara mig tänkte hon inne i sig.

Lilla Månstråle stod plötsligt vid hennes sida med påsen med änglaströ i handen. Det var som att hon förstod täntke Mathilda och bevisade att hon fanns.

Smånissen kom med den lilla säcken och Paloma flög och satte sig på hennes axel. Det verkade som dom var färdiga att resa för att hämta Jultomten och Paloma sa:

- Strö änglapulvret på dig och smånissen så flyger jag och Lilla Månestråle med dig. Jag navigerar så vi kommer till rätt ställe och du behöver inte vara rädd, jag har flugit med många personer precis som barnen gjorde med Peter Pan.

Mathilda gjorde som Paloma sa och det startade gnistra och spraka om dom och i nästa sekund var dom högt uppe i luften. När hon vågade titta igen såg Mathilda att hon flög tillsammans med smånissen, Paloma och hade Lilla Månestråle nära sig. Över dom gnistrade stjärnhimlen och hon var inte länge rädd.

Dom landade mjukt nära en stubbe och med smånissens instruktioner låste dom upp stubben med den lilla nyckeln. Han tände ett tomtebloss och mumlade någon slags formel och plötsligt var dom små och gick in i en mörk gång.

- Ta på dig Luciakronan och visa väg nu, sa smånissen och tände det ljus han själv höll i handen.

Framför dom låg det flera gångar och Mathilda visste först inte var hon skulle gå och bad smånissen läsa upp ledtråd nummer två.

Smånissen drog fram stora Julboken och läste rebus nummer två, faktiskt en vers från sången: Gläns över sjö och strand.

Gågna från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Mathilda startade se efter någon typ av ledstjärna och fick syn på ett luciatåg som kom gående samtidigt som hon hörde att dom sjöng just denna sången. Detta var ett tecken och hon rös samtidigt som hon uppmanade att dom skulle följa Luciatåget. Desutom kunde hon inte se någon Lucia så det måste vara hon själv.

Dom slöt sig till Luciatåget och Mathilda tog ledningen in i den gång som dom gick in i, eftersom det varit ännu en ledtråd sa hon.

Gången bredde ut sig och kunde verka som en labyrint där dom gick i underjorden. Lite längre fram startade något att glittra och blänka ju mer dom närmade sig. Sången från luciatåget klingade så vackert där dom gick och var som dom leddes av själva sången till det som glittrade.

Det var en glittrande grind som dom närmade sig och bak den grinden såg man en stor träport. Man kunde även se...

Julsagan, 2012 -12

Lucka 12:

... Mathilda's gamla Luciakrona och ett tärnljus som ramlade ned vid hennes fötter. Ljudet fortsatte och det var återigen speldosan som spelade melodin från Kalle Anka's julafton när julklapparna marscherade in i julklapps-säcken.

Smånissen som hjälpt fåra-herden bygga något kom bärande på den stora Julboken och sa till Mathilda att komma. Duvan Paloma satt på Mathildas axel, och hon gick dit och ställde sig nära smånissen.

Han la försiktigt boken på stubben nära skjulen och öppnade den.  När han bläddrat fram till riktig sida startade han läsa högt:

- Den dagen Jultomten av en eller annan grund inte skulle komma tillbaka från sin hemliga tomteverkstad i julförberedelserna, måste ni sända bud om att hjälpa honom. Bara ett barn kan finna honom och det barnet måste lösa en del ledtrådar för att hitta Jultomten. Detta för att säkra att inte fel person hittar den hemliga tomteverkstaden.

Nissen tog en paus, tittade på Mathilda och log lite för sig själv. Det var allt bra spännande mitt i allt att dom äntligen hittat rätt barn tänkte han och fortsatte läsa högt:

- I den minisäcken som förvaras av smånissarna kan alla hjälpmedel man önskar hämtas fram. Det är bara att önska med hjärtat så kommer det till en och vill vara med på att barnet hittar fram till den hemliga tomteverkstaden.

Rent spontant hämtade Mathilda den lilla säcken och blundade medans hon önskade att där fanns tändstickor till det ljus som ramlade ur säcken. Försiktigt stack hon ned handen och gapade av förvåning när hon kunde ta fram en tändsticksask!

- Vi har ingen tid att förlora, fortsatte smånissen. Eftersom vi inte har tillgång på renarna så får vi använda det änglaströ för att flyga till den hemliga stubben och här kommer första ledtråden. Han harklade och läste vidare:

- Lika saker hör ihop, något måste passa och vara samma sak men ändå inte. När ni funnit ut vad det är kan ni be minisäcken om att visa vägen så öppnas många möjligheter.

Smånissen harklade till och startade klia sig under mössan och såg fundersam ut. Han förstod inte helt vad som menades. 

- Jag vet utbrast Mathilda, jag vet! Det är ju...

Julsagan, 2012 -11

Lucka 11:

... I snön kom en åsna pulsande med en kvinna sittande på sin rygg och en man som ledde den. Det är något bekant med dom tänkte Mathilda när dom närmade sig varandra.

Paloma flög emot dom och hälsade välkommen medans paret såg förvånade ut att en duva kunde prata. Mannen startade säga:

- Vi är slitna och min gravida fru behöver ett ställe att sova inatt. Vi vet inte när födseln kommer att ske och nu har vi rest så länge att både vi och åsnan behöver vila, vet ni vart vi skall gå?

Paloma berättade att dom befann sig nära ett skjul med en vakande fåra-herde och att dom var väntade. Efter det tog hon ledningen och flög som en vägvisare och dom följde efter.

Paret pratade lite med varandra under den sista biten fram till skjulet med den väntande fåra-herden som välkomnade dom. Han tog tacksamt emot verktygslådan från Mathilda och ursäktade sig och gick in i skjulet där det startade sågas och spikas.

Åsnan fick hö och vatten och mannen såg till att kvinnan fick lagt sig tillrätta i skjulet i halmen. Han bredde tacksamt filten över kvinnan, den filten Mathilda hade med sig.

Det startade låta i den lilla säcken Mathilda hade med sig och ut kom...

Julsagan, 2012 -10

Lucka 10:

... en liten påse och ännu ett brev där det stod att strödde man lite av detta pulver på djuren, så förstod man vad dom sa. 

Ett knackande på garderobsdörren väckte Mathildas uppmärksamhet och hon öppnde dörren försiktigt. Till hennes stora förvåning kom brevduvan Paloma inflygande i rummet ivrigt kuttrande.

- Testa att strö på lite pulver på Paloma, sa ängeln Lilla Månestråle. Om det fungerar som brevet säger så kan du prata med henne och hon vet säkert vad vi skall göra.

Mathilda öppnde den lilla påsen och strödde lite pulver på Paloma som fortsatte kuttra ivrigt. Så det fungerade inte tänkte hon besviket när Paloma plötsligt harklade sig och startade prata.

- Jultomten sa ju att jag skulle flyga och hämta dig när han gick in i den hemliga stubben. Ja där han gör dom sista förberedelserna inför julen. Det är bara jag som vet om var den är och vi måste skynda oss dit. Men innan vi reser dit måste vi hjälpa fåra-herden förbereda.... 

Paloma tystnade nu medveten om att dom faktiskt äntligen förstod vad hon sa! 

- Vi behöver din Pappas verktygslåda, fortsatte hon, och vi behöver även din Mammas ena hårsjal, några trasor och en filt. Kan du ordna med det?

Mathilda svarade ja och hämtade verktygslådan, några trasor, en sjal och en filt. Hon tog även och bredde på ett par mackor och tog med sig julmust för detta hade gjort henne hungrig.

Medans hon åt förklarade Lilla Månestråle att duvor är budbärarare av kärlek och fred. De kommunicerar mellan världarna, är själens budbärare och står för en trygg omgivning.

- Så Paloma har med sig budskap från Jultomtens själ att vi skall hitta honom i en trygg omgivning och rädda julen? sa Mathilda till Lilla Månestråle.

Lilla Månestråle bekräftade det och Paloma startade säga åt dom att skynda sig eftersom fåra-herden väntade på dom! Hon flög till garderobsdörren och sa att dom skulle åter igen gå in i den för att komma tillbaka till skogen, nu var det bråttom.

När dom stängt garderobsdörren stod dom plötsligt i den snöiga granskogen igen, helt magiskt tänkte Mathilda. Hennes ögon spärrades upp då hon  fick syn på några som kom emot dom...

Julsagan, 2012 -9

Lucka 9:

... hördes plötsligt en välkänd melodi inifrån garderoben och Mathilda startade nynna med. Hon gick fram och öppnade garderobsdörren och där stod en gammaldags speldosa och spelade denna välbekanta melodin. 

- Just det, den är ju från Disney på julafton när alla julklappar marscherar in i julklapps-säcken, sa hon glatt och fortsatte sprätta upp det lilla kuvertet och drog fram ett brevpapper hon vecklade ut.

Kära Mathilda,

tack snälla du för den vackra berättelsen du lämnade in på skolan om julen. Precis som du skrev är inte det viktigaste alla julklappar som läggs under granen, men att få umgås och dela med sig till dom som inte har det lika bra i världen.
Nu har det sig så att min man Jultomten försvunnit, han skulle förbereda något sa han och gick ut. Sedan dess har jag inte sett honom och nu måste han komma tillbaka för att hinna förbereda sig inför Julafton. Han har det med att glömma bort tid och rum när han går in för något, det är bara det att jag inte vet vart jag skall leta och behöver din hjälp. Du verkar vara en klok flicka så därför tar jag kontakt med dig. Det startar bli bråttom!

Med vänliga hälsningar
Tomtemor

Ps. Min man brukar tycka om att göra julkrubbor och säger att alla djur har en egen egenskap, att de kan förmedla mycket klokhet till oss när vi bara lyssnar. Han trivs med djuren och är ofta i renstallet eller hos de andra djuren vi har här i Tomteverkstaden vid Nordpolen. Innan han gick sa han något om att höra på djurens budskap. Kanske du förstår vad han menar med det?

Mathilda läste genom brevet flera gånger och visste inte helt vad hon skulle tro. Djuren har budskap till oss, kanske det var en ledtråd? funderade hon men visste inte helt vad tänka.

Ängeln Lilla Månestråle kom nu mot henne och hade med sig något som såg ut som en liten variant av en julklapps-säck men i mini storlek och den räckte hon fram till Mathilda.

-Tomtemor önskade att skicka med denna till dig, sa Lilla Månestråle då Mathilda tog emot den och tittade nyfiket i den.

Inne i säcken låg...

Julsagan, 2012 -8

Lucka 8:

... så startade det skimra, susa och vina om hennes öron och Mathilda var plötsligt högt uppe i luften. Hon såg de vita trädtopparna, skjulet och fåren bli mindre och mindre.

Mathilda blev rädd och tänkte hjälp ängeln hjälp mig! när hon såg den flög vid hennes sida.

I nästa sekund var det som hon gjorde kullerbytta och det svartnade till lite för hennes ögon. När hon vågade öppna ögonen sakta var hon tillbaka i sitt flickrum, i sin säng och täcket låg vid sidan av den. 

Så det var en dröm iallafall, suckade Mathilda när hon plötsligt blev klar över att hon låg med ytterjackan och vinterskorna på sig. Det kan ju inte vara en dröm tänkte hon vidare när hon åter igen fick se det skimrande skenet och ängeln steg fram.

- Du bad om hjälp och jag tog hem dig till en trygg plats, sa ängeln Lilla Månestråle milt. Det änglaströ du strödde ut kan få allt och alla att flyga och hjälpte dig att starta din färd mot att hitta Jultomten. Vi hann inte förbereda dig så nu gör vi det här istället. Läs brevet för fler instruktioner, uppmanade ängeln.

På nattduksbordet stod brevet Mathilda knycklat ihop och kastat i återvinningen. Hon satte sig upp, drog ut brevet och fick se att det var ju ett till litet kuvert i brevet hon missat att se. 

Det lilla kuvertet hon drog fram hade en sådan där röd lackeringsstämpel på sig som man har på julklappar.

- Detta brev har självaste Tomtemor skrivit när hon sände bud om hjälp att hitta Jultomten, förklarade Lilla Månestråle. Här finns kanske några ledtrådar var vi kan hitta hennes man.

I det Mathilda startade sprätta upp det lilla kuvertet...

Julsagan, 2012 -7

Lucka 7:

... en kamel tittade lite nyfiket ut från skjulet. Den mumsade fortfarande på hö men undrade säkert vad som skedde.

Mathilda stod och tittade på den en stund och undrade om kameler inte fryser när det är snö? Men så såg hon att den hade päls så den var säkert varm. Tidigare hade hon bare sett kameler en gång och det var i en djurpark tänkte hon.

Fåra-herden vände sig mot smånissen och sa att dom var tvugna att öppna skrinet nu för att veta hur dom skulle göra vidare för att hitta Jultomten.

Sagt och gjort så sattes skrinet ned på en stubbe nära skjulet och fåra-herden provade att sätta i nyckeln rådjuret kommit med. Med en suck av lättnad kände han att den passade och dom följde noga med hur han öppnde locket sakta.

- Men... Men... stammade fåraherden först, det finns ju inget här?? Hans ansikte såg förvirrat ut och smånissen skyndade sig fram och tittade ned i skrinet han med och startade skaka på huvudet.

- Varför? Jag förstår inte, sa smånissen där han stod och skakade på huvudet.

Nu blev Mathilda nyfiken och gick fram hon också och tittade ned i skrinet. I det låg som en knotig träpinne, eller utskärning av en trädrot. Annars var det ingenting. Mathilda startade skratta och fåra-herden och smånissen såg undrande på henne.

- Men det fattar ni väll, kom det från Mathilda. Det är ju ett magiskt skrin, naturligtvis har det ett lönnfack i sig! sa hon och startade känna nede i det som såg ut som en botten i det. Hon fortsatte säga:

- Min Morfar brukade visa dom lönnfack han gjort på ett par skrin han snickrat, och vi brukade alltid få tälja, men bara med vassa knivar berättade hon. 

Mycket riktigt, det var ett hemligt fack, ett lönnfack, och Mathilda lyfte upp den falska botten och visade ett utrymme under den i skrinet. Där låg ett papper med skrift på sig, en ihopvikt karta, en kompass och en påse med något som såg ut som ett pulver.

I det hon tog och strödde ut lite glittrande pulver i luften...

Julsagan, 2012 -6

Lucka 6:

... en smånisse med ett skrin i handen. Han vände sig mot dom där dom kom och såg lättad ut och fåra-herden gick med raska steg mot smånissen. Vid detta laget förvånades inte Mathilda över det som skedde där hon sakta pulsade fram i snön. 

Smånissen ropade till av förtjusning när han såg att fåra-herden hade med sig nyckeln till skrinet. Hade han kunnat klappa i händerna hade han säkerligen gjort det, men sedan han höll i skrivet så blev det med att hoppa högt och jubla.

- Du hann möta våran vän rådjuret, sa han när han fått tillbaka andan. Det var i lagom tid tills Mathilda kommer, fortsatte han och fick då syn på henne där hon kom på eftersläp.

- Där är hon ju! ropade han glatt och väntade på att hon skulle komma fram innan han fortsatte nu lite mer lågmält och bekymrat.

- Ja du förstår flicka lilla, Jultomten är försvunnen och om inte vi hittar honom så står hela julen på spel.

Smånissen harklade sig, kliade sig under den röda luvan och det var som han tänkte noga igenom hur han skulle ordlägga sig. 

- Bara ett barn kan lösa julens stora mysterium står det i den stora julboken, och nu är det ett mysterium var Jultomten tagit vägen. Därför bestämde vi att sända bud på dig och be dig om hjälp. Allt står nedskrivet och detta skrin innehåller hjälpmedel...

Smånissen suckade tungt, han var märkbart orolig över vad som hänt och visste tydligen inte hur säga eller vad som skulle till för att lösa detta mysterium tänkte Mathilda. Hon väntade på att han skulle svara men efter en stunds tystnad sa hon själv:

- Men varför mig? Vad kan jag hjälpa till med?
Mathilda kände sig förbryllad mitt i det som skedde.

Fåra-herden som varit på en rask runda och sett till att fåren hade det bra kom nu tillbaka. Han tittade först på Mathilda, så på smånissen för så titta på Mathilda igen.

- Vi letade efter ett barn som verkligen önskade att hjälpa andra barn, och när vi fick bud av brevduvan Paloma med kopia av din uppsats du skrivit på skolan om julen, då visste vi att du var den rätta till detta uppdrag.

- Jultomten är försvunnen och om det skulle ske honom något så har vi fått veta från den stora julboken att det är hjälpmedel i det skrinet som smånissen håller. Vi har bara inte haft nyckeln men fick skickat bud om det med hjälp av brev-duvan Paloma som visade vägen till oss. Mitt uppdrag var att hämta dig och överlämna dessa budskap, fortsatte fåra-herden.

Längre hann han inte innan...

Julsagan, 2012 -5

Lucka 5:

... en liten brevduva kom flygande efter rådjuret och flög fram och satte sig på axeln till fåra-herden som sa:
- Paloma, lilla Paloma, vad har du med dig för budskap denna gång? Är det någon mer ledtråd?

Med darrande händer fick han öppnat den lilla lådan på duvans halsband och tog fram en lapp där något stod skrivet. Han läste igenom det några gånger och mumlade som otydligt lite för sig själv ända tills Mathilda frågade otåligt vad det var som stod där? Ledtrådar till vad? Berätta vad som sker bad Mathilda.

- Jag hinner inte förklara allt nu, svarade fåra-herden raskt, men vi måste hinna hitta Jultomten! 

Han tystnade och gick fram till rådjuret, klappade den på halsen och drog fram en morot från sin ena ficka och gav den. Rådjuret mumsade i sig moroten och viftade med sin lilla svans medans fåra-herden tog nyckeln ifrån den.

Det var något bekant med rådjuret men Mathilda kom inte på vad det var. Längre hann hon inte tänka innan fåra-herden startade gå vidare med bestämda steg och hon skyndade sig efter. 

Efter att dom hade gått en stund och kryssat mellan snötyngda granar och stubbar kom dom fram till en skogsglänta. Ett landskap öppnade upp sig och lite längre bort låg där ett skjul och framför stod och låg även fåren lite utspridda. 

Utifrån skjulet kom...

Julsagan, 2012 -4

Lucka 4:

... en välbekant figur stå utanför fönstret och titta in. Det kunde ju inte vara möjligt tänkte Mathilda! Det var ju fåra-herden i deras julbord, men större och levande.

Hon hade ju hjälpt till förut på kvällen att sätta fram julkrubban på ett julbord med många olika figurer, och hon var noga med var hon placerat just fåraherden.

Det knackade till igen och ängeln sa att hon borde öppna och höra vad herden önskade att säga till henne. Först var Mathilda som paralyserad, men gick snart fram till fönstret och öppnade det och sa försiktigt hej till fåra-herden.

- Förlåt att jag stör i denna sena timme, sa fåra-herden försiktigt. Det är så att jag har blivit bedd att ge dig ett viktigt budskap och visa vägen på ditt uppdrag med att rädda julen. Vi har ingen tid att förlora. Jag måste be dig att skynda dig ta på dig och ställa dig mitt i rummet så visar jag dig resten.

Mathilda visste inte vad hon skulle tro men gjorde som fåra-herden sagt, klädde på sig och hämtade vinterkläderna och skorna och tog på sig det och ställde sig mitt inne i rummet. Ängeln kom mot henne och plötsligt hördes det som små dunk från garderoben och där var plötsligt fåra-herden.

- Skynda på och kom hit! uppmanade han och både ängeln och Mathilda gick mot den och in i garderoben.

När dom stängt dörren bakom sig så var dom plötsligt ute i en granskog, Mathilda förstod ingenting nu. Men hur? Va? sa hon förvånat.

- Jag måste skynda mig tillbaka till fåren, sa fåra-herden och startade gå mellan de snötyngda gran-grenarna. Han stannade till och vände sig om och bad dom följa efter honom.

Mathilda pulsade i snön medans ängeln flög nära henne och försäkrade henne om att hon var i trygghet och att hon skulle vara med hela vägen. Ville hon tillbaka var det bara att säga till, för jag är med dig för att hjälpa dig när du behöver det, sa ängeln.

Detta är ju nästan som i sagan om Narnia, tänkte Mathilda, dom barnen gick även dom igenom en garderob och fick möta lejonet Aslan. Något hon själv alltid drömt om men nej, detta var ju något annat för det skedde ju, tänke hon för sig själv när hon skyndade efter fåraherdens stora kliv.

Plötsligt stannade fåra-herden till och tog en hand bak örat och sa hysch! Mathilda stannade och var helt stilla och tyst men hon hörde inget. Jo vänta lite, det var ett ljud som kom närmare och närmare.

Ännu en gång spärrades ögonen på Mathilda upp när där kom ett rådjur springande fram med en nyckel hängande kring halsen. Men den kom inte ensam, där kom även...

Julsagan, 2012 -3

Lucka 3:

... en ängel... En stor vacker ängel som påminde om klistermärket på brevet, på bokmärkes-änglar och den ängel som varit med henne när hon flög tänkte Mathilda förvirrat. 

Jag måste ju fortfarande sova och drömma detta för det kan ju inte vara sant! tänkte hon vidare och vände sig om i sängen så ansiktet kom in mot väggen. Men ljusskenet var kvar och hon vände sig med ansiktet tillbaka ut i rummet.

Hon vågade titta lite försiktigt på ängeln som sakta kom emot henne. Ljusskenet blev lite svagare men fortfarande var det som et skimmer av ljus runt ängeln.

- Var inte rädd, sa nu ängeln milt, jag önskar inte skrämma dig. Denna gång ville jag du skulle vara vaken när jag besökte dig så vi kan styra upp det som skett, den tystnade lite innan den fortsatte:

- Jag är Lilla Månestråle som skrev brevet så du visste om att jag skulle komma, din skyddsängel och har vakat över dig sedan du fötts. Nu var tiden att du skulle få träffa mig och jag behöver din hjälp till ett stort uppdrag, fortsatte den vidare.

Mathilda gnuggade sig igen i ögonen, men hon var klarvaken och detta var ingen dröm. Det var lika verkligt som allt annat. Fast det hade ju känts verkligt när hon flög också och det var ju en dröm. Ja så måste det vara, en sådan där verklig dröm tänkte hon och nöp sig själv i armen för att vakna.

- Aj! sa hon högt eftersom det gjorde ont att nypa sig. Hon var trots allt klarvaken konstaterade hon.

Ett knackande på rutan gjorde att Mathilda tittade dit och spärrade upp sina ögon när hon fick se...

Julsagan, 2012 -2

Lucka 2:

Kära Mathilda,
nu tar jag kontakt med dig för jag behöver din hjälp med att rädda julen! Vi har ingen tid att förlora, därför tar jag kontakt med dig nu så vi hinner hjälpa till innan det är försent.
Du minns mig säkerligen inte nu men jag har besökt dig i dina drömmar många gånger och lekt med dig då du var barn. Ikväll när du lägger dig kommer jag att möta dig och gemensamt göra planer för hur vi skall styra upp det hela.

Med vänlig hälsning
Lilla Månstråle, din skyddsängel

Mathildas ögon fylldes nu av tårar, tårar av ilska. Hon ångrade att hon på en rast sagt till några klasskompisar att hon trodde det fanns änglar och magi och att bara man trodde så ordnade allt sig. Resten av rasten och flera efter det hade hon blivit retad, hånad och anklagad för att tro på bara konstigheter. Så nu skojade säkert några med henne och stod och skrattade åt det hon läste, tänkte hon ledset.

I nästa sekund knycklade hon ihop brevet och kastade det i pappers-återvinningen. Hon tittade sig noga omkring men hon såg bara tanten som bodde på andra sidan gatan som var ute med sin hund, ingen annan syntes till. Dom gömmer sig nog bara tänkte hon i det hon sprang upp för trappan och öppnade dörren.

Hemma var allt som vanligt och det blev fredagsmys. Mathilda glömde bort brevet och hjälpte ivrigt till att starta förbereda för 1.a advent med tomtar, änglar, jul-krubban, stjärnan i fönstret och ljusstaken. Dom klippte och limmade och pyntade hemma hos henne och hon fick till och med julmust fast det var länge till jul, det var ju ändå fredagsmys sa hennes Mamma och log.

I det hon lagt sig kom hon att tänka på brevet och den glittrande ängeln men slog det från sig. Det var ju sant att hon brukade drömma om en ängel då och då. Ängeln hade till och med varit med när hon drömde hon flög högt uppe i luften. Minnet fick henne att le och hon gäspade stort, nu skulle det bli skönt att sova och slippa gå till skolan imorgon tänkte hon sömnigt och somnade fort.

Med ett ryck vaknade hon och undrade vad det var som lät? Hon hade varit mitt inne i en dröm om tomteverkstaden på Nordpolen då det ljudet fick henne att vakna. Sömdrucket tittade hon sig omkring på sitt flickrum medan ögonen vande sig vid mörkret. Men där var det igen tänkte hon, ett surrande ljud.

Ena garderobsdörren stod öppen och därifrån kom det svaga surrande ljudet. Det startade glittra och komma ett ljus som blev starkare och starkare tills det lyste upp hela rummet av ett gulvitt sken.

Mathilda gnuggade sig i ögonen och fick stora ögon då hon mitt i ljusskenet fick syn på....

Julsagan, 2012 --1

Lucka 1:

- Jag tror inte på något! sa en flicka med arg röst där hon gick för sig själv i skymningen.

- Jag tror inte på Jultomten, eller tandfen eller spöken eller änglar eller någonting! fortsatte hon och sparkade till en sten som smällde hårt in i den lyktsolpe som lyste upp vägen hon gick.

Stegen var hårda, som att hon stampade ned i backen där hon gick på vägen hem en kväll när solen gått ned. Minusgrader var det och det knarrade lite där hon gick i snön som precis fallit natten innan. Över henne startade stjärnorna blinka då molnen lättat och fullmånen gjorde sig synlig.

- Varför vill ingen höra på mig? Som att jag inte finns? fortsatte hon att prata högt för sig själv.

Flickan startade springa och var snart framme vid uppfarten till ett vitmålat hus där det rök ifrån skorstenen. Hon tittade ned i brevlådan och suckade över att ingen tagit in posten och fiskade upp alla reklampapper om rea och årets julklappar.

I det hon var på väg att stänga luckan såg hon något glittra till i postlådans botten. Hennes nyfikenhet vaknade och hon stack ned handen för att plocka upp vad det kunde vara.

Det var ett brunt kuvert som hade påklistrat en glittrande ängel på baksidan. Som avsändare stod det handskrivet med lite spretiga bokstäver: Avs. Lilla Månstråle

Flickan glömde för en stund att hon var arg och undrade vem det var? Vem var det till? Kuvertet såg riktigt gammalt ut och när hon vände det var det inget vanligt frimärke eller stämpel.

Hennes ögon gled över kuvertets framsida och hon kunde nu läsa att det stod:
Till: Mathilda, Kungens väg 8.

Men det stod inget mer. Var det någon som ville skoja med henne nu igen? tänkte hon plötsligt ledset och höll på att kasta brevet i pappersåtervinningen då ängeln glittrade till på brevet.

Mathilda bestämde sig för att iallafall öppna det för att se vad som var inuti och rev upp kuvertet. Samma spretiga stil var det på brevet hon drog upp, men ingen handstil hon kände igen och hon startade läsa :

Kära Mathilda...

Åsa's Julkalender 2011, Lucka 25

Åsa's Julkalender 2011, Lucka 25

... Tomtemor tystnade innan hon fortsatte:
- men det kan jag ju inte avslöja ännu, det är ju Jultomtens julklapp!!! sa hon och slog handen för munnen innan hon och de andra även Lillnissan satte igång att skratta.

- Julklapp? Till me.. me.. meg stammade Jultomten lite smågenerat. Han var van att dela ut men inte få någonting själv, tyckte att barnens glada ögon var mer än nog.

- Men skynda på nu, förmanade Tomtemor, stå inte här och häng, jobba med dig!

Som genom ett trollslag blev det fart på alla runt honom. Det packades, hämtades, organiserades och slutligen efter att ha ätit en stor portion tomtegröt startade färden runt världen med renarna och släden med julklapps-säcken.

Iår gick det fortare att dela ut med dom nya vännerna som hjälpte till, för självklart skulle dom det sa Viktor överbevisande. Ruben nös av misstag och startade några brasor när han var på väg tillbaka genom skorstenen efter att ha lämnat julklappar i flera hus. Först var han bekymrad men Jultomten sa tröstande att då vaknade familjen till varmt hus så det var ju en gåva i sig!

Apan delade ut brev, hämtade kakor och mjölk och höll dom sällskap med sitt chatter. Max byggde raskt en del pepparkakshus som lämnades och Viktor hjälpte Jultomten att organisera nattens arbete. Nissen strödde pulvret från Atlantis över alla paket för att verkligen sprida julglädjen som dom lovat. 

Allt flöt på och dom jobbade oavbrutet till Nissen utbröt:
- Men nu måste vi väll ändå snart vara färdiga? Det är ju bara några få paket kvar.
Han gäspade stort när han sagt det och det smittade dom andra att gäspa med honom, nu var alla verkligen trötta.

Efter sista huset var det fortfarande igen något hårt i julklapps- säcken. Jultomten tittade ned för att se vad det var och det var ju skrinet han fått av den vise mannen i Punt. Mannen hade bett Jultomten att överlämna det till ett nyfött barn som skulle komma denna julen. Jultomten visste inte om något nyfött barn och drog handen genom skägget medans han funderade.

Ännu en gång aktiverades den magiska kompassen och nu visade den: Åk hem till Nordpolen, och eftersom ingen visste vart skrinet skulle fick det stanna kvar i säcken medans dom reste hemåt.

- Välkommen hem! önskade Tomtemor när dom landat. Kom nu med mig allihopa, sa hon till dom där dom satt halvsovande i släden.

Viktor översatte på drakspråket och apan hoppade upp på Jultomtens axel efter han väckt Nissen. Han satte igång att chattra igen då tomtebloss tändes utanför Tomteverkstaden, men dit skulle dom inte. Dom skulle in i renstallet och följde med Tomtemor bak till ladan med hö och halm.

En späd stämma fyllde upp rummet och Jultomten mindes det var italienska och att detta var Stilla Natt som sjöngs så innerligt. Förvånat fick han se ett par bekanta gestalter innerst i rummet, men var det inte, jo det var , eller...

Vid en krubba i stallet satt Lucia och Agata och sjöng nu bägge två Stilla natt för ett nyfött barn. Nu förstod Jultomten varför Agata varit så sliten och trött och behövde vila och hjälp med att dela ut gåvorna på Luciadagen. Hon var ju på väg föda, och nu var alltså barnet fött.

- Nu förstår jag, sa Jultomten med tårar i ögonen. Nu vet jag vem den trofaste tjänaren är, och vad det hemliga uppdraget varit! Så blind jag varit, tack för att du öppnat mina ögon, sa han och Tomtemor bara log.

- Du tog tag i det jag glömt, det som står i stora julboken som jag glömt bort i det sista. Kan du förlåta mig min trofasta tjänare, eller rättare sagt tjänarinna?

- Alla har vi våra uppdrag, stora som små, gamla som unga, sa Tomtemor klokt. Iår var det Lillnissans tur att få övningsköra med renarna och hon har som du vet rest på olika resor genom året. Det var hon som mötte Agata som precis fått veta att hon väntade barn på en av dessa resor. Resten vet du ju, sa hon och blinkade mot Jultomten.

- Ja resten vet jag, sa Jultomten, resten vet jag. Den största gåvan är att dela med andra och det mest värdefulla man kan ge bort är sin tid.

Apan hoppade ned från Jultomtens axel och försvann men kom snart tillbaka med skrinet som överräcktes till Agata och Lucia som tacksamt tog emot gåvan från en klok köpman i Punt. Det innhöll guld, rökelse och myrra precis som de tre vise männen givit till Jesu-barnet som gåva.

- Nu är det vår tur att ge dig din julkapp, sa Viktor och kom fram med en liten påse till Jultomten som tog emot den försiktigt.

I påsen låg ett halsband med en medaljong med keltiska tecken inristade på som Jultomten genast tok på sig och han kände sig tacksam och som han insåg hur beskyddad han varit även när han var så utarbetad.

Han skulle precis till att tacka då det nyfödda barnet satte igång att jollra, och det var som det blinkade med ena ögat mot Jultomten och sa: Ta emot glädjen som ett barn!

- Ho ho ho! sa Jultomten myndigt. Nu ÄR det Jul!!! Finns här några snälla barn???

Åsa's Julkalender 2011, Lucka 24

Åsa's Julkalender 2011, Lucka 24

... en stjärna som kom fram mellan molnen. Den lyste så starkt å klart att det var nästan som att flyga mitt på dagen. Men på denna årstiden var det bara mörker vid Nordpolen förutom stjärnorna som lyste upp himlen där Polstjärnan räknas som den största av dom alla.

Jultomtens ögon tårades och han kände en enorm glädje och lättnad och utbrast:
- Polarstjärnan! Vi är snart hemma!! Följ ledstjärnan stod det i brevet, fortsatte han med darrande röst, nu vet jag hur man gör!

Klingandet av bjällran blev bara högre och högre och apan, drakarna och Nissen hurrade och skrattade om vartannat. Äntligen var dom på väg mot målet som dom rest så länge mot från Gran Canaria.

Fortfarande ökade det klingande ljudet mitt i allt jubel. Så märkligt tänkte Jultomten när han fick se att apan stod helt stilla och inte längre skakade med bjällran...

Apan startade titta med stora ögon bakom Jultomten och även Nissens ögon blev nu stora, och dom pekade plötsligt mot något medans klingandet ökade i styrka.

Jultomten vände sig sakta om och där över himlen flög äntligen hans renar närmare och närmare. Det var nästan så han inte trodde på det, men då apan nöp honom i armen när den klättrade upp till hans axel och vinkade förstod han att det var sant.

Hjärtat slog en extra volt efter att ha nästan stannat och nu rann tårarna på Jultomten.
- Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Dunder, Blixen och Rudolf med röda mulen! Dom är här, alla nio viskade han.

Ögonen vidgades på Jultomten när han såg vem som satt och styrde renarna. Det var ju hans ena dotter Lillnissan! Men inte kunde väll hon styra renarna? Jo men visst, hon gjorde det ju!

Med ens gick allt så snabbt, Julnissen satt plötsligt i släden och allt var som vanligt. Nästan iallafall, för nu var det en apa och tre drakar med i släden i tillägg till han själv, Nissen och Lillnissan.

Som vanligt tog han kommando och bad renarna flyga till Tomteverkstaden raskast möjligt för nu fanns ingen tid att förlora. Julklapparna skulle packas ned i den stora julklapps-säcken, barnen över hela världen väntade!

Väl framme vid Tomteverkstaden möttes dom av många smånissar, hjälpare, Jultomtens barn och inte minst Tomtemor som väntade med världens största leende. Hon sa:
- Välkommen, ni kommer precis i tid till att...