... en liten bjällra! Det var något bekant med den men vad konstigt att den inte låter tänkte Jultomten.
Nissen och drakarna tittade på apan och på bjällran. Nu hade apan startat att dansa medan den skakade på bjällran. Jultomten tyckte det var konstigt då han inte hörde något men så förstod han sig inte på apan heller.
- Åååhh, suckade Nissen. Så fantastiskt vackert! Verkligen ett ljud av julen och glädje och nästan så man hör barnskratt i bakgrunden, sa han saligt. Nu känner jag verkligen att det snart är jul!
Nissen log med hela sig medans Jultomten såg konstigt på honom och på apan och på Nissen igen.
- Men jag hör inget, sa Jultomten. Ingenting alls, skojar ni med mig? undrade Jultomten nu allvarligt.
Nissen stannade i sin lilla piruett, även apan stannade till i dansen. Det blev helt tyst förutom fartvinden tills drakarna startade prata drakspråket. Efter en liten stund tog apan upp armen och skakade bjällran försiktigt igen. Fortsatt hörde inte Jultomten något även om Nissen sa att det var ett vackert ljud.
Viktor kom fram till Jultomten efter att han stått och pratat ja diskuterat med dom andra drakarna.
- Vi tror att vi vet varför du inte hör ljudet av bjällran, sa Viktor. Han stannade upp innan ha fortsatte.
- Eftersom du varit så utarbetad har du helt enkelt glömt bort att tro på julen. Alla barn över hela världen tror på Jultomten och ser fram att få träffa honom, men vem har du som du tror på och längtar till?
Viktor tystnade igen. Jultomten drog en hand genom skägget. Ja, tänkte han, det enda han tänkt på var att ha semester innan han skulle på jobbet på det mest stressiga dygnet i året. Faktiskt såg han inte fram till det måste han erkänna då han var så trött. Så det måste ligga något i det att han mist sin tro, men även julglädjen han annars alltid kände.
Nissen tittade på Jultomten och undrade om det inte var dags att ta fram en av de små påsarna dom fick med sig från Atlantis? Det var viktigt att sprida julglädjen och dom var utvalda att föra det ut över hela världen hade ju Pegasus sagt, var det då inte viktigt att dom själva levde som det dom skulle sprida ut? Det höll Jultomten med om.
Det var ännu en stund igen innan dom skulle nå stranden på Svalbard så Jultomten och Nissen blev eniga om att lägga sig ned i båten och meditera. Nissen fann fram en liten påse och strödde lite pulver i luften vid Jultomten som klarade slappna av.
Jultomten hann tänka att då var det ingen dröm med Atlatis, Pegasus och simmande delfiner innan han försvann in i en avslappnad värld av egna tankar. Dofterna av pulvret påminde om juldofter och han mindes tillbaka då han var en liten nisse och hur roligt det var med alla julförberedelserna.
Det var som hans Pappa Jultomten kom till honom och berättade historier från hans barndom. Han berättade även hur stolt han var över det viktiga jobbet Jultomten gjorde för världens barn. Så sa han även att det var viktigt att tro, ha tillit och våga ta emot som ett barn. Att allt har en mening.
Jultomten mindes och bara var i denna härliga tron. Hans Pappa sa att nu måste han starta lita mera på sig själv, tillåta sig själv att ha roligt. Mer hörde inte Jultomten då han drogs ur sitt meditativa tillstånd av ett klingande ljud. Det var så bekant men han mindes inte var han hört det innan.
Sakta men säkert vaknade han och det klingande ljudet blev starkare. När han öppnade sina ögon fick han se hur apan skakade på bjällran och det var där det vackra ljudet kom ifrån. Han hörde! Han mindes! Han trodde!
- Man måste ta emot glädjen och tro som ett barn, sa Viktor klokt, det är då mirakel kan ske dagligen som brevet du fick berättade.
Apan startade tjattra, skakade bjällran och pekade ivrigt mot...
Friday, December 23, 2011
Thursday, December 22, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 22
... "Kära Jultomten!
Snart väntar dig slutet på denna resan men ännu är målet inte nått. Ibland är planeringen minst lika rolig som själva resan. Det är ännu god tid kvar och kom ihåg att mirakel sker dagligen. Bara man håller fast vid sin tro, är positiv och redo att ta emot det man önskar sig så kommer det till en när man minst anar det.
Nu är tiden inne att följa den inre kompassen och ha tro på att den och att ditt hjärta leder dig rätt. Använd Den Magiska Kompassen som ett hjälpmedel, lyssna på dom runt omkring dig men lyssna även på dig själv. Du vet ju vad som skall till nu. Kom ihåg pinglan!!! Eders ödmjuke tjänare,"
Jultomten suckade, han visste inte helt vad han skulle tro och kom på sig själv med att spontant säga ramsan som aktiverade Den magiska Kompassen:
-"Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid."
Stjärnor startade spruta om honom och isbåten fick fart som om han precis sagt en magisk ramsa. Det var nästan som att dom åkte med en rask racerbåt. Det sprutade vatten och små isklumpar bakom dom och farten bara ökade. I detta tempo skulle dom komma fram jättesnabbt tänkte Jultomten då isbåten plötsligt saktade in farten.
Bakom dom kom de tre drakarna flygande med hängande tungor ut genom sina munnar.
- Vänta på oss! ropade Viktor när han fick tillbaka andningen igen. Vänta!
Naturligtvis skulle dom vänta på sina kompisar! Jultomten visste inte helt vad säga eller göra. Han önskade ju att dom skulle fortsätta denna resan tillsammans och plötsligt stannade isbåten. Faktiskt stod den helt stilla och apan satte igång att tjattra, hoppa upp och ned och peka på något.
Alla tittade dit, även drakarna som nu hunnit ikapp och landat på isbåten. Dom såg alla stora isflak som flöt på vattnet och gjorde att isbåten inte kunde komma längre fram.
När drakarna väl fått tillbaka andan tog dom med gemensamma krafter tag i repen för att dra loss isbåten. Dom flög och drog repen så isbåten backade, sedan vände dom och drog så att isbåten kunde flyta utanför isen.
Jultomten tackade sina vänner för hjälpen, erbjöd dom plats på isbåten, sa ramsan och iväg for dom i ett rasande högt tempo. Snöstjärnor flimrade om dom, farten var hissnande hög och apan gömde sig i korgen.
Dom kunde se kusten till Grönland på sin vänstra sida och bestämde sig gör att ta en paus på Svalbard. I detta tempo skulle dom snart vara framme tänkte Jultomten och mycket riktigt, snart kunde dom se en kust stiga fram i horisonten på sin högra sida.
- Tänk om renarna kunde möta oss där! sa Jultomten med en längtansfull suck. Han kände nu att han längtade efter sina trogna vänner och reskamrater.
- Nog har detta varit en annorlunda semester, sa han vidare.
Apan hade vant sig vid den höga farten den också nu, Jultomten och Nissen var ju van från snabba slädresor, och nu vågade apan titta fram över korgkanten. Den sträckte fram ena handen där den höll...
Snart väntar dig slutet på denna resan men ännu är målet inte nått. Ibland är planeringen minst lika rolig som själva resan. Det är ännu god tid kvar och kom ihåg att mirakel sker dagligen. Bara man håller fast vid sin tro, är positiv och redo att ta emot det man önskar sig så kommer det till en när man minst anar det.
Nu är tiden inne att följa den inre kompassen och ha tro på att den och att ditt hjärta leder dig rätt. Använd Den Magiska Kompassen som ett hjälpmedel, lyssna på dom runt omkring dig men lyssna även på dig själv. Du vet ju vad som skall till nu. Kom ihåg pinglan!!! Eders ödmjuke tjänare,"
Jultomten suckade, han visste inte helt vad han skulle tro och kom på sig själv med att spontant säga ramsan som aktiverade Den magiska Kompassen:
-"Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid."
Stjärnor startade spruta om honom och isbåten fick fart som om han precis sagt en magisk ramsa. Det var nästan som att dom åkte med en rask racerbåt. Det sprutade vatten och små isklumpar bakom dom och farten bara ökade. I detta tempo skulle dom komma fram jättesnabbt tänkte Jultomten då isbåten plötsligt saktade in farten.
Bakom dom kom de tre drakarna flygande med hängande tungor ut genom sina munnar.
- Vänta på oss! ropade Viktor när han fick tillbaka andningen igen. Vänta!
Naturligtvis skulle dom vänta på sina kompisar! Jultomten visste inte helt vad säga eller göra. Han önskade ju att dom skulle fortsätta denna resan tillsammans och plötsligt stannade isbåten. Faktiskt stod den helt stilla och apan satte igång att tjattra, hoppa upp och ned och peka på något.
Alla tittade dit, även drakarna som nu hunnit ikapp och landat på isbåten. Dom såg alla stora isflak som flöt på vattnet och gjorde att isbåten inte kunde komma längre fram.
När drakarna väl fått tillbaka andan tog dom med gemensamma krafter tag i repen för att dra loss isbåten. Dom flög och drog repen så isbåten backade, sedan vände dom och drog så att isbåten kunde flyta utanför isen.
Jultomten tackade sina vänner för hjälpen, erbjöd dom plats på isbåten, sa ramsan och iväg for dom i ett rasande högt tempo. Snöstjärnor flimrade om dom, farten var hissnande hög och apan gömde sig i korgen.
Dom kunde se kusten till Grönland på sin vänstra sida och bestämde sig gör att ta en paus på Svalbard. I detta tempo skulle dom snart vara framme tänkte Jultomten och mycket riktigt, snart kunde dom se en kust stiga fram i horisonten på sin högra sida.
- Tänk om renarna kunde möta oss där! sa Jultomten med en längtansfull suck. Han kände nu att han längtade efter sina trogna vänner och reskamrater.
- Nog har detta varit en annorlunda semester, sa han vidare.
Apan hade vant sig vid den höga farten den också nu, Jultomten och Nissen var ju van från snabba slädresor, och nu vågade apan titta fram över korgkanten. Den sträckte fram ena handen där den höll...
Wednesday, December 21, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 21
... göra en isbåt så dom kunde segla vidare på ishavet till Nord Polen. Det var ju det enda rätta. För att komma till Nord Polen måste dom resa norröver, passera Grönland på deras vänstra sida och Svalbard på deras högra sida. Sedan var det bara att fortsätta på det norra ishavet tills dom var framme.
Viktors iver smittade av sig men Jultomten förstod inte helt hur Ruben skulle kunna göra en isbåt till dom? Max snickrade ihop korgen som dom kunde flyga i med luftballong, men en isbåt? Hur då? tänkte han.
Ruben pratade med Viktor och Max på drakspråket innan han satte igång med att spruta eld. Elden gjorde att isen smälte och på så vis formades en isbåt. Elden var nästan som en såg som skar genom isen. Det tog en bra stund att få isen att smälta, så Ruben höll på länge. Max och Viktor sprutade lite eld dom med, men Ruben var den som gjorde det mesta av jobbet.
- Hur skall vi ta oss framåt nu? frågade Nissen. Vi har en isbåt men vi måste kunna styra den och hur får vi den att gå framåt?
Jultomten drog en hand genom skägget, ännu en utmaning att lösa. I det han funderade hördes apans tjatter igen, denna gång från korgen. Nissen var snabbt framme vid den och startade le, naturligtvis skulle dom göra det sa han leende när han förstod vad apan ville.
Nu blev Jultomten nyfiken och gick själv fram och tittade i korgen där apan satt på den magiska säcken. Men vad var det den höll i ena handen? Var som den höll i ett tyg den drog ut från den magiska säcken och snart kände Jultomten igen att det var ett segel som apan fått tag på och försökte dra fram. Naturligtvis skulle dom segla den sista biten.
Dom hjälptes åt att dra ut seglet från den magiska säcken men även att dra fram en mast som skulle sättas mitt på isbåten. Det är mycket man klarar av när man samarbetar tänkte Jultomten när dom fick det till.
Jultomten kom även att tänka på Thor Heyerdahl med Kon-Tiki expeditionen, han hade klarat det så nu var det deras tur att klara sig till Nord Polen. Trots allt måste han hinna fram innan Julafton så han kunde åka för att dela ut alla julklappar till barnen i världen. Han bara måste hinna! tänkte han.
- Nu är vi färdiga, sa Viktor som kommit fram och beundrade masten med seglet på. Smart lösning, berömde han vidare. Då är det dags att hissa seglet och kasta loss ankaret!
Dom hade satt fast ankaret så inte isbåten skulle flyta iväg, även ordnat med ett roder så att dom kunde styra isbåten dit dom ville. Dom hade också fäst rep så att drakarna kunde dra dom när det var behov för det. Eftersom det blåste ganska bra så var nog inte det något problem nu i starten iallafall, men även om dom skulle fastna i isen kunde drakarna hjälpa till att dra loss dom med hjälp av repen.
Efter att ha tagit farväl av isbjörnarna som varit snälla och dragit dom hit fortsatte dom resan mot Nord Polen. Efter bara en liten stund startade det surra i Jultomtens ficka, det var den Magiska Kompassen som åter igen var aktiv. Den skulle visa vägen även denna gång och Max kom och läste av informasjonen.
Apan som suttit stilla hoppade till och klättrade upp på Jultomtens axel och rev av honom mössan.
- Men vad i allsin dar tar du dig till? kom det från Jultomten när han fick se apan peka inuti mössan. Det tog en liten stund innan Jultomten förstod att något måste finnas i den hemliga fickan och kände där.
Ännu en gång prasslade det till och han drog försiktigt fram ett kuvert med samma spretiga bokstäver som han sett förut. Han rev nu upp kuvertet och startade läsa:
Kära Jultomten...
Viktors iver smittade av sig men Jultomten förstod inte helt hur Ruben skulle kunna göra en isbåt till dom? Max snickrade ihop korgen som dom kunde flyga i med luftballong, men en isbåt? Hur då? tänkte han.
Ruben pratade med Viktor och Max på drakspråket innan han satte igång med att spruta eld. Elden gjorde att isen smälte och på så vis formades en isbåt. Elden var nästan som en såg som skar genom isen. Det tog en bra stund att få isen att smälta, så Ruben höll på länge. Max och Viktor sprutade lite eld dom med, men Ruben var den som gjorde det mesta av jobbet.
- Hur skall vi ta oss framåt nu? frågade Nissen. Vi har en isbåt men vi måste kunna styra den och hur får vi den att gå framåt?
Jultomten drog en hand genom skägget, ännu en utmaning att lösa. I det han funderade hördes apans tjatter igen, denna gång från korgen. Nissen var snabbt framme vid den och startade le, naturligtvis skulle dom göra det sa han leende när han förstod vad apan ville.
Nu blev Jultomten nyfiken och gick själv fram och tittade i korgen där apan satt på den magiska säcken. Men vad var det den höll i ena handen? Var som den höll i ett tyg den drog ut från den magiska säcken och snart kände Jultomten igen att det var ett segel som apan fått tag på och försökte dra fram. Naturligtvis skulle dom segla den sista biten.
Dom hjälptes åt att dra ut seglet från den magiska säcken men även att dra fram en mast som skulle sättas mitt på isbåten. Det är mycket man klarar av när man samarbetar tänkte Jultomten när dom fick det till.
Jultomten kom även att tänka på Thor Heyerdahl med Kon-Tiki expeditionen, han hade klarat det så nu var det deras tur att klara sig till Nord Polen. Trots allt måste han hinna fram innan Julafton så han kunde åka för att dela ut alla julklappar till barnen i världen. Han bara måste hinna! tänkte han.
- Nu är vi färdiga, sa Viktor som kommit fram och beundrade masten med seglet på. Smart lösning, berömde han vidare. Då är det dags att hissa seglet och kasta loss ankaret!
Dom hade satt fast ankaret så inte isbåten skulle flyta iväg, även ordnat med ett roder så att dom kunde styra isbåten dit dom ville. Dom hade också fäst rep så att drakarna kunde dra dom när det var behov för det. Eftersom det blåste ganska bra så var nog inte det något problem nu i starten iallafall, men även om dom skulle fastna i isen kunde drakarna hjälpa till att dra loss dom med hjälp av repen.
Efter att ha tagit farväl av isbjörnarna som varit snälla och dragit dom hit fortsatte dom resan mot Nord Polen. Efter bara en liten stund startade det surra i Jultomtens ficka, det var den Magiska Kompassen som åter igen var aktiv. Den skulle visa vägen även denna gång och Max kom och läste av informasjonen.
Apan som suttit stilla hoppade till och klättrade upp på Jultomtens axel och rev av honom mössan.
- Men vad i allsin dar tar du dig till? kom det från Jultomten när han fick se apan peka inuti mössan. Det tog en liten stund innan Jultomten förstod att något måste finnas i den hemliga fickan och kände där.
Ännu en gång prasslade det till och han drog försiktigt fram ett kuvert med samma spretiga bokstäver som han sett förut. Han rev nu upp kuvertet och startade läsa:
Kära Jultomten...
Tuesday, December 20, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 20
... en flock med isbjörnar. Han såg dom på avstånd men kände ändå glädjen över att dom var på rätt väg och snart skulle vara hemma. Eftersom dom flög i en luftballong och inte i ett flygplan kunde dom komma nära utan att skrämma isbjörnarna.
Jultomten fick se att alla tre drakar flög bort till flocken där dom startade prata med några isbjörnar. Efter bara en liten stund kom dom tillbaka och Viktor sa att dom var önskade välkomna att landa. Det var ändå tid för att sträcka på benen, toapaus och få i sig något att äta så dom passade på.
Nissen satt med stora ögon och tittade på de stora vita djuren som blev större och större ju närmare dom kom. Han kände till ett par isbjörnar hemma på Nord Polen som brukade hjälpa Jultomten med att gå ärenden, hämta och lämna post. Dom var bra på att gå på den hala isen och på att simma.
Eftersom isbjörnar är nyfikna och smarta djur var det några som blev nyfiken på luftballongen. Det nosades och tittades på överallt nästan. En unghanne startade dra i själva ballongen se hur långt den sträckte. I sin iver i leken bet han hål på ballongen uppe vid toppen.
Efter att ha undersökt hålet kom Jultomten fram till att luftballongen inte längre gick att flyga med, luften skulle inte stanna kvar i ballongen. Hur skulle det gå nu? Jultomten blev helt förtvivlad.
- Hur skall vi nu komma hem? undrade han oroligt. Vi är ju så nära, vi är på Island nu men ännu är vi inte framme. Jag vet ju att det inte var meningen av isbjörns hannen, men ändå, vi är inte framme.
Viktor kom snabbt fram till Jultomten och frågade:
- Vad om den magiska säcken kan hjälpa oss med en släde? Eller material som Max kan bygga en släde av så får isbjörnarna hjälpa till att dra.
Eftersom det startat snöa hade korgen och dess innehåll hunnit täckas av snö, Ruben var snabb när han grävde i snön och hittade den magiska säcken. Så ställde sig Jultomten och önkade sig något av hela sitt hjärta och fram kom två långa medar att fästa under korgen, även remmar till att sela isbjörnarna med så dom kunde dra korgen.
Några isbjörnar belv selade och korgen med medarna under sig blev fäst så isbjörnarna kunde dra den. Jultomten, Nissen och apan satte sig i korgen och åkte som på släde bak springande isbjörnar. När det gått en stund kom dom till isens slut. Men vad skulle dom göra nu? Det är långt till Nord Polen från Island, suckade Jultomten.
Viktor blev ivrig och sa att han visste vad dom skulle göra nu. Självklart skulle Ruben...
Jultomten fick se att alla tre drakar flög bort till flocken där dom startade prata med några isbjörnar. Efter bara en liten stund kom dom tillbaka och Viktor sa att dom var önskade välkomna att landa. Det var ändå tid för att sträcka på benen, toapaus och få i sig något att äta så dom passade på.
Nissen satt med stora ögon och tittade på de stora vita djuren som blev större och större ju närmare dom kom. Han kände till ett par isbjörnar hemma på Nord Polen som brukade hjälpa Jultomten med att gå ärenden, hämta och lämna post. Dom var bra på att gå på den hala isen och på att simma.
Eftersom isbjörnar är nyfikna och smarta djur var det några som blev nyfiken på luftballongen. Det nosades och tittades på överallt nästan. En unghanne startade dra i själva ballongen se hur långt den sträckte. I sin iver i leken bet han hål på ballongen uppe vid toppen.
Efter att ha undersökt hålet kom Jultomten fram till att luftballongen inte längre gick att flyga med, luften skulle inte stanna kvar i ballongen. Hur skulle det gå nu? Jultomten blev helt förtvivlad.
- Hur skall vi nu komma hem? undrade han oroligt. Vi är ju så nära, vi är på Island nu men ännu är vi inte framme. Jag vet ju att det inte var meningen av isbjörns hannen, men ändå, vi är inte framme.
Viktor kom snabbt fram till Jultomten och frågade:
- Vad om den magiska säcken kan hjälpa oss med en släde? Eller material som Max kan bygga en släde av så får isbjörnarna hjälpa till att dra.
Eftersom det startat snöa hade korgen och dess innehåll hunnit täckas av snö, Ruben var snabb när han grävde i snön och hittade den magiska säcken. Så ställde sig Jultomten och önkade sig något av hela sitt hjärta och fram kom två långa medar att fästa under korgen, även remmar till att sela isbjörnarna med så dom kunde dra korgen.
Några isbjörnar belv selade och korgen med medarna under sig blev fäst så isbjörnarna kunde dra den. Jultomten, Nissen och apan satte sig i korgen och åkte som på släde bak springande isbjörnar. När det gått en stund kom dom till isens slut. Men vad skulle dom göra nu? Det är långt till Nord Polen från Island, suckade Jultomten.
Viktor blev ivrig och sa att han visste vad dom skulle göra nu. Självklart skulle Ruben...
Monday, December 19, 2011
Åsa's Julkalender 2011. Lucka 19
... han vaknade av apans tjatter. Det glittrade och skimrande omkring honom och han förstod först inte var han var. Så kände han en sval vind blåsa honom i ansiktet och blev medveten om att han satt under en skinnfäll i luftballongen med Tomtemössan dragen långt ned över öronen. Nissen satt vid sidan av honom och sov.
Nu förstod Jultomten ingenting alls. Hade han bara drömt om sandstranden, simturen med delfiner, Pegasus, templet och den magiska stämningen med kristaller, rökelser och musik? Jo men så måste det ha varit, men så konstigt att han inte mindes något av att ha tatt på sig skinnfällen. Visst hade han varit utarbetad och semestern varit extra efterlängtad iår, men iallafall. Det var lite obehagligt att inte minnas tänkte han.
Åter igen kom apans tjatter och han suckade medans han mindes allt annat. Nu måste dom ju närma sig Nord Polen eftersom dom åkt in i ett snöoväder. Men hur skulle det gå med luftballongen, vad om elden skulle slockna som blåser in varmluft i ballongen?
Mer hann inte Jultomten tänka innan han hörde apans tjatter för tredje gången. Där hörde även han det surrande ljudet som kom från fickan, var svagt eftersom den var täckt med skinnfällen. Han fick ta av sig vantarna han hade på sig för att få tag på den. Nya tecken visades och den pekade i riktning nord. Max och Ruben kom flygande för att se.
- På höger sida har vi Trondheim, översatte Viktor. Vi är gott på väg nu som vi rest över halva Norge, vi lär vara framme vid Nord Polen imorgon. Normalt sett kan man inte resa med Luftballong i snöoväder, eller i den starka vinden som är nu, men den Magiska Kompassen ser till att det sker. Fråga mig inte hur men det fungerar! fortsatte han innan han startade prata med Ruben igen på drakspråket.
Max hade kommit fram och flög bredvid och deltog i praten även han. Jultomten startade känna sig sömnig och slumrade till igen under den varma sköna fällen. Han drömde om allt som skett i ett saligt virrvarr där till och med Luftballongen klarade göra loopen. Apan kastade bananer på honom och små påsar flög i luften.
Jultomten vaknade med ett ryck från sin sömn och trodde inte sina ögon. En syn han länge längtat efter att få se. Där var ju äntligen...
Nu förstod Jultomten ingenting alls. Hade han bara drömt om sandstranden, simturen med delfiner, Pegasus, templet och den magiska stämningen med kristaller, rökelser och musik? Jo men så måste det ha varit, men så konstigt att han inte mindes något av att ha tatt på sig skinnfällen. Visst hade han varit utarbetad och semestern varit extra efterlängtad iår, men iallafall. Det var lite obehagligt att inte minnas tänkte han.
Åter igen kom apans tjatter och han suckade medans han mindes allt annat. Nu måste dom ju närma sig Nord Polen eftersom dom åkt in i ett snöoväder. Men hur skulle det gå med luftballongen, vad om elden skulle slockna som blåser in varmluft i ballongen?
Mer hann inte Jultomten tänka innan han hörde apans tjatter för tredje gången. Där hörde även han det surrande ljudet som kom från fickan, var svagt eftersom den var täckt med skinnfällen. Han fick ta av sig vantarna han hade på sig för att få tag på den. Nya tecken visades och den pekade i riktning nord. Max och Ruben kom flygande för att se.
- På höger sida har vi Trondheim, översatte Viktor. Vi är gott på väg nu som vi rest över halva Norge, vi lär vara framme vid Nord Polen imorgon. Normalt sett kan man inte resa med Luftballong i snöoväder, eller i den starka vinden som är nu, men den Magiska Kompassen ser till att det sker. Fråga mig inte hur men det fungerar! fortsatte han innan han startade prata med Ruben igen på drakspråket.
Max hade kommit fram och flög bredvid och deltog i praten även han. Jultomten startade känna sig sömnig och slumrade till igen under den varma sköna fällen. Han drömde om allt som skett i ett saligt virrvarr där till och med Luftballongen klarade göra loopen. Apan kastade bananer på honom och små påsar flög i luften.
Jultomten vaknade med ett ryck från sin sömn och trodde inte sina ögon. En syn han länge längtat efter att få se. Där var ju äntligen...
Sunday, December 18, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 18
... något som tornade upp sig. Det blev större och större ju närmare dom kom. Delfinerna simmade fort och utstötte små läten med jämna mellanrum. Dom pratar med varandra tänkte Jultomten och fick nu se att dom närmade sig en ö med ett stort tempel.
Delfinerna saktade ned tempot och simmade fram till en brygga där Jultomten och Nissen klättrade upp via en stege. Jultomten och Nissen undrade såklart vad dom skulle göra där. Drakarna kom flygande och Viktor berättade att dom nu väntade på att bli välkomnade.
Plötsligt var dom inte ensamma på ön, det kom människor och djur strömmande fram från flera håll, några från själva templet. Till och med en vit häst med gyllene vingar kom fram. Både Jultomten och Nissen kunde inte ta bort sina ögon från den vackra hästen som lättade sina vingar och flög fram till dom.
- Välkommen till Atlantis, sa Pegasus. Vi förstår att ni är ute på ett mycket speciellt uppdrag med att rädda julen och har väntat er. Sanningen är den att vi önskar att bidra från Atlantis med äkta julglädje och vi har valt er. Ni reser runt hela världen som julens budbringare och skall nu sprida detta viktiga budskap till alla barn, våran framtid.
På uppmaning från Pegasus satte sig Jultomten och Nissen på dess rygg och blev flugna upp till templet där dom blev bjudna in. Det var ett vackert tempel med stora rum, valv och gnistrande kristaller. Levande ljus brann på olika ställen och fick kristallerna att glittra, några i regnbågens alla färger. Vacker musik omslöt dom och gjorde stämningen ännu mera magisk.
Jultomten och Nissen blev visade in i ett rum längre in i templet där dom fick lägga sig på var sin bänk. Pegasus var med in och berättade historier från Atlantis till dom och bad dom bara slappna av så skulle den berätta hur julglädjen skulle spridas vidare via dom.
Jultomten kände sig med ens trött och såg att även Nissen gäspade snabbt. Pegasus röst var sövande och Jultomten blev dåsig medan han lyssnade, var som han fylldes på med energi men ändå blev sömnig. Han fick se att det kom in två kvinnor i klänningar i rummet som bar på några små påsar. Dom öppnade en påse och Pegasus förklarade att dom skulle använda bland annat detta för att sprida julglädjen.
Ett pulver spreds ut i luften som gjorde att allt bara skimrade som av blinkande, glittrande snöstjärnor, mer minns inte Jultomten innan...
Delfinerna saktade ned tempot och simmade fram till en brygga där Jultomten och Nissen klättrade upp via en stege. Jultomten och Nissen undrade såklart vad dom skulle göra där. Drakarna kom flygande och Viktor berättade att dom nu väntade på att bli välkomnade.
Plötsligt var dom inte ensamma på ön, det kom människor och djur strömmande fram från flera håll, några från själva templet. Till och med en vit häst med gyllene vingar kom fram. Både Jultomten och Nissen kunde inte ta bort sina ögon från den vackra hästen som lättade sina vingar och flög fram till dom.
- Välkommen till Atlantis, sa Pegasus. Vi förstår att ni är ute på ett mycket speciellt uppdrag med att rädda julen och har väntat er. Sanningen är den att vi önskar att bidra från Atlantis med äkta julglädje och vi har valt er. Ni reser runt hela världen som julens budbringare och skall nu sprida detta viktiga budskap till alla barn, våran framtid.
På uppmaning från Pegasus satte sig Jultomten och Nissen på dess rygg och blev flugna upp till templet där dom blev bjudna in. Det var ett vackert tempel med stora rum, valv och gnistrande kristaller. Levande ljus brann på olika ställen och fick kristallerna att glittra, några i regnbågens alla färger. Vacker musik omslöt dom och gjorde stämningen ännu mera magisk.
Jultomten och Nissen blev visade in i ett rum längre in i templet där dom fick lägga sig på var sin bänk. Pegasus var med in och berättade historier från Atlantis till dom och bad dom bara slappna av så skulle den berätta hur julglädjen skulle spridas vidare via dom.
Jultomten kände sig med ens trött och såg att även Nissen gäspade snabbt. Pegasus röst var sövande och Jultomten blev dåsig medan han lyssnade, var som han fylldes på med energi men ändå blev sömnig. Han fick se att det kom in två kvinnor i klänningar i rummet som bar på några små påsar. Dom öppnade en påse och Pegasus förklarade att dom skulle använda bland annat detta för att sprida julglädjen.
Ett pulver spreds ut i luften som gjorde att allt bara skimrade som av blinkande, glittrande snöstjärnor, mer minns inte Jultomten innan...
Saturday, December 17, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 17
... en klart lysande stjärna, Betlehems stjärna for det genom huvudet på Jultomten. Den glänste stort och skilde sig från dom andra stjärnorna på himlen. Spontant började han nynna på sången 'Betlehems stjärna' skriven av Tegner. Nissen startade sjunga med ljus klar röst:
"Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna."
Viktor, Max och Ruben hade flugit nära korgen och Viktor tog till orda:
- Efter denna avstickare skall vi starta flyga nord, vi behöver bara... han tystnade när apan tjattrade på som bara det. När den tystnade fortsatte Viktor:
- Vi behöver besöka ett ställe till för att kunna resa till Nordpolen. Viktor tystnade.
Nu var alla tysta, till och med apan och en spänd förväntan bara fanns där i luften. Jultomten visste inte varför han kände det så, bara att något var på gång som fick honom att känna såhär. Det var nästan som att det kröp i kroppen på honom, vad det än var tänkte han så ville han veta snart.
Ett surrande ljud startade komma från Jultomten's ena ficka. Den Magiska kompassen hade satt igång och tydligen hade den ett budskap till dom. Det var tecken som Jultomten inte sett innan eller kände igen.
Max tittade uppmärksamt på den, han verkade känna igen vad det var. Mycket riktigt, han hade lärt sig just dessa tecknen på Irland berättade han via Viktor. Max blev ivrigare och ivrigare, hade han inte flygit hade han hoppat av glädje, tänkte Jultomten.
- Enligt Den Magiska Kompassen ska vi resa till Atlantis, berättade Viktor. Det strides om var den låg, men några menar den ligger i närheten av södra Italien. Oansett, vi reser nu! sa han innan han själv och dom andra drakarna störtdök.
I nästa sekund störtdök även Luftballongen och landade på en strand. Var dom var visste inte Jultomten, men snart kom det delfiner simmande mot stranden. Viktor kom och försäkrade om att detta var det enda transportsättet nu. Delfinerna skulle ta dom med sig, visa vägen och ge dom nyttig information på resan mot Nordpolen förklarade han.
Det var bara att hiva sig i vattnet och ta tag i en delfin-fena för att komma sig vidare. När dom gjort det startade delfinerna simma och fort gick det. Jultomten visste inte längre om han var vaken eller om han drömde. Allt var bara så drömlikt, men så mycket som hänt i det sista gjorde att han bara accepterade det.
Längre fram i horisonten kunde man nu se...
"Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna."
Viktor, Max och Ruben hade flugit nära korgen och Viktor tog till orda:
- Efter denna avstickare skall vi starta flyga nord, vi behöver bara... han tystnade när apan tjattrade på som bara det. När den tystnade fortsatte Viktor:
- Vi behöver besöka ett ställe till för att kunna resa till Nordpolen. Viktor tystnade.
Nu var alla tysta, till och med apan och en spänd förväntan bara fanns där i luften. Jultomten visste inte varför han kände det så, bara att något var på gång som fick honom att känna såhär. Det var nästan som att det kröp i kroppen på honom, vad det än var tänkte han så ville han veta snart.
Ett surrande ljud startade komma från Jultomten's ena ficka. Den Magiska kompassen hade satt igång och tydligen hade den ett budskap till dom. Det var tecken som Jultomten inte sett innan eller kände igen.
Max tittade uppmärksamt på den, han verkade känna igen vad det var. Mycket riktigt, han hade lärt sig just dessa tecknen på Irland berättade han via Viktor. Max blev ivrigare och ivrigare, hade han inte flygit hade han hoppat av glädje, tänkte Jultomten.
- Enligt Den Magiska Kompassen ska vi resa till Atlantis, berättade Viktor. Det strides om var den låg, men några menar den ligger i närheten av södra Italien. Oansett, vi reser nu! sa han innan han själv och dom andra drakarna störtdök.
I nästa sekund störtdök även Luftballongen och landade på en strand. Var dom var visste inte Jultomten, men snart kom det delfiner simmande mot stranden. Viktor kom och försäkrade om att detta var det enda transportsättet nu. Delfinerna skulle ta dom med sig, visa vägen och ge dom nyttig information på resan mot Nordpolen förklarade han.
Det var bara att hiva sig i vattnet och ta tag i en delfin-fena för att komma sig vidare. När dom gjort det startade delfinerna simma och fort gick det. Jultomten visste inte längre om han var vaken eller om han drömde. Allt var bara så drömlikt, men så mycket som hänt i det sista gjorde att han bara accepterade det.
Längre fram i horisonten kunde man nu se...
Friday, December 16, 2011
Åsa's Julkalender, Lucka 16
... något långt där borta som stack upp på ett lite annorlunda sätt. Jultomten fick tag på kikaren och trodde inte sina egna ögon av vad han fick se. Det såg ju ut som toppar på Pyramider, men hur i all sin dar kan det komma sig tänkte han och ropade till sig Viktor. Dom reste verkligen inte mot Nord, nu var dom ju på väg söderut tänkte han oroligt.
Viktor kom flygande och Jultomten pekade mot Pyramid topparna och undrade hur i all sin dar Max kunde navigera så fel? Det var meningen dom skulle till Nord Polen och inte Sydpolen! sa han nu märkbart oroligt.
Viktor tittade lugnt på honom och sa kryptiskt att dom skulle visst åt detta hållet innan dom vänder kosan norröver igen. Det kunde vara att något väntade dom dit dom skulle, fortsatte han. Något mer sa inte Viktor innan han flög till Ruben och sa något till honom.
- Är vi i Egypten? frågade Nissen eller vart är vi på väg? Dom tre vise männen kom ju från Egypten till Betlehem för att ge gåvor till det nyfödda Jesusbarnet. Var det inte så?
Jultomten nickade åt det Nissen sa men kunde inte säga vart dom var på väg. Dom småpratade lite om olika jultraditioner och slumrade till bägge två där dom satt. Till och med apan sov gott liggande på julklapps säcken. Några timmar senare vaknade dom av att Viktor flugit fram och sagt att dom skulle landa snart.
Härliga vindar strömmade på från det Jultomten menade var Röda Havets kust. Som vanligt hade dom landat när det var skymning och det blev straks helt mörkt. Det var bara månen och stjärnorna på himlen som lyste upp den mörka natten.
- Här brukar vi rasta och se om vi möter några handelsmän från Punt, sa Viktor när han kommit fram. Dom brukar övernatta just här, fortsatte han.
Mycket riktigt det kom ett följe med några vagnar som slog läger en bit bort, man såg hur dom tände en brasa och startade laga mat. Apan tjattrade på och verkade ivrig på att gå bort och hälsa på, så sagt och gjort dom traskade dit.
Ännu en gång fick Viktor vara tolk då dom mötte den som verkade vara ledaren i lägret. Denne man önskade välkommen och sa att han haft en uppenbarelse där han såg dom komma. En uppenbarlese är som en vaken dröm där man får besked och bara vet vad som skall ske i framtiden, förklarade Viktor.
Mannen gick till en av vagnarna och kom tillbaka med ett skrin som han överräckte till Jultomten. Med Viktors hjälp sa han att detta var en gåva som getts i långa tider, mest känd var då dom tre vise männen hade det med sig som gåva till det nyfödda Jesusbarnet. Nu bad han att dom skulle ta vara på denna gåva och ge den till ett nyfött barn som skulle komma denna julen, för det var det som var sagt i hans uppenbarelse.
- Tack för er generösa gåva, svarade Jultomten ödmjukt. Jag skall ta det med mig och se till att det kommer dit det skall.
Jultomten visste inte vem som skulle ha det men tänkte att det löser sig när det rätta barnet dykit upp. Han tittade upp mot himlen, i öster såg han...
Viktor kom flygande och Jultomten pekade mot Pyramid topparna och undrade hur i all sin dar Max kunde navigera så fel? Det var meningen dom skulle till Nord Polen och inte Sydpolen! sa han nu märkbart oroligt.
Viktor tittade lugnt på honom och sa kryptiskt att dom skulle visst åt detta hållet innan dom vänder kosan norröver igen. Det kunde vara att något väntade dom dit dom skulle, fortsatte han. Något mer sa inte Viktor innan han flög till Ruben och sa något till honom.
- Är vi i Egypten? frågade Nissen eller vart är vi på väg? Dom tre vise männen kom ju från Egypten till Betlehem för att ge gåvor till det nyfödda Jesusbarnet. Var det inte så?
Jultomten nickade åt det Nissen sa men kunde inte säga vart dom var på väg. Dom småpratade lite om olika jultraditioner och slumrade till bägge två där dom satt. Till och med apan sov gott liggande på julklapps säcken. Några timmar senare vaknade dom av att Viktor flugit fram och sagt att dom skulle landa snart.
Härliga vindar strömmade på från det Jultomten menade var Röda Havets kust. Som vanligt hade dom landat när det var skymning och det blev straks helt mörkt. Det var bara månen och stjärnorna på himlen som lyste upp den mörka natten.
- Här brukar vi rasta och se om vi möter några handelsmän från Punt, sa Viktor när han kommit fram. Dom brukar övernatta just här, fortsatte han.
Mycket riktigt det kom ett följe med några vagnar som slog läger en bit bort, man såg hur dom tände en brasa och startade laga mat. Apan tjattrade på och verkade ivrig på att gå bort och hälsa på, så sagt och gjort dom traskade dit.
Ännu en gång fick Viktor vara tolk då dom mötte den som verkade vara ledaren i lägret. Denne man önskade välkommen och sa att han haft en uppenbarelse där han såg dom komma. En uppenbarlese är som en vaken dröm där man får besked och bara vet vad som skall ske i framtiden, förklarade Viktor.
Mannen gick till en av vagnarna och kom tillbaka med ett skrin som han överräckte till Jultomten. Med Viktors hjälp sa han att detta var en gåva som getts i långa tider, mest känd var då dom tre vise männen hade det med sig som gåva till det nyfödda Jesusbarnet. Nu bad han att dom skulle ta vara på denna gåva och ge den till ett nyfött barn som skulle komma denna julen, för det var det som var sagt i hans uppenbarelse.
- Tack för er generösa gåva, svarade Jultomten ödmjukt. Jag skall ta det med mig och se till att det kommer dit det skall.
Jultomten visste inte vem som skulle ha det men tänkte att det löser sig när det rätta barnet dykit upp. Han tittade upp mot himlen, i öster såg han...
Thursday, December 15, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 15
... ett litet fickur.
Den hade timvisare, minutvisare och sekundvisare och man kunde skruva upp den under talet 6. Ett riktigt gammalt Mormorsur tänkte han, det passar verkligen till gumman Lucia som tar hand om sitt barnbarn.
Konstigt nog fungerade den utan att han behövde dra upp den eller ställa visarna. Jultomten stod med den i handen och tänkte att det mest dyrbara du kan ge en annan person, den största gåvan är ju din tid. Klockan ville symbolisera tiden innan, tiden dom var där och tiden efter. Den visar även till att tid kommer, den går inte.
Gumman Lucia och Agata stod för att vinka av dom så Jultomten klättrade ur korgen, gick fram till dom och överräckte gåvan. Ännu en gång fick gumman Lucia tårar i ögonen, tackade av hela sitt hjärta och sa att hon sett en liknande som barn hennes Morfar ägt. Då blinkade apan med ena ögat och hoppade upp och ned av glädje.
En stund senare satte resan igång till Nord Polen med en svindlande fart och dom var raskt högt uppe i luften flygande under en gnistrande stjärnhimmel. Jultomten kände nu lite stress, han måste hinna i tid för att förbereda det sista innan han drog med renarna för att del ut julklappar. Men vad om hans renar inte väntade honom framme på Nord Polen? Brevet hade sagt att dom behövdes för ett uppdrag...
Även fast Jultomten visste det var onödigt att bekymra sig så gjorde han det iallafall. Längre hann han inte i sina funderingar innan Nissen startade fråga honom om detta med julklappsutdelningar. Det var ju första gången han var med för att lära sig, så han ville veta hur det går till. Jultomten förklarade det for honom.
- Vårt annorlunda Luciafirande liknar hur det går till, sa Jultomten, men där har vi renarna som flyger oss istället. Vi delar ut gåvor till barnen, fortsatte han och förklarade även några hemligheter hur det går till.
Nissen sa att då hade han fått varit Jultomte han också nu i Luciatåget och dom skrattade alla åt hans roliga kommentarer till det som skett. Han var allt en bra Nisse tänkte Jultomten som lärde sig fort så detta kommer gå utomordentligt bra, sa han helnöjd.
Så fortsatte resan i några dygn, dom landade för toabesök och annars styrde dom kursen norröver med hjälp av Den Magiska Kompassen, Max navigerade i tillägg efter stjärnorna. Allt flöt på ända tills apan en afton startade tjattra som besatt och pekade mot....
Den hade timvisare, minutvisare och sekundvisare och man kunde skruva upp den under talet 6. Ett riktigt gammalt Mormorsur tänkte han, det passar verkligen till gumman Lucia som tar hand om sitt barnbarn.
Konstigt nog fungerade den utan att han behövde dra upp den eller ställa visarna. Jultomten stod med den i handen och tänkte att det mest dyrbara du kan ge en annan person, den största gåvan är ju din tid. Klockan ville symbolisera tiden innan, tiden dom var där och tiden efter. Den visar även till att tid kommer, den går inte.
Gumman Lucia och Agata stod för att vinka av dom så Jultomten klättrade ur korgen, gick fram till dom och överräckte gåvan. Ännu en gång fick gumman Lucia tårar i ögonen, tackade av hela sitt hjärta och sa att hon sett en liknande som barn hennes Morfar ägt. Då blinkade apan med ena ögat och hoppade upp och ned av glädje.
En stund senare satte resan igång till Nord Polen med en svindlande fart och dom var raskt högt uppe i luften flygande under en gnistrande stjärnhimmel. Jultomten kände nu lite stress, han måste hinna i tid för att förbereda det sista innan han drog med renarna för att del ut julklappar. Men vad om hans renar inte väntade honom framme på Nord Polen? Brevet hade sagt att dom behövdes för ett uppdrag...
Även fast Jultomten visste det var onödigt att bekymra sig så gjorde han det iallafall. Längre hann han inte i sina funderingar innan Nissen startade fråga honom om detta med julklappsutdelningar. Det var ju första gången han var med för att lära sig, så han ville veta hur det går till. Jultomten förklarade det for honom.
- Vårt annorlunda Luciafirande liknar hur det går till, sa Jultomten, men där har vi renarna som flyger oss istället. Vi delar ut gåvor till barnen, fortsatte han och förklarade även några hemligheter hur det går till.
Nissen sa att då hade han fått varit Jultomte han också nu i Luciatåget och dom skrattade alla åt hans roliga kommentarer till det som skett. Han var allt en bra Nisse tänkte Jultomten som lärde sig fort så detta kommer gå utomordentligt bra, sa han helnöjd.
Så fortsatte resan i några dygn, dom landade för toabesök och annars styrde dom kursen norröver med hjälp av Den Magiska Kompassen, Max navigerade i tillägg efter stjärnorna. Allt flöt på ända tills apan en afton startade tjattra som besatt och pekade mot....
Wednesday, December 14, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 14
... längre hann han inte innan apans huvud tittade fram sömndrucket från säcken.
Den kröp fram och drog med sig Tomtemössan som var fylld av bananer. Nu som den startat vakna tjattrade den på som om den bar på en hemlighet. Raskt var Viktor framme och pratade med den.
- Apan säger att han sprang och hämtade med sig goda bananer som Gran Canaria är känd för och gömde sig i säcken när Jultomten tittade bort. Han somnade gott på en gång, fortsatte Viktor, och väcktes av att någon ropade på den som från långt bortifrån.
I nästa stund landade luftballongen på det sista stället för natten och solen startade gå upp i horisonten. Apan tittade konstigt på Lucia och Agata och Viktor förklarade för den vad som skett. Efter att dom hjälpt till att dela ut dom sista gåvorna, delade dom på bananerna för att få lite energi efter en lång natt innan dom flög tillbaka till Lucia's stuga.
Gumman Lucia kunde inte tacka dom nog när dom var tillbaka i hennes stuga. Tårarna rann av tacksamhet och hon erbjöd i det minsta Jultomten att sova några timmar i hennes säng såsom han hjälpt till och bärt hela natten. Detta erbjudande togs gott imot, resan skulle fortsätta efter lite sömn bestämde dom.
Det var mörkt ute och Jultomten förstod först inte var han befann sig. Sängen var så skön tänkte han för att nästa sekund klarvakna och undrade om han försovit sig. Med ens mindes han gårsdagen och var han var och skyndade sig upp. Gumman Lucia stod med förklädet på sig och lagade middag vid spisen. Bredvid henne stod apan på en stol och rörde om i grytorna.
Nissen fanns inte att se, men i ena hörnet liggande på halm låg drakarna hulter om bulter. I nästa ögonblick kom Agata in genom dörren med Nissen i släptåg, dom hade varit ute och ordnat med husdjuren för natten förklarade Nissen. Viktor vaknade och gäspade stort. Snart var dom vakna allihopa.
- Har han sovit gott? frågade gumman Lucia försiktigt med Viktor som översatte. Jag har fått så otroligt mycket hjälp av din medhjälpare, sa hon vidare och tittade på apan. Den har hjälpt mig att göra iordning här hemma och nu laga mat. Jag hoppas vi inte stört dig!
Jultomten försäkrade att han sovit skönt och vaknat utvilad. Goda dofter kom från spisen och ännu en gång skulle dom dela ett måltid tillsammans. Efter maten tog vännerna farväl med gumman Lucia och Agata och återvände till Luftballongen. Trots allt måste dom hinna hem så Jultomten kunde fara på sitt årliga uppdrag att besöka världens barn med julklappar.
Med ett susande ljud satte den magiska kompassen igång och Ruben tände åter igen eld på brännaren, varm luft steg och fyllde upp ballongen. Apan startade tjattra och pekade på något som stack fram från säcken. Jultomten tittade närmare och drog fram ett kuvert som hade samma spretiga handstil:
Till Jultomten
Med förväntansfulla fingrar drog Jultomten fram ett litet skrynkligt papper och kunde läsa:
11 nätter före jul sjunger man om i Lusse Lelle, precis vad det är och den tiden du har på dig att komma tillbaka till Nord Polen. Renarna väntar dig, men ännu skall du få användning för flera andra transport medel på din väg hemöver. Innan du drar, ge Lucia och hennes dotterdotter Agata den största gåva du kan ge någon. En present utöver det vanliga ligger i Tomtemössan. Fortsatt trevlig resa!
Jultomten trevade åter igen i sin mössa och kände något hårt i den hemliga fickan. Det var ju...
Den kröp fram och drog med sig Tomtemössan som var fylld av bananer. Nu som den startat vakna tjattrade den på som om den bar på en hemlighet. Raskt var Viktor framme och pratade med den.
- Apan säger att han sprang och hämtade med sig goda bananer som Gran Canaria är känd för och gömde sig i säcken när Jultomten tittade bort. Han somnade gott på en gång, fortsatte Viktor, och väcktes av att någon ropade på den som från långt bortifrån.
I nästa stund landade luftballongen på det sista stället för natten och solen startade gå upp i horisonten. Apan tittade konstigt på Lucia och Agata och Viktor förklarade för den vad som skett. Efter att dom hjälpt till att dela ut dom sista gåvorna, delade dom på bananerna för att få lite energi efter en lång natt innan dom flög tillbaka till Lucia's stuga.
Gumman Lucia kunde inte tacka dom nog när dom var tillbaka i hennes stuga. Tårarna rann av tacksamhet och hon erbjöd i det minsta Jultomten att sova några timmar i hennes säng såsom han hjälpt till och bärt hela natten. Detta erbjudande togs gott imot, resan skulle fortsätta efter lite sömn bestämde dom.
Det var mörkt ute och Jultomten förstod först inte var han befann sig. Sängen var så skön tänkte han för att nästa sekund klarvakna och undrade om han försovit sig. Med ens mindes han gårsdagen och var han var och skyndade sig upp. Gumman Lucia stod med förklädet på sig och lagade middag vid spisen. Bredvid henne stod apan på en stol och rörde om i grytorna.
Nissen fanns inte att se, men i ena hörnet liggande på halm låg drakarna hulter om bulter. I nästa ögonblick kom Agata in genom dörren med Nissen i släptåg, dom hade varit ute och ordnat med husdjuren för natten förklarade Nissen. Viktor vaknade och gäspade stort. Snart var dom vakna allihopa.
- Har han sovit gott? frågade gumman Lucia försiktigt med Viktor som översatte. Jag har fått så otroligt mycket hjälp av din medhjälpare, sa hon vidare och tittade på apan. Den har hjälpt mig att göra iordning här hemma och nu laga mat. Jag hoppas vi inte stört dig!
Jultomten försäkrade att han sovit skönt och vaknat utvilad. Goda dofter kom från spisen och ännu en gång skulle dom dela ett måltid tillsammans. Efter maten tog vännerna farväl med gumman Lucia och Agata och återvände till Luftballongen. Trots allt måste dom hinna hem så Jultomten kunde fara på sitt årliga uppdrag att besöka världens barn med julklappar.
Med ett susande ljud satte den magiska kompassen igång och Ruben tände åter igen eld på brännaren, varm luft steg och fyllde upp ballongen. Apan startade tjattra och pekade på något som stack fram från säcken. Jultomten tittade närmare och drog fram ett kuvert som hade samma spretiga handstil:
Till Jultomten
Med förväntansfulla fingrar drog Jultomten fram ett litet skrynkligt papper och kunde läsa:
11 nätter före jul sjunger man om i Lusse Lelle, precis vad det är och den tiden du har på dig att komma tillbaka till Nord Polen. Renarna väntar dig, men ännu skall du få användning för flera andra transport medel på din väg hemöver. Innan du drar, ge Lucia och hennes dotterdotter Agata den största gåva du kan ge någon. En present utöver det vanliga ligger i Tomtemössan. Fortsatt trevlig resa!
Jultomten trevade åter igen i sin mössa och kände något hårt i den hemliga fickan. Det var ju...
Tuesday, December 13, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 13
... förbereda Luciatåget. Min dotterdotter har inte helt energi till att göra det nu, men hon har glatt sig så.
Den lilla gumman suckade, torkade sig i ögonvrån och fortsatte prata till Viktor som översatte.
- Varje år samlar vi in mat och praktiska saker och går med dem till fattiga, fångar och till patienter vid sjukhuset. Det är en tradition vi har fasthållt för att ära minnet av helgonet Sankta Lucia, min släkting sen långt tillbaka. Ja, hon fick aldrig några barn själv men jag stammar från samma släkt.
Gumman stannade upp, andades djupt och fortsatte med Viktor's hjälp:
- Eftersom den ekonomiska krisen drabbat Italien hårt iår så behövs hjälpen ännu mer. Jag skulle vara evigt tacksam om ni kunde vara så vänliga att hjälpa oss att hjälpa.
Jultomten, Nissen och drakarna tittade på varandra, det var ju självklart. Nu var dom kommit hit i precis rättan tid att sträcka ut en hand och hjälpa till på plats. Tacksamheten lyste ur den gamla gummans ögon när Viktor översatte det dom blev eniga om.
Hon knäppte sina händer och berättade att hon kände sig bönhörd, att hon verkligen önskat sig av hela sitt hjärta att få hjälp med detta. Jultomten tittade på Viktor och blinkade med ena ögat. Han förstod.
Väl framme i stugan möttes dom av barnbarnet som höll på att ordna med kvällsmaten. Viktor fick presenterat henne som Agata, namnet var taget av ett annat skyddshelgon från Sicilien. Jultomten kände att han var på rätt plats och det skulle smaka med mat i magen. Agata såg blek ut, hennes Mormor passade upp henne och gästerna.
Dom gick igenom vilka planer som var efter att ha ätit sig mätta. Agata suckade, för hur skulle dom hinna runt till dom som behövde det på så kort tid när dom var så få. Själv hade hon bara precis orkat med sin Mormors hjälp samla in några få gåvor som skulle delas ut.
Viktor och Jultomten tittade plötsligt på varandra och Viktor sa:
- Tänker du på samma sak som jag? Det trodde Jultomten som skyndade ut genom dörren och sprang till luftballongen där han hämtade den magiska säcken. Väl tillbaka skyndade han sig att förklara hur dom skulle göra och ett surrande ljud hördes.
Ännu en gång hade den magiska kompassen vaknat, dom skulle naturligtvis använda luftballongen och säcken för att finna och frakta gåvorna med. Jultomten blev nu ivrig, något som smittade av sig på dom andra. Så iväg till Luftballongen igen där Jultomten, Nissen, Lucia och Agata fick plats.
Det blev en annorlunda natt när dom med hissnande fart flög kors och tvärs över Sicilien och samlade ihop gåvorna snälla människor lagt ut till Lucia och Agata. När dom sent omsider var färdiga gick det upp för Lucia att nu som det var så mörkt, hur skulle dom se? Inte hade dom några dräkter med sig heller.
Jultomten log och bad om att Luciadräkterna och ljusen, glittret skulle komma fram. Mycket riktigt så när han stoppade ned handen i den magiska säcken var sakerna där som befunnit sig i skattkistan. Lucia och Agata fick på sig luciadräkterna och ljuskrona i håret så dom kunde använda bägge händerna och dela ut med.
Ännu var det tidig morgon men det annorlunda Luciatåget flög fortfarande över himlen och delade ut gåvor till dom som behövde det. Var nästan som att dela ut julklapper tänkte Jultomten, och kände lite grann att han skulle villa fortsätta resan hemöver och till alla han saknade. Han tänkte även tillbaka på den ivriga apan och kände att han saknade den också. Men var inget att göra åt, tänkte han sorgset, några vänner möter man och så försvinner dom igen.
Plötsligt började det röra sig märkligt i den magiska säcken. Vad kunde det vara sa Nissen och tittade försigtigt i den. Men... sa han... det är ju.....
Den lilla gumman suckade, torkade sig i ögonvrån och fortsatte prata till Viktor som översatte.
- Varje år samlar vi in mat och praktiska saker och går med dem till fattiga, fångar och till patienter vid sjukhuset. Det är en tradition vi har fasthållt för att ära minnet av helgonet Sankta Lucia, min släkting sen långt tillbaka. Ja, hon fick aldrig några barn själv men jag stammar från samma släkt.
Gumman stannade upp, andades djupt och fortsatte med Viktor's hjälp:
- Eftersom den ekonomiska krisen drabbat Italien hårt iår så behövs hjälpen ännu mer. Jag skulle vara evigt tacksam om ni kunde vara så vänliga att hjälpa oss att hjälpa.
Jultomten, Nissen och drakarna tittade på varandra, det var ju självklart. Nu var dom kommit hit i precis rättan tid att sträcka ut en hand och hjälpa till på plats. Tacksamheten lyste ur den gamla gummans ögon när Viktor översatte det dom blev eniga om.
Hon knäppte sina händer och berättade att hon kände sig bönhörd, att hon verkligen önskat sig av hela sitt hjärta att få hjälp med detta. Jultomten tittade på Viktor och blinkade med ena ögat. Han förstod.
Väl framme i stugan möttes dom av barnbarnet som höll på att ordna med kvällsmaten. Viktor fick presenterat henne som Agata, namnet var taget av ett annat skyddshelgon från Sicilien. Jultomten kände att han var på rätt plats och det skulle smaka med mat i magen. Agata såg blek ut, hennes Mormor passade upp henne och gästerna.
Dom gick igenom vilka planer som var efter att ha ätit sig mätta. Agata suckade, för hur skulle dom hinna runt till dom som behövde det på så kort tid när dom var så få. Själv hade hon bara precis orkat med sin Mormors hjälp samla in några få gåvor som skulle delas ut.
Viktor och Jultomten tittade plötsligt på varandra och Viktor sa:
- Tänker du på samma sak som jag? Det trodde Jultomten som skyndade ut genom dörren och sprang till luftballongen där han hämtade den magiska säcken. Väl tillbaka skyndade han sig att förklara hur dom skulle göra och ett surrande ljud hördes.
Ännu en gång hade den magiska kompassen vaknat, dom skulle naturligtvis använda luftballongen och säcken för att finna och frakta gåvorna med. Jultomten blev nu ivrig, något som smittade av sig på dom andra. Så iväg till Luftballongen igen där Jultomten, Nissen, Lucia och Agata fick plats.
Det blev en annorlunda natt när dom med hissnande fart flög kors och tvärs över Sicilien och samlade ihop gåvorna snälla människor lagt ut till Lucia och Agata. När dom sent omsider var färdiga gick det upp för Lucia att nu som det var så mörkt, hur skulle dom se? Inte hade dom några dräkter med sig heller.
Jultomten log och bad om att Luciadräkterna och ljusen, glittret skulle komma fram. Mycket riktigt så när han stoppade ned handen i den magiska säcken var sakerna där som befunnit sig i skattkistan. Lucia och Agata fick på sig luciadräkterna och ljuskrona i håret så dom kunde använda bägge händerna och dela ut med.
Ännu var det tidig morgon men det annorlunda Luciatåget flög fortfarande över himlen och delade ut gåvor till dom som behövde det. Var nästan som att dela ut julklapper tänkte Jultomten, och kände lite grann att han skulle villa fortsätta resan hemöver och till alla han saknade. Han tänkte även tillbaka på den ivriga apan och kände att han saknade den också. Men var inget att göra åt, tänkte han sorgset, några vänner möter man och så försvinner dom igen.
Plötsligt började det röra sig märkligt i den magiska säcken. Vad kunde det vara sa Nissen och tittade försigtigt i den. Men... sa han... det är ju.....
Monday, December 12, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 12
... vulkanen Etna, det högsta berget på Sicilien? Jultomten tittade noga och det var som han kände igen den från sina många resor för att dela ut julklappar till barnen.
Det var tid att gå ned för landning och toabesök, Viktor flög fram och pratade en stund med dom. Jovisst var det Etna informerade han om, det kunde vara möjligt dom skulle utföra uppdrag när dom väl landade. Mera sa han inte innan han flög tillbaka till Ruben och pratade drakspråket igen.
Han vet nåt tänkte Jultomten, men med tid och stunder skulle dom bli informerade om vad det kunde tänkas vara. Nu var Jultomten trött och det skulle vara så skönt att få sova i en säng en natt, suckade han tyst.
- Etna är väll inte aktiv? frågade Nissen lite oroligt. Eller är den aktiv? Den har väll varit igång även iår?
- Ingen vet när Etna får utbrott, svarade Jultomten, men vi skall inte dit och desutom reser vi snart igen så ingen av oss är i fara. Dom som bor här vet vad dom skall göra om det skulle ske igen.
Nissen verkade lite lugnare av det och och småslumrade där han satt. Det startade skymma och som vanligt skulle dom landa någonstans där dom inte blev sedda.
Viktor kom tillbaka och sa att han, Ruben och Max varit här flera gånger innan så dom var ganska kända. Nu skulle dom se till att landa på en säker plats och få ordnat med mat, och kanske en sovplats sa han finurligt.
Nedflygningen gick behagligt och dom hade flygit mera österut då vindarna fört dom dit. Eller var det den Magiska Kompassen? Drakarna pratade ihop sig och Viktor kom tillbaka när Jultomten klättrat ur korgen och hjälpte Nissen sa sig ur.
- Vi känner några här som väntar oss, sa Viktor. Stanna här så kommer vi tillbaka, fortsatte han och gick sen vidare till sina kompisar och försvann bortöver med dom.
Efter en stund hördes Viktor komma närmare ivrigt pratande på ett annat språk. Det tog en stund innan Jultomten kom på att det var italienska. Fram kom drakarna och en liten gumma med gråvitt hår, glasögon och hon hade ett förkläde på sig.
- Får jag presentera Lucia, sa Viktor när dom kommit fram. Hon är släkting till den världskända Lucia som kom från Syrakusa, en stad som ligger några få mil härifrån.
Jultomten och Nissen skakade hand med Lucia och bockade djupt. Tänk att få hälsa på självaste Sankta Lucia, eller ja en släkting tänkte Jultomten. Gumman verkade tänka detsamma, tänk att få hälsa på självaste Jultomten! Lite konstigt tänkte han, för jag är ju bara mig själv!
Viktor översatte det Lucia sa och snart var dom på väg hem till henne. Lucia hade inviterat hem dom och lett så hjärtligt att man såg alla hennes skrattrynkor. Hennes leende smittade!
Efter bara få meter verkade hon bekymrad och sa något hastigt till Viktor som översatte:
- Min dotterdotter väntar hemma, hon är inte helt frisk, det bekymrar mig.
En tår kom fram i ögonvrån på henne och hon fortsatte som översattes av Viktor:
- Tänk om ni vill hjälpa mig med att....
Det var tid att gå ned för landning och toabesök, Viktor flög fram och pratade en stund med dom. Jovisst var det Etna informerade han om, det kunde vara möjligt dom skulle utföra uppdrag när dom väl landade. Mera sa han inte innan han flög tillbaka till Ruben och pratade drakspråket igen.
Han vet nåt tänkte Jultomten, men med tid och stunder skulle dom bli informerade om vad det kunde tänkas vara. Nu var Jultomten trött och det skulle vara så skönt att få sova i en säng en natt, suckade han tyst.
- Etna är väll inte aktiv? frågade Nissen lite oroligt. Eller är den aktiv? Den har väll varit igång även iår?
- Ingen vet när Etna får utbrott, svarade Jultomten, men vi skall inte dit och desutom reser vi snart igen så ingen av oss är i fara. Dom som bor här vet vad dom skall göra om det skulle ske igen.
Nissen verkade lite lugnare av det och och småslumrade där han satt. Det startade skymma och som vanligt skulle dom landa någonstans där dom inte blev sedda.
Viktor kom tillbaka och sa att han, Ruben och Max varit här flera gånger innan så dom var ganska kända. Nu skulle dom se till att landa på en säker plats och få ordnat med mat, och kanske en sovplats sa han finurligt.
Nedflygningen gick behagligt och dom hade flygit mera österut då vindarna fört dom dit. Eller var det den Magiska Kompassen? Drakarna pratade ihop sig och Viktor kom tillbaka när Jultomten klättrat ur korgen och hjälpte Nissen sa sig ur.
- Vi känner några här som väntar oss, sa Viktor. Stanna här så kommer vi tillbaka, fortsatte han och gick sen vidare till sina kompisar och försvann bortöver med dom.
Efter en stund hördes Viktor komma närmare ivrigt pratande på ett annat språk. Det tog en stund innan Jultomten kom på att det var italienska. Fram kom drakarna och en liten gumma med gråvitt hår, glasögon och hon hade ett förkläde på sig.
- Får jag presentera Lucia, sa Viktor när dom kommit fram. Hon är släkting till den världskända Lucia som kom från Syrakusa, en stad som ligger några få mil härifrån.
Jultomten och Nissen skakade hand med Lucia och bockade djupt. Tänk att få hälsa på självaste Sankta Lucia, eller ja en släkting tänkte Jultomten. Gumman verkade tänka detsamma, tänk att få hälsa på självaste Jultomten! Lite konstigt tänkte han, för jag är ju bara mig själv!
Viktor översatte det Lucia sa och snart var dom på väg hem till henne. Lucia hade inviterat hem dom och lett så hjärtligt att man såg alla hennes skrattrynkor. Hennes leende smittade!
Efter bara få meter verkade hon bekymrad och sa något hastigt till Viktor som översatte:
- Min dotterdotter väntar hemma, hon är inte helt frisk, det bekymrar mig.
En tår kom fram i ögonvrån på henne och hon fortsatte som översattes av Viktor:
- Tänk om ni vill hjälpa mig med att....
Sunday, December 11, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 11
... var apan tagit vägen? Dom blev klara över hur tyst det var utan allt tjatter.
Jultomten tog sig för pannan och fick dåligt samvete för det han sagt en stund innan:
- Jag bad den ju bara hålla sig ur vägen när det packades, sa Jultomten ledset.
Vännerna blev eniga om att leta efter apan. Dom ville ju inte dra innan dom sagt hej då, men apan fanns inte att varken se eller höra någonstans. Alla tyckte det var tråkigt att inte kunna ta avsked av sin nyfunne vän som hjälpt till så bra, men nu var dom tvugna att starta sin långa resa mot Nordpolen.
- Men, sa Jultomten förskräckt till Viktor, ni drakar får ju inte plats i denna korgen, den är för liten även om jag packade i den magiska säcken.
Viktor tittade på Jultomten och sa lugnande att dom var flygande drakar. Då såg Jultomten vingarna som han inte tänkt på innan och suckade lättat. Skulle bli svårt att få hjälp med navigering annars tänkte han då det var trångt om plats i korgen. Som det mesta annat här i livet, tänkte han vidare, så löste det sig av sig själv!
Ett lätt surrande startade komma från ena fickan till Jultomten, Den Magiska Kompassen aktiverades och han tog upp den. Men vänta lite tänkte han, hur var den magiska ramsan hans Pappa brukade säga? Han mindes den lilla ihopvikta lappen, tog fram den och läste:
- Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid.
Ruben flög fram och startade blåsa eld på brännaren, allt gick så fort! Det skimrade av drakelden, blinkande stjärnor och susade som bara det av fartvinden som uppstod. I en svindlande fart var dom högt uppe i luften. Stjärnklart var det och Jultomten fick se att Nissen satt och knep ihop ögonen, han höll sig så hårt i korgkanten att knogarna vitnade.
Efter bara en liten stund, ja bara som ett ögonblick senare saktades den svindlande farten ned. Jultomten hade själv blundat av den hissnande känslan som kom i magen, som att åka karusell fast häftigare tänkte han.
Drakarna flög vid sidan av luftballongen och av och till gav dom varandra besked. Max fick se på Den Magiska Kompassen då och då, han navigerade med den men följde även stjärnornas positioner. Trots att det inte går så fort som med renarna tänkte Jultomten, så nog katten flög dom fortare än en vanlig luftballong.
I flera dagar och nätter flög dom, landade bara för toabesök. Jultomten använde den kikare han fann i skattkistan och såg massa spännande under resan. När dom nu rest så länge började Jultomten längta efter att komma fram, var inte bara enkelt att vara stilla så länge.
Eftersom han hade lite tråkigt tog han fram kikaren och visade Nissen den som blev helt fascinerad.
- Men vad är det där? frågade plötsligt Nissen och pekade mot något han såg i kikaren.
Jultomten tog emot kikaren, tittade uppmärksamt mot det hållet Nissen pekade. Ja vad var det där, tänkte han, är det inte.?....
Jultomten tog sig för pannan och fick dåligt samvete för det han sagt en stund innan:
- Jag bad den ju bara hålla sig ur vägen när det packades, sa Jultomten ledset.
Vännerna blev eniga om att leta efter apan. Dom ville ju inte dra innan dom sagt hej då, men apan fanns inte att varken se eller höra någonstans. Alla tyckte det var tråkigt att inte kunna ta avsked av sin nyfunne vän som hjälpt till så bra, men nu var dom tvugna att starta sin långa resa mot Nordpolen.
- Men, sa Jultomten förskräckt till Viktor, ni drakar får ju inte plats i denna korgen, den är för liten även om jag packade i den magiska säcken.
Viktor tittade på Jultomten och sa lugnande att dom var flygande drakar. Då såg Jultomten vingarna som han inte tänkt på innan och suckade lättat. Skulle bli svårt att få hjälp med navigering annars tänkte han då det var trångt om plats i korgen. Som det mesta annat här i livet, tänkte han vidare, så löste det sig av sig själv!
Ett lätt surrande startade komma från ena fickan till Jultomten, Den Magiska Kompassen aktiverades och han tog upp den. Men vänta lite tänkte han, hur var den magiska ramsan hans Pappa brukade säga? Han mindes den lilla ihopvikta lappen, tog fram den och läste:
- Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid.
Ruben flög fram och startade blåsa eld på brännaren, allt gick så fort! Det skimrade av drakelden, blinkande stjärnor och susade som bara det av fartvinden som uppstod. I en svindlande fart var dom högt uppe i luften. Stjärnklart var det och Jultomten fick se att Nissen satt och knep ihop ögonen, han höll sig så hårt i korgkanten att knogarna vitnade.
Efter bara en liten stund, ja bara som ett ögonblick senare saktades den svindlande farten ned. Jultomten hade själv blundat av den hissnande känslan som kom i magen, som att åka karusell fast häftigare tänkte han.
Drakarna flög vid sidan av luftballongen och av och till gav dom varandra besked. Max fick se på Den Magiska Kompassen då och då, han navigerade med den men följde även stjärnornas positioner. Trots att det inte går så fort som med renarna tänkte Jultomten, så nog katten flög dom fortare än en vanlig luftballong.
I flera dagar och nätter flög dom, landade bara för toabesök. Jultomten använde den kikare han fann i skattkistan och såg massa spännande under resan. När dom nu rest så länge började Jultomten längta efter att komma fram, var inte bara enkelt att vara stilla så länge.
Eftersom han hade lite tråkigt tog han fram kikaren och visade Nissen den som blev helt fascinerad.
- Men vad är det där? frågade plötsligt Nissen och pekade mot något han såg i kikaren.
Jultomten tog emot kikaren, tittade uppmärksamt mot det hållet Nissen pekade. Ja vad var det där, tänkte han, är det inte.?....
Saturday, December 10, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 10
Lucka 10
... apans svans, men den hann dra bort den och såg lite förnärmad ut, men det gick fort över.
- Har även du blivit förkyld? frågade Jultomten bekymrat, men fick till svar att Max brukade nysa när han var ivrig, som nu. Han hade alltid drömt om att få göra en flygande luftballong, och då är det inte konstigt att man nyser i bara farten sa Viktor.
Max fortsatte att såga, hamra och spika och nu började man kunna se att han gjorde en korg. Det var den Jultomten skulle sitta och stå i på sin resa hem till Nord Polen. Max var noga med alla detaljer för att resan skulle bli säker.
- Kom och hjälp till att bära sandsäckarna och brännaren, förmanade Viktor.
Nu som dom kunde se att Max snart fått färdigt korgen, blev han ännu ivrigare.
Vännerna hade hjälpts åt at ordna seglet till en ballong och lagt repen runt den. Tillsammans med repen hade det legat en liten instruktionsbok i julklappssäcken och den hade dom följt. Nästan som en IKEA- manual, skojade Jultomten.
Efter ytterligare en stund var Max färdig med korgen och samlade ihop repen och fäste dom. Han fick hjälp av Ruben och Viktor att sätta brännaren i korgen och Viktor startade berätta:
- En luftballong behöver varmluft och det får man med hjälp av eld via en brännare. Den varma luften stiger och fyller upp ballongen som lyfter. Önskar man komma högre upp kastar man en sandsäck. Önskar man att komma längre ned och landa, ja då gör man eldslågan mindre så temperaturen sänks och ballongen sjunker.
Det hade startat bli mörkt, och alla lyssnade när apan tjattrade mot palmerna igen. Åter igen kom Nissen bärande på matkorgar, och nu kände dom hur hungriga dom var. Han hade även ordnat med matpaket till resan, något dom tackade för allihopa.
Maten smakade extra bra när man stått på och samarbetat. Efter att ha ätit och druckit pratade Jultomten ihop sig med Viktor och dom blev eniga om att bege sig samma kväll. Är inte så mycket flygtrafik på natten och Max navigerar bra till stjärnorna.
Sagt och gjort dom packade. Jultomten la sak efter sak in i den magiska säcken där det såg ut som allt försvann från det blotta ögat. Det var i säkert förvar i säcken, förklarade Jultomten, men tog inte onödig plats i luftballongen.
Då Jultomten och Nissen satt tryggt i luftballongen med packningen undrade plötsligt Viktor...
... apans svans, men den hann dra bort den och såg lite förnärmad ut, men det gick fort över.
- Har även du blivit förkyld? frågade Jultomten bekymrat, men fick till svar att Max brukade nysa när han var ivrig, som nu. Han hade alltid drömt om att få göra en flygande luftballong, och då är det inte konstigt att man nyser i bara farten sa Viktor.
Max fortsatte att såga, hamra och spika och nu började man kunna se att han gjorde en korg. Det var den Jultomten skulle sitta och stå i på sin resa hem till Nord Polen. Max var noga med alla detaljer för att resan skulle bli säker.
- Kom och hjälp till att bära sandsäckarna och brännaren, förmanade Viktor.
Nu som dom kunde se att Max snart fått färdigt korgen, blev han ännu ivrigare.
Vännerna hade hjälpts åt at ordna seglet till en ballong och lagt repen runt den. Tillsammans med repen hade det legat en liten instruktionsbok i julklappssäcken och den hade dom följt. Nästan som en IKEA- manual, skojade Jultomten.
Efter ytterligare en stund var Max färdig med korgen och samlade ihop repen och fäste dom. Han fick hjälp av Ruben och Viktor att sätta brännaren i korgen och Viktor startade berätta:
- En luftballong behöver varmluft och det får man med hjälp av eld via en brännare. Den varma luften stiger och fyller upp ballongen som lyfter. Önskar man komma högre upp kastar man en sandsäck. Önskar man att komma längre ned och landa, ja då gör man eldslågan mindre så temperaturen sänks och ballongen sjunker.
Det hade startat bli mörkt, och alla lyssnade när apan tjattrade mot palmerna igen. Åter igen kom Nissen bärande på matkorgar, och nu kände dom hur hungriga dom var. Han hade även ordnat med matpaket till resan, något dom tackade för allihopa.
Maten smakade extra bra när man stått på och samarbetat. Efter att ha ätit och druckit pratade Jultomten ihop sig med Viktor och dom blev eniga om att bege sig samma kväll. Är inte så mycket flygtrafik på natten och Max navigerar bra till stjärnorna.
Sagt och gjort dom packade. Jultomten la sak efter sak in i den magiska säcken där det såg ut som allt försvann från det blotta ögat. Det var i säkert förvar i säcken, förklarade Jultomten, men tog inte onödig plats i luftballongen.
Då Jultomten och Nissen satt tryggt i luftballongen med packningen undrade plötsligt Viktor...
Friday, December 9, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 9
Lucka 9
... Ljudet var bekant och snart kände Jultomten igen att det var sången från den tecknade "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul" som sänds på tv på julafton. Melodin var med i den där scenen när alla julklapparna marscherar in i julklappssäcken. Men var kom ljudet ifrån? Hans ögon sökte över innehållet i skattkistan för att se var det kom ifrån. I ena hörnet under lite glitter var det en julklapps-säck och från den lät det.
Jultomten tog upp den och mycket riktigt inuti var speldosan med musiken. Det påminde honom om att det närmade sig julafton och att denna julklappssäck var med på resan runt världen. Hans Pappa, även han själv, brukade jobba med denna musiken i bakgrunden för att få den riktiga stämningen i förberedelserna. Jultomten tog speldosan ur säcken och gick till sina vänner som blev ännu mer motiverade att stå på och bli färdiga.
Viktor var arbetsledare och fick de andra att arbeta, han kordinerade jobbet och nu startade det bli lite bråttom. För det började skymma och när det väl blir mörkt på Gran Canaria, då blir det mörkt fort.
Han gick med raska steg fram till Jultomten och sa:
- Vi har mött på en utmaning, något vi jobbar med att få löst, sa han i en ton för att inte skrämma Jultomten. Det är så att vi skulle behöva rep för att binda ballongen med och nåt att binda upp det i.
- Det kan jag ordna med! svarade Jultomten lättat. Var det inget värre, fortsatte han och log.
Viktor tittade lite märkligt på honom när Jultomten gick och hämtade julklappssäcken, blundade och sa nåt i stil med att han önskade rep till luftballongen och nåt att binda fast dem i. Det gick en liten stund och plötsligt var julklappssäcken full av något. Viktor's ögon spärrades upp så Jultomten förklarade att detta var en magisk säck.
- Önskar du dig något med hjärtat, så kommer det till dig. Lite raskare leverans med just denna säcken, men fungerar annars med, förklarade Jultomten.
Max gav till ett litet glädjetjut när han fick se att nu fanns det rep och nåt att binda fast det på. I nästa sekund nös han och en liten eldslåga pös ur ena näsborren och höll nästan på att tända eld på...
... Ljudet var bekant och snart kände Jultomten igen att det var sången från den tecknade "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul" som sänds på tv på julafton. Melodin var med i den där scenen när alla julklapparna marscherar in i julklappssäcken. Men var kom ljudet ifrån? Hans ögon sökte över innehållet i skattkistan för att se var det kom ifrån. I ena hörnet under lite glitter var det en julklapps-säck och från den lät det.
Jultomten tog upp den och mycket riktigt inuti var speldosan med musiken. Det påminde honom om att det närmade sig julafton och att denna julklappssäck var med på resan runt världen. Hans Pappa, även han själv, brukade jobba med denna musiken i bakgrunden för att få den riktiga stämningen i förberedelserna. Jultomten tog speldosan ur säcken och gick till sina vänner som blev ännu mer motiverade att stå på och bli färdiga.
Viktor var arbetsledare och fick de andra att arbeta, han kordinerade jobbet och nu startade det bli lite bråttom. För det började skymma och när det väl blir mörkt på Gran Canaria, då blir det mörkt fort.
Han gick med raska steg fram till Jultomten och sa:
- Vi har mött på en utmaning, något vi jobbar med att få löst, sa han i en ton för att inte skrämma Jultomten. Det är så att vi skulle behöva rep för att binda ballongen med och nåt att binda upp det i.
- Det kan jag ordna med! svarade Jultomten lättat. Var det inget värre, fortsatte han och log.
Viktor tittade lite märkligt på honom när Jultomten gick och hämtade julklappssäcken, blundade och sa nåt i stil med att han önskade rep till luftballongen och nåt att binda fast dem i. Det gick en liten stund och plötsligt var julklappssäcken full av något. Viktor's ögon spärrades upp så Jultomten förklarade att detta var en magisk säck.
- Önskar du dig något med hjärtat, så kommer det till dig. Lite raskare leverans med just denna säcken, men fungerar annars med, förklarade Jultomten.
Max gav till ett litet glädjetjut när han fick se att nu fanns det rep och nåt att binda fast det på. I nästa sekund nös han och en liten eldslåga pös ur ena näsborren och höll nästan på att tända eld på...
Thursday, December 8, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 8
Lucka 8
... stjärnstaven till Staffan Stalledräng? Han plockade undan lite glitter och mycket riktigt, det var det. Jultomten mindes när han var liten och fick vara Staffan Stalledräng i Luciatåget. Nisse ville han ju inte vara, det var han ju på riktigt. Desutom var det spännande att tänka på att Staffan Stalledräng red på hästar. Själv åkte han släde efter flygande renar, så för honom den gången var det exotiskt.
Han vände stjärnstaven så guldpappret var åt andra hållet, och mycket riktigt, där satt det gamla pappret med text till vad de skulle sjunga. Jultomten log åt minnena.
Jultomten kom på sig själv med att sjunga den första versen och Nissen sjöng snart med:
- Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna. Han vattnar sina fålar fem, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka...
Drakarna ställde sig och tittade på dem med tindrade ögon innan Viktor tog till orda igen:
- Vad skall vi med alla dessa saker till? Inget av det vill ju få oss upp i luften, och nu måste vi ta reda på hur du skall komma hem.
Jultomten drog en hand genom skägget igen och suckade. Vad skulle han ta sig till? Apan som stuckit huvudet ned i skattkistan startade att tjattra igen och drog fram ett kuvert som den sträckte fram till Jultomten. Ännu en gång kunde man se den spretiga handstilen på framsidan av kuvertet:
Rädda Julen 2011
Nu hade det blivit en vana att få besked på dom mest underliga sätt så Jultomten öppnade ivrigt kuvertet och ett slitet papper med den spretiga handstilen lyste emot honom. Som om det var satt nån typ av strålkastare på den tänkte han.
Grattis till fyndet! Nu skall du bara sätta ihop alla ledtrådar till det svar som skall föra dig vidare. Kom ihåg, det enkla är oftast det bästa och att det finns en hjälpare i alla du möter. Har du frågor, ställ dem så kommer svaret till dig via allt och alla du möter. I tillägg har du den magiska kompassen som hjälpmedel och nyfunna vänner som flyger dig vidare. Information kommer fortlöpande. Nu väntar dom dig, ja den magiska kompassen för er dit så fort ni löst transporteringen.
Jultomten hann inte läsa färdigt nästan innan Max, som stått och pratat med Viktor, startade springa allt han orkade till båten han själv gjort. Apan sprang efter honom ivrigt tjattrande och väl framme drog den fram en hammare från båten och viftade med den triumferat.
Ruben och Viktor talade drakspråket och blev mer och mer ivriga. Det tog en liten stund innan Viktor vände sig mot Jultomten och förklarade att nu visste de hur de skulle ta sig vidare! De skulle naturligtvis bygga en luftballong. Viktor pekade mot stranden och brädorna, seglet och den där manicken som såg ut som man kunde sätta eld på.
- Vi har allt som behövs och Max kommer sätta igång att bygga, vi får assistera honom. Skynda er, vi måste sätta igång nu! förmanade Viktor och begav sig till stället på stranden där Max ivrigt startat att samla ihop brädorna och seglet.
Med ens var de igång med att lägga tillrätta och redskap fanns bland annat i båten Max gjort.
Men va var det där som lät nedifrån skattkistan tänkte Jultomten och gick nyfiket dit...
... stjärnstaven till Staffan Stalledräng? Han plockade undan lite glitter och mycket riktigt, det var det. Jultomten mindes när han var liten och fick vara Staffan Stalledräng i Luciatåget. Nisse ville han ju inte vara, det var han ju på riktigt. Desutom var det spännande att tänka på att Staffan Stalledräng red på hästar. Själv åkte han släde efter flygande renar, så för honom den gången var det exotiskt.
Han vände stjärnstaven så guldpappret var åt andra hållet, och mycket riktigt, där satt det gamla pappret med text till vad de skulle sjunga. Jultomten log åt minnena.
Jultomten kom på sig själv med att sjunga den första versen och Nissen sjöng snart med:
- Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna. Han vattnar sina fålar fem, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka...
Drakarna ställde sig och tittade på dem med tindrade ögon innan Viktor tog till orda igen:
- Vad skall vi med alla dessa saker till? Inget av det vill ju få oss upp i luften, och nu måste vi ta reda på hur du skall komma hem.
Jultomten drog en hand genom skägget igen och suckade. Vad skulle han ta sig till? Apan som stuckit huvudet ned i skattkistan startade att tjattra igen och drog fram ett kuvert som den sträckte fram till Jultomten. Ännu en gång kunde man se den spretiga handstilen på framsidan av kuvertet:
Rädda Julen 2011
Nu hade det blivit en vana att få besked på dom mest underliga sätt så Jultomten öppnade ivrigt kuvertet och ett slitet papper med den spretiga handstilen lyste emot honom. Som om det var satt nån typ av strålkastare på den tänkte han.
Grattis till fyndet! Nu skall du bara sätta ihop alla ledtrådar till det svar som skall föra dig vidare. Kom ihåg, det enkla är oftast det bästa och att det finns en hjälpare i alla du möter. Har du frågor, ställ dem så kommer svaret till dig via allt och alla du möter. I tillägg har du den magiska kompassen som hjälpmedel och nyfunna vänner som flyger dig vidare. Information kommer fortlöpande. Nu väntar dom dig, ja den magiska kompassen för er dit så fort ni löst transporteringen.
Jultomten hann inte läsa färdigt nästan innan Max, som stått och pratat med Viktor, startade springa allt han orkade till båten han själv gjort. Apan sprang efter honom ivrigt tjattrande och väl framme drog den fram en hammare från båten och viftade med den triumferat.
Ruben och Viktor talade drakspråket och blev mer och mer ivriga. Det tog en liten stund innan Viktor vände sig mot Jultomten och förklarade att nu visste de hur de skulle ta sig vidare! De skulle naturligtvis bygga en luftballong. Viktor pekade mot stranden och brädorna, seglet och den där manicken som såg ut som man kunde sätta eld på.
- Vi har allt som behövs och Max kommer sätta igång att bygga, vi får assistera honom. Skynda er, vi måste sätta igång nu! förmanade Viktor och begav sig till stället på stranden där Max ivrigt startat att samla ihop brädorna och seglet.
Med ens var de igång med att lägga tillrätta och redskap fanns bland annat i båten Max gjort.
Men va var det där som lät nedifrån skattkistan tänkte Jultomten och gick nyfiket dit...
Wednesday, December 7, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 7
Lucka 7
... ett ihoptvikt papper som Jultomten tog fram. Försiktigt vecklade han ut den lilla lappen och kunde åter igen se den spretiga handstilen.
Den magiska kompassen tar Dig dit Du önskar, Din Fantasi tar Dig överallt.
För att aktivera den magiska kompassen skall du säga denna ramsa:
"Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid."
Jultomten mindes nu att hans Pappa brukade säga just dessa ord innan han drog iväg på uppdrag. Plötsligt blev han klar över att det nu var han själv som hade det stora ansvaret att komma hem och rädda julen. Han var ju den som drog runt hela världen med julklappar till alla barn så nu var det bråttom.
Åter igen hördes apans tjatter. Denna gång såg Jultomten att det var på väg att bli högvatten så skattkistan måste bäras upp i trygghet innan dom öppnade den. Sagt och gjort, dom hjälptes åt att bära upp kistan innan vågorna nådde fram och ställde skattkistan nära Jultomtens solstol.
- Låt Max öppna den, sa Viktor efter att stått och pratat med honom en stund. Han känner till denna typ av lås.
Jultomten sträckte fram nyckeln och Max tog emot den, gick fram till kistan och tog försiktigt upp det gammeldagsa låset. Han satte lika försiktigt i nyckeln och vred den sakta. Allas blickar var nu vända mot Max och det var tyst förutom vinden i palmerna och ljudet från vågorna. Det gick lite trögt, men så vreds nyckeln om och låset öppnades.
Apan var snabbt framme och markerade att den önskade att öppna locket, men den väntade snällt. Med ens blev det liv och röra då alla skulle fram och förväntningen steg. Vad skulle dom hitta?
- Innan vi öppnar locket på skattkistan, började Jultomten säga, så måste vi få i oss nått att dricka. Det är varmt och alla behöver det nu efter att stått på så länge.
Det gick en liten besviken suck bland vännerna men dom var eniga. Man blir törstig av att hålla på i denna värmen. Nissen tog fram en ny korg han varit och hämtat, och Jultomten fick vatten för att släcka törsten med. Dom andra drack sig otörstiga och snart stod alla samlade runt skattkistan igen.
Locket knarrade lite när Jultomten öppnade det och i den låg flera olika saker. Ett ankare, några askar tändstickor, någon typ av tändvätska, rep, en luciakrona, några stearinljus, några sandsäckar. Det var det Jultomten fick syn på med en gång. Märkligt tänkte han, men det var fler saker här och fick syn på en gammeldags kikare. Samma kikare han fått låna när han som liten nisse åkte med sin Pappa på Julafton till alla barnen.
- Men vad konstigt, sa Jultomten mumlande när han han fick syn på något han kände igen. Men, fortsatte han, är inte det där?......
... ett ihoptvikt papper som Jultomten tog fram. Försiktigt vecklade han ut den lilla lappen och kunde åter igen se den spretiga handstilen.
Den magiska kompassen tar Dig dit Du önskar, Din Fantasi tar Dig överallt.
För att aktivera den magiska kompassen skall du säga denna ramsa:
"Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid."
Jultomten mindes nu att hans Pappa brukade säga just dessa ord innan han drog iväg på uppdrag. Plötsligt blev han klar över att det nu var han själv som hade det stora ansvaret att komma hem och rädda julen. Han var ju den som drog runt hela världen med julklappar till alla barn så nu var det bråttom.
Åter igen hördes apans tjatter. Denna gång såg Jultomten att det var på väg att bli högvatten så skattkistan måste bäras upp i trygghet innan dom öppnade den. Sagt och gjort, dom hjälptes åt att bära upp kistan innan vågorna nådde fram och ställde skattkistan nära Jultomtens solstol.
- Låt Max öppna den, sa Viktor efter att stått och pratat med honom en stund. Han känner till denna typ av lås.
Jultomten sträckte fram nyckeln och Max tog emot den, gick fram till kistan och tog försiktigt upp det gammeldagsa låset. Han satte lika försiktigt i nyckeln och vred den sakta. Allas blickar var nu vända mot Max och det var tyst förutom vinden i palmerna och ljudet från vågorna. Det gick lite trögt, men så vreds nyckeln om och låset öppnades.
Apan var snabbt framme och markerade att den önskade att öppna locket, men den väntade snällt. Med ens blev det liv och röra då alla skulle fram och förväntningen steg. Vad skulle dom hitta?
- Innan vi öppnar locket på skattkistan, började Jultomten säga, så måste vi få i oss nått att dricka. Det är varmt och alla behöver det nu efter att stått på så länge.
Det gick en liten besviken suck bland vännerna men dom var eniga. Man blir törstig av att hålla på i denna värmen. Nissen tog fram en ny korg han varit och hämtat, och Jultomten fick vatten för att släcka törsten med. Dom andra drack sig otörstiga och snart stod alla samlade runt skattkistan igen.
Locket knarrade lite när Jultomten öppnade det och i den låg flera olika saker. Ett ankare, några askar tändstickor, någon typ av tändvätska, rep, en luciakrona, några stearinljus, några sandsäckar. Det var det Jultomten fick syn på med en gång. Märkligt tänkte han, men det var fler saker här och fick syn på en gammeldags kikare. Samma kikare han fått låna när han som liten nisse åkte med sin Pappa på Julafton till alla barnen.
- Men vad konstigt, sa Jultomten mumlande när han han fick syn på något han kände igen. Men, fortsatte han, är inte det där?......
Tuesday, December 6, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 6
Lucka 6
... apan startade tjattra som besatt. Vad är det nu då? tänkte han när han yrvaket satte sig upp på solstolen. Tjattret ökade i styrka och Jultomten gnuggade sig i ögonen nu som solen lyste på honom. Apan hoppade upp och ned och drakarna undrade dom också vad som skedde?
Då fick de höra det där surrande ljudet igjen och det kom från Den Magiska Kompassen. På något vis hade den blivit aktiverad och vibrerade lätt i ena fickan till Jultomten, som försiktigt tog upp den. Det lyste mot Nord, ja där Nord är på en kompass och en del märkliga tecken startade visas om varandra på den.
Jultomten fick snabbt fram sin karta som visade liknande tecken där skattkistan var markerad. Tydligen var det bråttom att hitta den eftersom Den Magiska Kompassen aktiverades, men hur tänkte Jultomten förbryllat?
Ruben startade ivrigt att prata med Viktor som förklarade att nu var det bråttom, för det skulle bli svårt gräva fram skatten om de inte satte igång snart. Max blandade sig i samtalet och Viktor sa högt:
- Följ Max! Han är super bra på att navigera och Ruben är bra på att hitta när vi närmar oss.
De startade följa efter Max som såg på Den Magiska kompassen med jämna mellanrum, och startade nästan småspringa, så mycket lyste det. Med ens bråstoppade han och Ruben tog ledningen. De tittade på kartan och efter en stund stannade Ruben och startade gräva. Det gick fort med!
Högen med sand växte bredvid Ruben som grävde allt djupare ned i sanden. Igen startade apan tjattra när dom hörde att Ruben dunkade på något hårt, han hade hittat skattkistan! Nu hade Den Magiska Kompassen slutat vibrera och lysa.
Tillsammans fick dom upp skattkistan på stranden och tittade med stora ögon på den.
- Men, sa Viktor, den har ju lås på sig och vi har inte nån nyckel...
Allas blickar vändes nu mot Jultomten som harklade sig, vad skulle dom göra nu? Plötsligt kom apan som varit borta en stund springande med Jultomtens Tomtemössa som den tjattrande sträckte fram.
Förvånat tog Jultomten emot den. Vad skulle han med mössan till nu?
- Har du nåt i den hemliga fickan? kom det från Viktor. Var det inte i en sådan kartan låg? fortsatte han.
Jultomten förstod att Viktor var den smarta draken som pratade med människor och fick alla till att göra det dom var bäst på, så han startade treva efter fickan. Mycket riktigt det låg en nyckel där som han inte kännt innan. Men där låg även...
... apan startade tjattra som besatt. Vad är det nu då? tänkte han när han yrvaket satte sig upp på solstolen. Tjattret ökade i styrka och Jultomten gnuggade sig i ögonen nu som solen lyste på honom. Apan hoppade upp och ned och drakarna undrade dom också vad som skedde?
Då fick de höra det där surrande ljudet igjen och det kom från Den Magiska Kompassen. På något vis hade den blivit aktiverad och vibrerade lätt i ena fickan till Jultomten, som försiktigt tog upp den. Det lyste mot Nord, ja där Nord är på en kompass och en del märkliga tecken startade visas om varandra på den.
Jultomten fick snabbt fram sin karta som visade liknande tecken där skattkistan var markerad. Tydligen var det bråttom att hitta den eftersom Den Magiska Kompassen aktiverades, men hur tänkte Jultomten förbryllat?
Ruben startade ivrigt att prata med Viktor som förklarade att nu var det bråttom, för det skulle bli svårt gräva fram skatten om de inte satte igång snart. Max blandade sig i samtalet och Viktor sa högt:
- Följ Max! Han är super bra på att navigera och Ruben är bra på att hitta när vi närmar oss.
De startade följa efter Max som såg på Den Magiska kompassen med jämna mellanrum, och startade nästan småspringa, så mycket lyste det. Med ens bråstoppade han och Ruben tog ledningen. De tittade på kartan och efter en stund stannade Ruben och startade gräva. Det gick fort med!
Högen med sand växte bredvid Ruben som grävde allt djupare ned i sanden. Igen startade apan tjattra när dom hörde att Ruben dunkade på något hårt, han hade hittat skattkistan! Nu hade Den Magiska Kompassen slutat vibrera och lysa.
Tillsammans fick dom upp skattkistan på stranden och tittade med stora ögon på den.
- Men, sa Viktor, den har ju lås på sig och vi har inte nån nyckel...
Allas blickar vändes nu mot Jultomten som harklade sig, vad skulle dom göra nu? Plötsligt kom apan som varit borta en stund springande med Jultomtens Tomtemössa som den tjattrande sträckte fram.
Förvånat tog Jultomten emot den. Vad skulle han med mössan till nu?
- Har du nåt i den hemliga fickan? kom det från Viktor. Var det inte i en sådan kartan låg? fortsatte han.
Jultomten förstod att Viktor var den smarta draken som pratade med människor och fick alla till att göra det dom var bäst på, så han startade treva efter fickan. Mycket riktigt det låg en nyckel där som han inte kännt innan. Men där låg även...
Monday, December 5, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 5
Lucka 5
... något som kom flytande ute på havet. Flera saker låg och guppade i vattnet och följde med de stora vågorna in mot stranden. Det såg nästan ut som det varit ett skeppsbrott eftersom det var många saker som låg och flöt i vattnet, men inget skepp eller båt fanns att se.
Desto närmare det kom såg man att det var olika brädor och nåt stort som kom mot stranden. Apan hoppade upp och ned ivrigt tjattrande och Ruben gick fram till den och dom startade prata med varandra. Eftersom drakar mästrar alla fyra grundelement så kan dom prata med små apor, tänkte Jultomten och startade studera kartan han fått i sin hand.
Några timmar senare hade de nya vännerna lyckats att hämta upp allt som kom med vågorna. Det var brädor, en stort segel och en konstig sak som såg ut som man kunde och skulle sätta eld på. Ja, nästan som en fotogenstyrd liten ugn. Jultomten kände igen den men kom inte på vad det var.
- Jultomten! Jultomten! En ropande ivrig röst hördes komma ut från palmerna och alla vände sig dit.
Fram kom en liten Nisse bärande två stora korgar. En av Jultomtens medhjälpare som blivit med på semestern för att kunna passa upp, men även lära sig det som var viktigt att kunna inför det stora julklapps- utdelandet.
- Matdags! Jag har ordnat från All-inclusive maten, sa han stolt och satte ifrån sig bägge korgarna nära solstolen till Jultomten. Där stod det även bord som han startade duka upp läckerheter på. Den ena korgen innehöll en kylbag där det tydligen fanns kalla drycker, vatten, lite glass och några slush.
- Men skynda er innan maten blir kall och glassen smälter! förmanade Nissen och snart åt och drack dom av det som bjöds.
Efter maten blev de eniga om att ta en siesta som man gör på Gran Canaria mitt på dagen då det är som varmast. Jultomten la sig ned på solstolen och i det han startade slumra hörde han ett märkligt surrande ljud och tittade upp. Han såg inget speciellt och la sig tillrätta och somnade tvärt. Plötsligt vaknade han av att...
... något som kom flytande ute på havet. Flera saker låg och guppade i vattnet och följde med de stora vågorna in mot stranden. Det såg nästan ut som det varit ett skeppsbrott eftersom det var många saker som låg och flöt i vattnet, men inget skepp eller båt fanns att se.
Desto närmare det kom såg man att det var olika brädor och nåt stort som kom mot stranden. Apan hoppade upp och ned ivrigt tjattrande och Ruben gick fram till den och dom startade prata med varandra. Eftersom drakar mästrar alla fyra grundelement så kan dom prata med små apor, tänkte Jultomten och startade studera kartan han fått i sin hand.
Några timmar senare hade de nya vännerna lyckats att hämta upp allt som kom med vågorna. Det var brädor, en stort segel och en konstig sak som såg ut som man kunde och skulle sätta eld på. Ja, nästan som en fotogenstyrd liten ugn. Jultomten kände igen den men kom inte på vad det var.
- Jultomten! Jultomten! En ropande ivrig röst hördes komma ut från palmerna och alla vände sig dit.
Fram kom en liten Nisse bärande två stora korgar. En av Jultomtens medhjälpare som blivit med på semestern för att kunna passa upp, men även lära sig det som var viktigt att kunna inför det stora julklapps- utdelandet.
- Matdags! Jag har ordnat från All-inclusive maten, sa han stolt och satte ifrån sig bägge korgarna nära solstolen till Jultomten. Där stod det även bord som han startade duka upp läckerheter på. Den ena korgen innehöll en kylbag där det tydligen fanns kalla drycker, vatten, lite glass och några slush.
- Men skynda er innan maten blir kall och glassen smälter! förmanade Nissen och snart åt och drack dom av det som bjöds.
Efter maten blev de eniga om att ta en siesta som man gör på Gran Canaria mitt på dagen då det är som varmast. Jultomten la sig ned på solstolen och i det han startade slumra hörde han ett märkligt surrande ljud och tittade upp. Han såg inget speciellt och la sig tillrätta och somnade tvärt. Plötsligt vaknade han av att...
Sunday, December 4, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 4
Lucka 4
... något som stack upp från sanden och glittrade i solen. Solkatter dansade i Jultomtens ansikte och bländade honom. Nyfiken som han var startade han gå dit där det glittrade, men hann inte långt innan den tjattrande apan med raska hopp var framme.
Kort efteråt var Jultomten själv framme och tittade nyfiket på föremålet som låg i sanden. Något bekant var det när han böjde sig framåt för att studera det närmare. Bak honom kom drakarna och var snart framme dom med. Apan hoppade upp och ned och tjattrade ivrigt pekande på föremålet, Jultomten och Ruben. Det var precis som om den försökte säga något.
- Låt Ruben gräva fram den, sa Viktor bak Jultomten. Han är bra på att gräva som jag sa, fortsatte han. Ruben själv verkade vara lika nyfiken och var raskt framme när han fick klarsignal av Jultomten.
Ruben grävde raskt och sträckte snart fram föremålet till Jultomten som drog andan av förvåning.
- Men, stammade han, men.... Det är ju den magiska kompassen som jag inte sett sedan jag var en liten Nisse. Min Pappa Jultomten använde den då till hemliga uppdrag, sen den tiden har jag inte sett den.
Drakarna kom närmare och apan klättrade raskt upp på axeln till Jultomten där den satte sig och var tyst för en gångs skull. Jultomten studerade kompassen och såg att några av tecknen på kartan var även tecken på kompassen. Sakta men säkert mindes Jultomten något av det hans Pappa lärde honom om kompassen. Han skulle så gärna kommit ihåg mer tänkte han och drog en hand genom skägget.
Max startade låta, mer och mer ivrigt på drakspråket och Viktor översatte;
- Jag kan navigera med alla typer kompasser, även med min inre kompass. Den kompassen har jag sett en gång förut och det var när jag var på Irland och utförde uppdrag där. Inte bara kan den visa vägen men den kan föra en till de platser man inte annars kan ta sig till. Den magiska kompassen!
Det var tydligt att Max var helt hänförd över upptäckten, men även att han var van vid uppdrag på olika platser i världen. Jultomten mindes nu bland annat att hans Pappa brukade säga att drakar mästrade alla fyra grund elementen: Jord, Vatten, Luft och Eld. En drake är allra bästa hjälparen hade han sagt, och här stod Jultomten med tre stycken drakar!
Plötsligt klättrade apan ned startade tjattra som bara det och pekade mot....
... något som stack upp från sanden och glittrade i solen. Solkatter dansade i Jultomtens ansikte och bländade honom. Nyfiken som han var startade han gå dit där det glittrade, men hann inte långt innan den tjattrande apan med raska hopp var framme.
Kort efteråt var Jultomten själv framme och tittade nyfiket på föremålet som låg i sanden. Något bekant var det när han böjde sig framåt för att studera det närmare. Bak honom kom drakarna och var snart framme dom med. Apan hoppade upp och ned och tjattrade ivrigt pekande på föremålet, Jultomten och Ruben. Det var precis som om den försökte säga något.
- Låt Ruben gräva fram den, sa Viktor bak Jultomten. Han är bra på att gräva som jag sa, fortsatte han. Ruben själv verkade vara lika nyfiken och var raskt framme när han fick klarsignal av Jultomten.
Ruben grävde raskt och sträckte snart fram föremålet till Jultomten som drog andan av förvåning.
- Men, stammade han, men.... Det är ju den magiska kompassen som jag inte sett sedan jag var en liten Nisse. Min Pappa Jultomten använde den då till hemliga uppdrag, sen den tiden har jag inte sett den.
Drakarna kom närmare och apan klättrade raskt upp på axeln till Jultomten där den satte sig och var tyst för en gångs skull. Jultomten studerade kompassen och såg att några av tecknen på kartan var även tecken på kompassen. Sakta men säkert mindes Jultomten något av det hans Pappa lärde honom om kompassen. Han skulle så gärna kommit ihåg mer tänkte han och drog en hand genom skägget.
Max startade låta, mer och mer ivrigt på drakspråket och Viktor översatte;
- Jag kan navigera med alla typer kompasser, även med min inre kompass. Den kompassen har jag sett en gång förut och det var när jag var på Irland och utförde uppdrag där. Inte bara kan den visa vägen men den kan föra en till de platser man inte annars kan ta sig till. Den magiska kompassen!
Det var tydligt att Max var helt hänförd över upptäckten, men även att han var van vid uppdrag på olika platser i världen. Jultomten mindes nu bland annat att hans Pappa brukade säga att drakar mästrade alla fyra grund elementen: Jord, Vatten, Luft och Eld. En drake är allra bästa hjälparen hade han sagt, och här stod Jultomten med tre stycken drakar!
Plötsligt klättrade apan ned startade tjattra som bara det och pekade mot....
Saturday, December 3, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 3
Lucka 3
... tre små drakar komma gående ut mellan palmerna mot stranden där Jultomten var. Dom gick och pratade ivrigt ett djurspråk Jultomten inte kände til. Det var tydligt att drakarna diskuterade något och var så inne i det att det tog en stund innan dom märkte att dom inte var ensamma på den annars så övergivna stranden. Det var först då apan sprang mot dom att dom tystnade och stirrade på den och på Jultomten.
Efter bara en liten stund kom den ena draken fram som verkade leda dom andra och sa försiktigt: - Hola!
- Hej, svarade Jultomten lika försiktigt, vem är du? Det är inte varje dag man möter drakar så vad säger man tänkte han men avbröts i sina funderingar av att draken presenterade sig.
- Välkommen till Gran Canaria! Jag heter Viktor, sa den och pekade på sina kamrater, och där är Max och Ruben. Som du hör kan jag prata med människor, det kan inte dom andra två, men dom är bra på andra saker. Max är bra på att bygga saker som båtar, du kan se en båt längre ned på stranden, sa han och pekade med nosen mot en trädbåt gjord av palmer. Han är även bra på att navigera, se till att vi hittar fram dit vi skall.
Jultomten vinkade mot Max eftersom han inte visste vad göra eller säga och Viktor fortsatte:
- Ruben är bra på att hitta försvunna saker och jätteduktig på att gräva fram saker från snö, sand och från havets botten. Han är även bra på att spruta eld som gör att vi kan tända en brasa när vi behöver det.
Viktor tystnade eftersom Ruben nös och en liten eldsflamma pös ut genom hans näsa. Viktor ursäktade sin kamrat med att han var lite förkyld, och förklarade att de var eldsprutande alla tre när det behövdes.
Jultomten drog åter igen fingrarna genom skägget. Detta var mycket att ta in denna märkliga dag. Men vänta! Hm, tänkte han, hitta nåt eller nån att gräva med stod det på kartan. Han visade kartan för Viktor och förklarade allt det han visste själv. Kanske Ruben kunde hjälpa till med detta? tänkte han högt. Viktor svarade att det kunde han men var bara ett litet problem, det skulle bli högvatten och han var osäker på om de hann fram i tid.
Jultomten blev plötsligt bländad av ett ljus som kom glittrande i hans ansikte och fick se.....
... tre små drakar komma gående ut mellan palmerna mot stranden där Jultomten var. Dom gick och pratade ivrigt ett djurspråk Jultomten inte kände til. Det var tydligt att drakarna diskuterade något och var så inne i det att det tog en stund innan dom märkte att dom inte var ensamma på den annars så övergivna stranden. Det var först då apan sprang mot dom att dom tystnade och stirrade på den och på Jultomten.
Efter bara en liten stund kom den ena draken fram som verkade leda dom andra och sa försiktigt: - Hola!
- Hej, svarade Jultomten lika försiktigt, vem är du? Det är inte varje dag man möter drakar så vad säger man tänkte han men avbröts i sina funderingar av att draken presenterade sig.
- Välkommen till Gran Canaria! Jag heter Viktor, sa den och pekade på sina kamrater, och där är Max och Ruben. Som du hör kan jag prata med människor, det kan inte dom andra två, men dom är bra på andra saker. Max är bra på att bygga saker som båtar, du kan se en båt längre ned på stranden, sa han och pekade med nosen mot en trädbåt gjord av palmer. Han är även bra på att navigera, se till att vi hittar fram dit vi skall.
Jultomten vinkade mot Max eftersom han inte visste vad göra eller säga och Viktor fortsatte:
- Ruben är bra på att hitta försvunna saker och jätteduktig på att gräva fram saker från snö, sand och från havets botten. Han är även bra på att spruta eld som gör att vi kan tända en brasa när vi behöver det.
Viktor tystnade eftersom Ruben nös och en liten eldsflamma pös ut genom hans näsa. Viktor ursäktade sin kamrat med att han var lite förkyld, och förklarade att de var eldsprutande alla tre när det behövdes.
Jultomten drog åter igen fingrarna genom skägget. Detta var mycket att ta in denna märkliga dag. Men vänta! Hm, tänkte han, hitta nåt eller nån att gräva med stod det på kartan. Han visade kartan för Viktor och förklarade allt det han visste själv. Kanske Ruben kunde hjälpa till med detta? tänkte han högt. Viktor svarade att det kunde han men var bara ett litet problem, det skulle bli högvatten och han var osäker på om de hann fram i tid.
Jultomten blev plötsligt bländad av ett ljus som kom glittrande i hans ansikte och fick se.....
Friday, December 2, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 2
Lucka 2, 2011.
Det är något bekant med den spretiga handstilen for det igenom Jultomtens huvud, men han kunde inte komma på vem som skrivit detta. Så han fortsatte läsa:
"Kära Jultomten,
jag behöver låna dina renar för ett viktigt uppdrag. Men var inte orolig, du har alla hjälpmedel som finns för att resa tillbaka hem till Nordpolen och rädda julen. Inuti din Tomteluva finns isydd en hemlig ficka och i den finns en karta med ledtrådar på hur du skall ta dig hem. Ta emot den hjälp som erbjuds dig på vägen, så möts vi hemma på Nordpolen. Eders ödmjuke tjänare."
Jultomten startade klia sig i håret och drog en hand genom skägget. Vem var detta som inte presenterade sig? Vad var det för uppdrag som väntade? Varför var julen i fara? Detta förstod han inte något av eftersom allt varit som vanligt när han drog på semester.
Varje år drar Jultomten på en resa för att värma upp renarna till de skall jobba som hårdast på självaste julafton. Iår gick resan till Gran Canaria och renarna hade varit glada att äntligen få föra släden med Jultomten över himlen igen. De hade varit pigga och flugit som aldrig förr.
Jultomten fortsatte fundera, hemma hade allt varit som vanligt, eller hade det inte varit det? Han försökte gå genom allt men kunde inte komma på nåt ovanligt som skett, och vaknade till medvetande igen av apans tjatter. Den sprang fram och tillbaka med hans Tomteluva i handen som om den retades.
Ja just det ja, tänkte Jultomten, i brevet står det om en hemlig ficka, och tog Tomtemössan från apans utsträckta hand. Det prasslade lite när han undersökte insidan på den och jovisst, en knapp fanns att känna uppe vid tofsen inuti mössan. Den satt så högt upp att han inte kännt den innan.
Med försiktiga händer öppnade han fickan och till sin stora förvåning var det en stor ficka han burit med sig. Han drog fram en karta över Gran Canaria med dess fyra klimatzoner, såg ett kryss där han låg och solade men även ett kryss över en skattkista. Var flera märkliga tecken han inte förstod. Underst stod det med samma spretiga handstil:
Gräv fram skattkistan från sanden, där finner du hjälpmedel och fler ledtrådar. Du behöver gräva djupt så leta efter något eller någon att gräva med.
Jultomten tog ena handen för pannan och suckade djupt. Vem skulle hjälpa honom? Han hade inte tillgång till redskap där han satt på en avlägsen strand ingen kände till på Gran Canaria.
Bakom honom hördes ett märkligt ljud och Jultomten vände sig om och spärrade upp ögonen när han fick se...
Det är något bekant med den spretiga handstilen for det igenom Jultomtens huvud, men han kunde inte komma på vem som skrivit detta. Så han fortsatte läsa:
"Kära Jultomten,
jag behöver låna dina renar för ett viktigt uppdrag. Men var inte orolig, du har alla hjälpmedel som finns för att resa tillbaka hem till Nordpolen och rädda julen. Inuti din Tomteluva finns isydd en hemlig ficka och i den finns en karta med ledtrådar på hur du skall ta dig hem. Ta emot den hjälp som erbjuds dig på vägen, så möts vi hemma på Nordpolen. Eders ödmjuke tjänare."
Jultomten startade klia sig i håret och drog en hand genom skägget. Vem var detta som inte presenterade sig? Vad var det för uppdrag som väntade? Varför var julen i fara? Detta förstod han inte något av eftersom allt varit som vanligt när han drog på semester.
Varje år drar Jultomten på en resa för att värma upp renarna till de skall jobba som hårdast på självaste julafton. Iår gick resan till Gran Canaria och renarna hade varit glada att äntligen få föra släden med Jultomten över himlen igen. De hade varit pigga och flugit som aldrig förr.
Jultomten fortsatte fundera, hemma hade allt varit som vanligt, eller hade det inte varit det? Han försökte gå genom allt men kunde inte komma på nåt ovanligt som skett, och vaknade till medvetande igen av apans tjatter. Den sprang fram och tillbaka med hans Tomteluva i handen som om den retades.
Ja just det ja, tänkte Jultomten, i brevet står det om en hemlig ficka, och tog Tomtemössan från apans utsträckta hand. Det prasslade lite när han undersökte insidan på den och jovisst, en knapp fanns att känna uppe vid tofsen inuti mössan. Den satt så högt upp att han inte kännt den innan.
Med försiktiga händer öppnade han fickan och till sin stora förvåning var det en stor ficka han burit med sig. Han drog fram en karta över Gran Canaria med dess fyra klimatzoner, såg ett kryss där han låg och solade men även ett kryss över en skattkista. Var flera märkliga tecken han inte förstod. Underst stod det med samma spretiga handstil:
Gräv fram skattkistan från sanden, där finner du hjälpmedel och fler ledtrådar. Du behöver gräva djupt så leta efter något eller någon att gräva med.
Jultomten tog ena handen för pannan och suckade djupt. Vem skulle hjälpa honom? Han hade inte tillgång till redskap där han satt på en avlägsen strand ingen kände till på Gran Canaria.
Bakom honom hördes ett märkligt ljud och Jultomten vände sig om och spärrade upp ögonen när han fick se...
Thursday, December 1, 2011
Åsa's Julkalender 2011, Lucka 1
Lucka 1, 2011.
Jultomten låg i solen på Gran Canaria och halvslumrade på stranden. Ännu var det bara 1 december, nästan en månad innan hans mest hektiska period och därför semestertid. Även en Jultomte behöver ledigt och vila upp sig, och i år gick resan till Gran Canaria.
Han tänkte där han låg och slumrade om han skulle följa med paraden med Bamse, Lille Skutt och Skalman, men bestämde sig sen för att bara njuta solen. Längre hann han inte tänka innan han kände nåt stänkande i ansiktet och tittade förvånat upp. Vid sidan av solstolen sprang en liten tjattrande apa och stänkte vatten på honom från sugröret till vattenglaset. Med ens grep han tag i Jultomtens röda mössa som låg vid sidan av honom och for högt upp i ett träd, tjattrande som om han varnade för något.
- Men vad i alla sina dagar, utropade Jultomten förvånat och fortsatte: Kom genast ned med min mössa!!
Apan tjattrade vidare och fortsatte klättra upp i palmen och pekade mot himlen. När Jultomten tittade dit apan pekade blev hans ögon jättestora. Där flög ju hans renar... allihopa...
- Men hur... vem... va?... mumlade Jultomten nu nervöst. Vem har släppt lös dem och hur skall jag nu komma hem till Nordpolen och Tomte Mor?
Det snurrade runt i Jultomtens huvud och han la sig förvirrat ned på solstolen. Jag måste ha fått solsting tänkte han och ser i syner... Renarna är ju i tryggt förvar på Kamelfarmen, tänkte han medan han försökte få tag på vattenglaset. Åter igen hörde han tjattret och fick syn på apan uppe i palmen, som nu kom nedklättrande.
Denna gången stannade apan till, hämtade upp en flaska från stranden innan den hoppade fram och sträckte fram flaskan till Jultomten. I flaskan satt en tjock kork och det låg även ett rullat brev inuti.
- Har jag fått flaskpost? sa Jultomten högt. Nu var han ännu mera förvirrad.
Sagt och gjort han drog ur korken och fick tag på pappret som han försiktig drog ur flaskan. Med stora ögon rullade han ut det och startade läsa de spretiga bokstäverna.
Kära Jultomten.....
Jultomten låg i solen på Gran Canaria och halvslumrade på stranden. Ännu var det bara 1 december, nästan en månad innan hans mest hektiska period och därför semestertid. Även en Jultomte behöver ledigt och vila upp sig, och i år gick resan till Gran Canaria.
Han tänkte där han låg och slumrade om han skulle följa med paraden med Bamse, Lille Skutt och Skalman, men bestämde sig sen för att bara njuta solen. Längre hann han inte tänka innan han kände nåt stänkande i ansiktet och tittade förvånat upp. Vid sidan av solstolen sprang en liten tjattrande apa och stänkte vatten på honom från sugröret till vattenglaset. Med ens grep han tag i Jultomtens röda mössa som låg vid sidan av honom och for högt upp i ett träd, tjattrande som om han varnade för något.
- Men vad i alla sina dagar, utropade Jultomten förvånat och fortsatte: Kom genast ned med min mössa!!
Apan tjattrade vidare och fortsatte klättra upp i palmen och pekade mot himlen. När Jultomten tittade dit apan pekade blev hans ögon jättestora. Där flög ju hans renar... allihopa...
- Men hur... vem... va?... mumlade Jultomten nu nervöst. Vem har släppt lös dem och hur skall jag nu komma hem till Nordpolen och Tomte Mor?
Det snurrade runt i Jultomtens huvud och han la sig förvirrat ned på solstolen. Jag måste ha fått solsting tänkte han och ser i syner... Renarna är ju i tryggt förvar på Kamelfarmen, tänkte han medan han försökte få tag på vattenglaset. Åter igen hörde han tjattret och fick syn på apan uppe i palmen, som nu kom nedklättrande.
Denna gången stannade apan till, hämtade upp en flaska från stranden innan den hoppade fram och sträckte fram flaskan till Jultomten. I flaskan satt en tjock kork och det låg även ett rullat brev inuti.
- Har jag fått flaskpost? sa Jultomten högt. Nu var han ännu mera förvirrad.
Sagt och gjort han drog ur korken och fick tag på pappret som han försiktig drog ur flaskan. Med stora ögon rullade han ut det och startade läsa de spretiga bokstäverna.
Kära Jultomten.....
Subscribe to:
Posts (Atom)