Julsagan 2013. 24: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

”Jag har väntat på dig du utvalda Prinsessa,” sa Draken Ponko. Kan du hjälpa mig att..” så tystnade han och blev som hängande i luften innan han kom ned och landade en bit från henne.

Prinsessan Tiara var helt förvånad över att den dumma Draken Ponko nästan var rädd för henne.

Spontant höll hon framför sig den lilla påsen och Draken Ponko stirrade på den innan han snabbt flög upp i luften och som nyste ut en stor eldsflamma.

”Förlåt! Förlåt!” sa han när han landat igen. ”Jag har så ont i halsen och det svider så att av och till måste jag bara nysa och då kommer elden av sig själv.”

Prinsessan Tiara förstod nu att i påsen fanns det ett magiskt pulver från Trollet Maja som skulle lindra Draken Ponkos halsbrand och ta bort det. Så hon fick Draken Ponko att gapa och hällde i hela den lilla påsen i hans stora drakmun.

”Nu kommer du att känna dig mycket bättre,” sa Prinsessan Tiara, men vad kan jag hjälpa dig med? Varför har du kidnappat Jultomten, förstår du inte att barn över hela världen kommer att bli ledsna?”

Draken Ponko böjde generat på huvudet och sa det var en lång historia, men att han skulle berätta och att han behövde den utvalda Prinsessans hjälp.

”Jag har hjälpt Jultomten med många uppdrag över hela världen, flugit med honom, hjälpt honom navigera, föra budskap ut i världen, inte minst julglädjen,” sa Draken Ponko. ”Men en dag startade jag spruta eld då jag fått så ont och sveda i halsen att jag bara skrämde barn och dom flesta som kom i min väg. Det startade att brinna här och där, fast det var aldrig min mening!” suckade Draken Ponko ledset som tog en paus innan han fortsatte:

”Jultomten förbjöd mig att vara med honom på hans magiska resor tills jag lärt mig hur kontrollera detta. Det var även flera andra saker han ville att jag skulle lära mig och gav mig i uppdrag att vakta denne gruva så inte människor eller djur skulle förirra sig in i gruvgångarna och skada sig. Så här är jag och passar på den och åkte ut till havet för att kasta nyckeln så att inte någon kunde komma in. I gruvgångarna står visdomsord inristat i väggarna, jag har läst och lärt mig och vill nu sprida denna kunskap med Jultomten runt världen, men visste inte hur jag skulle få Jultomten att lyssna på mig. Så kom en ängel och sa att en utvald Prinsessa kom för att hjälpa mig.”

Det var mycket information på en gång tänkte Prinsessan Tiara som kände att Draken Ponko var ärlig i allt han sa. ”Men hur kommer det sig att du kidnappade Jultomten och skrämde iväg Renarna Sally & Mally?” frågade hon.

Samtidigt som Prinsessan Tiara frågade detta såg hon att Draken Ponko såg mindre och mindre hemsk ut, han startade se ut som en fin drake och det han sa gjorde honom snäll och inte lika skrämmande.

”När jag såg Renarna Sally och Mally som kom  körandes på släden med Jultomten i blev jag först lite svartsjuk,” svarade Draken Ponko. Men jag ville att han skulle få ett budskap av mig att sprida runtomkring i världen, det var viktigt!”

”Eftersom Renarna blev rädda så var jag tvungen att flyga efter Jultomten för att berätta det för honom. Jag råkade nysa igen av misstag och släden till Jultomten tog eld och dom nödlandade i närheten av den hemliga ingången till gruvan.”

Det pinglade nu på himlen och Renarna Sally och Mally kom med Trollet Maja på ryggen. Ett gnäggande närmade sig och Prinsessan Tiara kunde se sin bror Andreas komma ridande på sin häst Elden. Ett örnskri kom närmare och närmare, så Örnen Örnis-Tiora var på väg tänkte hon, som att dom alla skulle samlas just här. Ja inte Delfinen Fladdris, hon var ju i havet förstås.

”Jag kidnappade inte Jultomten,” fortsatte Draken Ponko att säga. ”Då Ärkeängeln Isis sagt att det var en utvald Prinsessa på väg tänkte jag att Jultomten kanske skulle lyssna på henne så jag stoppade bara ned honom i julklappssäcken för jag ville prata med honom och be om hjälp. Samtidigt som det är viktigt att sprida ut de budskap till världen som länge varit dolt på havets botten bland annat,” sa han.

Nyckelpigan Flygis landade på julklappssäcken och gick sakta mot öppningen, över den  kom fjärilarna Blåis och Freddis flygande i sin vanliga fjärils dans.

Prinsessan Tiara reagerade på det Draken Ponko sagt och sa med darrande röst:
”Menar du att jag gått och burit med mig Jultomten i julklappssäcken hela tiden där han väntat i tiden bakom tiden?”

Ärkeängeln Isis som nu kommit även hon sa med mjuk röst:
”Många gånger går vi och har med oss hela vägen det vi söker, precis som Stenmonstret Klopi som söker sitt hjärta. Låt Draken Ponko lämna tillbaka den röda rubinen för att bryta förtrollningen. Det är med goda handlingar som världen kommer att räddas, inte bara vad man ger, men att man lägger hjärtat i det man ger som betyder något.”

Prinsessan Tiara gav den röda rubinen till Draken Ponko som lovade att ge tillbaka det till Stenmonstret Klopi. Att han kastat det i havet var för att han visste att skatterna på havets botten skulle komma fram men varit rädd att han haft fel.

Borta vid ingången stod nu Stenmonstret Klopi som inte vågade komma fram, men gick försiktig mot dom da Prinsessan Tiara sagt att det inte var något farligt och att han var välkommen och trygg.

Det startade röra sig i Julklappssäcken och ut kom Jultomten! Prinsessan Tiara hade önskat av hela sitt hjärta att verkligen få lov att hitta honom nu så han kunde bege sig till Nordpolen och packa alla julklappar som han skulle ha med sig till världens barn.

Raskt fick dom selat Renarna Sally och Mally som ville föra hem Jultomten fortast möjligt, trots allt var dom ju bara ute på en provresa när detta skedde.

I det Jultomten satte sig i släden sa han…

Julsagan 2013. 23: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara frågade vad detta hade med Jultomten att göra när hon mindes från det Ärkeängeln Isis berättat för henne där på båten. ”Jultomtens viktigaste uppgift är att sprida julglädje runtomkring världen och han är en viktig budbringare,” hade hon sagt.

”Den trollformeln som Trollet Maja läste upp då påverkade människor och djur i hela världen,” svarade Ärkeängeln Isis och fortsatte:

”Folk glömde bort vem dom var och man slarvade med hälsan och med hur man tänkte. Nu är tiden kommen att väcka själen och minnas för att förbättra sin hälsa och rensas, leva i mer klarhet och upplysthet.”

Prinsessan förstod fortfarande inte helt vad detta hade med Jultomten att göra och varför den dumma Draken Ponko önskade låsa in honom, när det dessutom fanns en utväg som hon själv gått genom där i grottan.

Ärkeängeln Isis fortsatte förklara: ” Det finns alltid en utväg, alltid en lösning, alltid ett hopp. Vägen blir till när man går den och universum finner alltid ut hur få det till på bästa sätt för alla parter. Jag önskar att den dumma Draken Ponko, som egentligen aldrig varit dum, att själv få lov att förklara detta för dig.”

Efter dessa ord skedde allt så fort. Prinsessan Tiara var tillbaka vid vattnet, Delfinen Fladdris väntade och simmade snabbt tillbaka med henne till det stället där Enhörningen Regnbåge var redo att ta henne vidare.

Prinsessan Tiara red på Enhörningen Regnbåges rygg och dom landade vid den stora ingången till gruvgångarna. Allt var bara lugnt och ingen dum drake syntes till. Från himlen hördes Örnen Örnis-Tioras skri som på avstånd.

Ärkeängeln Isis hade sagt åt henne att hon var trygg och skulle följa sitt hjärta, att nu var tiden kommen för att rädda världen. På Enhörningen Regnbåges rygg hade den stora Julklappssäcken hängt som Prinsessan nu höll i sina händer.

”Ta fram pulverpåsen,” hade Ärkeängeln Isis sagt när hon hoppat i vattnet till Delfinen Fladdris, ”du kommer att förstå vad den skall användas till”. Prinsessan tog fram den ur julklappssäcken och som väntade utan att helt veta vad som skulle ske.

När hon var djupt inne i sina tankar över allt som skett och allt som blivit sagt hördes ett vrål och himlen lystes upp av en eldsflamma. Prinsessan Tiara vaknade upp ur sina funderingar och såg att det var den dumma Draken Ponko som kom flygande.

Han var stor och såg arg ut, men Prinsessan Tiara tyckte plötsligt synd om honom då det kom ännu en eldsflamma och han siktade inte på något tänkte hon. Kan det vara så att han har hals brand och pulverpåsen är för att lindra den?

Prinsessan Tiara pratade via sina tankar och önskade Draken Ponko välkommen, sa att han var trygg hos henne,  att hon var tacksam över hans besök och välsignade honom. Så frågade hon vad som gjorde att han kidnappat Jultomten? samtidigt som hon höll fram pulverpåsen.

”Jag har väntat på dig du utvalda Prinsessa,” sa Draken Ponko. Kan du hjälpa mig att…

Julsagan 2013. 22: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara hoppade i vattnet och Delfinen Fladdris dök ned och simmade under henne i det djupa vattnet. Hon väntade på Prinsessan Tiara och sa i sina tankar att hon skulle hålla hårt om hennes fena, för nu skulle dom simma till en underjordisk grotta.

Dom fortsatte nedåt i djupet men inte långt alls innan Delfinen Fladdris simmade rakt fram och lite uppåt och plötsligt hade Prinsessan Tiara huvudet över vattenytan. Hon tog ett djupt andetag och startade se sig omkring.

Delfinen Fladdris sprutade som en stråle vatten från sitt lufthål som stänkte Prinsessan Tiara i ansiktet och det ekade av hennes tjatter i grottan. Där kom ett ljus uppifrån så man kunde se att grottan var stor.

Mot henne kom Ärkeängel Isis gående i sin vackra vita klänning. Hon sträckte fram sin hand mot Prinsessan Tiara och hjälpte henne upp på klippan samtidigt som Delfinen Fladdris sa i sina tankar att hon skulle vänta på henne just där.

”Var hälsad du utvalda Prinsessa,” sa Ärkeängel Isis. ”Du har nu kommit till platsen där du kommer att utrustas med det du behöver för att rädda Julen och världen.”

Ärkeängeln Isis tog hennes hand och dom startade gå in i den stora grottan som var gömd i berget. På sina ställen lyste det upp av visdomsord på väggarna och Prinsessan Tiara följde med och såg att det glimmade till som av diamanter här och där i grott väggen.

Dom kom fram till en plats där det var tänt ett levande ljus och där låg som kristaller, diamanter och andra ädelstenar spridda på ett bord. Dom stannade där och Ärkeängeln Isis gav henne en mörkröd rubin och sa den tillhörde Stenmonstret Klopi.

”Han tror att denna ädelsten är hans hjärta,” sa Ärkeängel Isis med sin mjuka röst, ”men hans hjärta dunkar i honom och denna ädelsten satte Trollet Maja på honom så han skulle påminnas om vem han en gång var,” fortsatte hon.

Prinsessan Tiara sa att hon inte förstod och bad Ärkeängel Isis att förklara.

”För länge sedan var Stenmonstret Klopi inte ett stenmonster men en helt vanlig pojke. Han gick vilse i skogen och Trollet Maja hittade honom och gav honom ett ställe att bo på. Eftersom han var en nyfiken pojke ville han lära sig det Trollet Maja kunde och gick och övade sig på magiska ramsor. Han sa fel på en ramsa och blev istället förvandlad till en stenhög. Trollet Maja råkade höra när detta skedde och sa en annan trollformel som gjorde att han blev ett stenmonster. För att han skulle minnas att han var en vanlig pojke tills dom lärt sig hur bryta förtrollningen, satte Trollet Maja en röd rubin mitt i bröstet på honom så han skulle minnas det.”

Ärkeängeln Isis fortsatte efter en kort paus: ”Det Trollet Maja inte visste då var att det hon sa av magiska ramsor skulle få effekt på så många andra som skulle starta uppföra sig konstigt i världen. Den dumma Draken Ponko är en av dom.”

Prinsessan Tiara frågade vad detta hade med Jultomten att göra när hon mindes…

Julsagan 2013. 21: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

LUCKA 21:

Trollet Maja kom ut och tittade på Prinsessan Tiara och sa:

”Men var har du halsbandet med den lilla krystallängeln jag gjorde till dig? Jag läste en trollformel över den så att den skall skydda dig.”

Prinsessan Tiara sa att den var så vacker att hon hade lagt den i julklapps säcken för att inte tappa bort den. Trollet Maja bad henne att genast ta på sig den, och Prinsessan Tiara hämtade fram den och satte på sig den lilla vackra ängeln.

Ängeln var sval men Prinsessan Tiara kände att det strömmade värme från den och genom hela kroppen. Hon kände att hon blev lugn.

Ifrån himlen hördes åter igen Örnen Örnis-Tioras skri igen och Trollet Maja sa att nu drar vi och hoppade upp på Enhörningen Regnbåges rygg bakom Prinsessan Tiara. 

Enhörningen bredde ut sina vingar och raskt var dom uppe i luften och flög raskt tillbaka för att se var den dumma Draken Ponko och Renen Mally var. Det var inte svårt att hitta då det pinglade från Renen Mally.

Den dumma draken Ponko syntes inte till och Renen Mally såg sliten ut och flög ned och kröp under en stor gran. Trollet Maja fick Enhörningen Regnbåge att flyga dit samtidigt som hon läste som märkliga ramsor på flygturen.

Renen Mally darrade av utmattning och viskade knappt hörbart via sina tankar:
”Den dumma Draken Ponko fick tag på en nyckel och skulle flyga till havet och kasta den i vågorna, så långt ut att den inte kan komma tillbaka.”

Prinsessan Tiara reagerade på att den dumma Draken Ponko hade fått tag på nyckeln och kunnat flyga iväg med den. Men hur kunde han det funderade hon vidare på eftersom bara dom som är snälla som kan ha den. Varför hade han en mask som brevet och skuggan i oasen pratade om.

Trollet Maja gav Renen Mally något flytande hon hade med sig i en liten brun flaska och Renen Mally kvicknade till reste sig på lika ostadiga ben som en nyfödd ren unge. Det gick bara kort tid så var Renen Mally som vanligt.

”Vi måste genast ta oss till stranden där Delfinen Fladdris väntar”, sa Enhörningen Regnbåge. ”Havets skatter väntar på att återupptäckas och Ärkeängel Isis har nya ledtrådar till dig.”

Trollet Maja stannade hos Renen Mally medans Prinsessan Tiara flög på Enhörningen Regnbåges rygg och dom kom sig snabbt till stranden där Delfinen Fladdris tjatter hördes långt innan dom var framme.

”Hoppa i och ta tag i min fena så simmar vi till målet för nästa ledtråd, det är inte båten men jag lovar visa dig,” sa Delfinen Fladdris.

Prinsessan Tiara hoppade i vattnet och Delfinen Fladdris…

Julsagan 2013. 20: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

”Jag måste testa en sak först,” sa Prinsessan Tiara till Stenmonstret Klopi innan hon gick ut. Kan du vara snäll att hålla i denna nyckel för mig?” sa hon och sträckte fram nyckeln.

Trollet Maja hade lagt en förtrollning på nyckeln mindes hon och bara dom som är snälla kan ta på den. Hon ville testa att Stenmonstret Klopi var snäll och inte skulle lura henne i en fälla, och han tog emot nyckeln med stora ögon.

”Jag trodde aldrig jag skulle få se på den igen,” sa Stenmonstret Klopi och tog upp och studerade den glänsande nyckeln. ”Jag gick och bad att den skulle komma tillbaka.”

Nu visste Prinsessan Tiara att Stenmonstret Klopi innerst inne var snäll, annars hade han inte kunnat hålla i nyckeln.

Ljudet av en pingla hördes nu starkt utanför gruvöppningen och Renen Sally stack in sitt huvud. På hennes sele satt en lite större pingla och det var den som låtit i gruvgången. Precis som brevet sa skulle dom vägledas av en pingla.

Om hon var nära målet nu måste ju Jultomten vara nära tänkte Prinsessan Tiara och såg sig omkring. Hon frågade Renen Sally om hon sett Jultomten, men det hade inte Renen Sally som gömde sig för den dumma draken Ponko.

”Vi delade på oss och flög åt var varsit håll jag och Renen Mally,” sa Renen Sally. ”Den dumma draken Ponko följde efter honom efter att ha störtdykt mot mig, men jag lyckades fly. Vi måste hjälpa honom!”

I bakgrunden längre bort hördes Örnen Örnis-Tioras skri. Prinsessan Tiara fick en idé och ropade åt honom och fortsatte prata i sina tankar: ”Ge bud till Trollet Maja att komma hit så fort som möjligt, vi behöver henne och hennes magi nu!”

Örnen Örnis-Tiora svarade via sina tankar att han var på väg till hennes stuga i skogen med uppmaningen. Samtidigt hördes det vingslag på himlen och där kom Enhörningen Regnbåge flygande.

”Jag måste få dig härifrån genast! Kom sätt dig på min rygg så flyger vi,” sa Enhörningen Regnbåge. ”Vi har ingen tid att förlora, skynda dig!”

Prinsessan Tiara svarade med att hon ville inte lämna Stenmonstret Klopi och trots allt hade dom sänt bud på Trollet Maja. Så dumt om hon själv försvann förklarade hon.

”Vi skall hämta Trollet Maja,” förklarade Enhörningen Regnbåge. Jag mötte Örnen Örnis-Tiora och det är något som vi måste göra. Den dumma draken Ponko är argare än någon gång och vi skall rädda Renen Mally.”

Prinsessan Tiaras huvud blev fullt av tankar men hon hoppade lydigt upp på ryggen till Enhörningen Regnbåge. Med ens var dom högt uppe i luften och på kort tid framme vid Trollet Majas stuga där getterna Getis och Blomma stod och betade.

Trollet Maja kom ut och tittade på Prinsessan Tiara och sa: ”Men var har du”....

Julsagan 2013. 19: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Stenmonstret Klopi harklade sig och sa: 

”Är det du skuggan i oasen? Jag är rädd för att inte få tillbaka mitt röda rubinhjärta som den dumma Draken Ponko rev ur bröstet på mig för så länge sen. Utan det kan jag inte känna kärlek.”Han tystnade innan han fortsatte:

”Jag kom ihåg en annan hemlig ingång jag hittade som trollunge till gruvan och ville hitta Jultomten så han kanske kan hjälpa mig få tillbaka mitt rubinhjärta och inte ge bort det,” suckade han. ”Det är min största julklapps önskning!”

Det var som Stenmonstret Klopi funderade på vad säga vidare och efter en kort stund fortsatte han:

”Trollet Maja bad mig skynda mig till gruvan, hitta Jultomten för att varna om den dumma Draken Ponko och vänta på en utvald Prinsessa. Men hur skall jag hitta henne i dessa gruvgångar?” sa han och suckade igen uppgivet.

Stenmonstret Klopi fortsatte berätta att den dumma Draken Ponko flugit iväg med hans rubinhjärta för att kasta det i havet. Att han sa att det hade sjunkit och försvunnit i vågorna till havets botten när han såg honom nästa gång.

Detta var ju precis det som rösten vid oasen sa att alla har sin historia och kan gömma det bakom masker, så Prinsessan Tiara var glad hon frågade och  kände hur hennes hjärta fylldes av medkänsla och lät filten glida av sig så hon blev synlig. Hon var inte längre rädd.

Stenmonstret Klopi såg farlig ut men ville mest av allt uppleva kärlek och visste inte hur göra för att bli hel igen, det förstod hon och bara visste inom sig nu.

”Var hälsad Stenmonstret Klopi!” sa Prinsessan Tiara och önskade honom välkommen, sa att han var trygg hos henne,  att hon var tacksam över hans besök och välsignade honom.

Först såg Stenmonstret Klopi förvånad ut innan han sa att nu måste dom komma sig ur gruvgången för Enhörningen Regnbåge väntade henne. Samtidigt som han sagt det hördes pinglan och det starkt.

”Jag hjälpte Enhörningen Regnbåge att hitta ett bra gömställe”, sa Stenmonstret Klopi. Vi måste få dig tryggt härifrån. Örnen Örnis-Tiora ropade från himlen att ingen tid var att förlora och att du får nästa budskap när du möter Enhörningen.”

Prinsessan Tiara kände sig förvirrad men skyndade sig efter Stenmonstret Klopi i gruvgången. Hon hade inte hittat Jultomten ännu men litade på att ännu var det tid till det.

Dom svängde runt ett hörn och i öppningen som var smal sågs Fjärilarna Blåis och Freddis flygande dans.

”Jag måste testa en sak först,” sa Prinsessan Tiara till Stenmonstret Klopi innan hon gick ut. Kan du...”

Julsagan 2013. 18: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara rös och stannade till. Hur skulle hon nu göra om Stenmonstret Klopi väntade henne där framme tänkte hon. Jag kan ju inte vända om eftersom gången är blockerad av stenar.

Nyckelpigan Flygis landade på brevet som Prinsessan gick och bar på. Så du vill visa ännu en ledtråd tänkte hon tacksamt och rullade ut brevet och det var som den nya texten blinkade mot henne.

”Var hälsad du utvalda Prinsessa i framtiden! Ditt uppdrag består inte bara av att hitta och rädda Jultomten, men även av att rädda världen. För att kunna ge måste man kunna ta emot och universums lag är just detta att ge och ta. Precis som vågorna som rullar in över stranden och dras tillbaka till havet igen, så döljs gömda skatter i havet som skall återförenas med de som mist det. Ibland är rop och bråk bara ett tecken på att vilja bli hörd men inte veta hur förmedla det. Du har inget att vara rädd för. För att få svar måste man våga fråga.”

Prinsessan Tiara blev stående och lät orden i brevet sjunka in. Var det detta rösten vid oasen pratat om? Att alla har sin historia och att det var viktigt att se bakom maskerna. Kan det vara så att Stenmonstret Klopi egentligen bara ville bli hörd och sett? Även den dumma draken Ponko kanske bara ville detsamma?

Ingen tid att förlora tänkte Prinessan Tiara och gick nu med modiga och målrättade steg mot det som på avstånd såg ut som en öppning i gruvgången. Ärkeängel Isis följde henne och log uppmuntrande. Det var tryggt att hon var med tänkte Prinsessan Tiara.

Ju  närmare dom kom gruvöppningen ju mindre lät vrålet i gruvgången som till slut tystnade helt. Prinsessan Tiara kunde bara höra sitt eget hjärtas slag och fotsteg annars var det tyst i gruvgången.

Så kom hon på filten som gjorde henne osynlig, drog fram den ur julklappssäcken och svepte den kring sig för säkerhets skull. Hon visste ju inte vad som väntade henne.

Framme i gruvöppningen väntade mycket riktigt Stenmonstret Klopi som tagit sig dit via en av de andra ingångarna. Prinsessan Tiara darrade när hon närmade sig det stora Stenmonstret som såg farligt ut, men hon visste att han inte kunde se henne.

”Vad står du här och skriker för?” sa Prinsessan Tiara högt och tydligt med dunkande hjärta.

Stenmonstret Klopi tittade sig förvirrat omkring, han såg inget, jo där var en ljuslykta som hängde i lösa luften. Otäckt tänkte han och det hörde Prinsessan Tiara i sina tankar eftersom det gick att höra andras tankar på denna magiska ö.

”Vad kan jag hjälpa dig med?” frågade Prinsessan Tiara och fortsatte med: ”Varför gömmer du Jultomten och hindrar att julglädjen sprids?

Stenmonstret Klopi harklade sig och sa: ”Är det du skuggan i oasen? Jag är rädd för...”

Julsagan 2013. 17: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara fick mycket att tänka på och ryckte till när hon hörde ett kraftigt brak bakom sig. Det dundrade och ekade i gruvgången och en obehagskänsla fyllde Prinessan Tiara. Vad sker tänkte hon?

Bakom henne kunde man se att det kom som stendamm och hur gruvgången rasade ihop längre bort. Prinsessan Tiara kände panik men klarade inte röra sig. Hon stod stilla och viskade hjälp Ärkeängel Isis som kom till henne på ett ögonblick.

”Kom med mig, vi måste framåt i gruvan nu och kan inte se oss tillbaka,” sa Ärkeängel Isis med sin sammetslena röst. ”Du måste lita på dig själv, att det finns fler utgångar än den du precis kom in genom.”

Dånet hade tystnat och Prinsessan Tiara såg att det var totalt omöjligt att komma tillbaka till huvud dörren till gruvgångarna på grund av de stora stenblock som spärrade vägen. Tankarna for igenom hennes huvud. Hur skulle hon hitta Jultomten och hur skulle dom komma ut?

Kartan som blinkade till och Prinsessan Tiara blev lite lugnare eftersom den skulle visa henne framåt och Jultomten måste ju finnas irrande nånstans på vägen. Hon tog tre djupa andetag och fortsatte gå dit kompassen med de konstiga tecknen visade.

Ljudet av pinglan ekade nu emot henne och Ärkeängel Isis lite starkare och hon ökade på stegen. Ljudet av en pingla skulle visa henne att hon var på rätt väg även om hon inte förstod hur en pingla kunde leda henne genom labyrinten?

Lite längre fram i tunneln såg Prinsessan Tiara som ett ljus komma in precis som när man är på väg ut från en tunnel. Hon startade springa för hennes hjärta sa att där fanns en av de många ingångar och hon ville dit fortast möjligt.

Prinsessan Tiara stannade till lite andfådd och fick se Nyckelpigan Flygis komma emot henne. Hur kom du in hit? tänkte hon och tackade henne för att hon kom mot henne.

Nyckelpigan Flygis flög som mot ena väggen i gruvgången och Prinsessan Tiara lyste upp med ljuslyktan. Hon fick se en text inristad i bergväggen hon inte sett om det inte var för Nyckelpigan Flygis och hon tackade henne för det och läste:

”VENI, VIDI,VICI! Gå vidare, du förtjänar det!”

Prinsessan Tiara stirrade på de inristade orden och mindes att det var latin och betyder: Jag kom, jag såg, jag segrade. Ännu ett tecken på att inte ge upp och att dom säkerligen varit många som passerat dessa gångar genom tidernas lopp.

Hon gick med lätta fötter och närmade sig ljuset som såg ut som en öppning i gruvgången när det där hemska vrålet ännu en gång ekade i gången. 

Prinsessan Tiara rös och...

Julsagan 2013. 16: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara önskade med hjärtat och drog fram matsäcken från julklappssäcken när hon såg att där vid oasen var en bänk med ett fårskinn på. Den påminde om den bänk som var i båten där hon mötte Ärkeängel Isis första gången.

Hon bestämde sig för att sätta sig ned och fika på denna bänken. Det var så avslappnande att höra det porlande, rinnande vattnet att Prinsessan Tiara glömde bort för en stund om dumma drakar, stenmonster och annat elände.

”Välkommen du utvalda Prinsessa, du är väntad hit,” hörde Prinsessan Tiara någon som sa. Hon såg sig förvirrat omkring men kunde inte se någon, inte ens Ärkeängeln Isis. Där kom rösten igen:

”Du är den utvalda Prinsessan då du ser mer än ögat kan se, hör mer än örat kan höra och förstår det andra ännu är på väg att upptäcka.”

Prinsessan Tiara såg sig omkring och lyste med ljuslyktan men hon såg inte någon. Så konstigt tänkte hon. Det var då hon upptäckte att i gruv väggen vid det porlande vattnet fanns ett vattenfall och bakom var som en grotta där rösten kom ifrån.

”Alla har sin historia,” fortsatte rösten. ”Människor har sin historia, djur har sin historia och naturen, himlen och vatten har sina historier. Ibland måste man lyssna med hjärtat och höra det som inte sägs då det göms bakom en mask. Många gånger är inte allt som det verkar.” Rösten tystnade.

Prinsessan Tiara gick nyfiket närmare vattenfallet men kunde inte se vem som pratade till henne. Så hon frågade:

”Var hälsad du som ger dessa besked, jag tackar för din visdom. Vem är du som säger detta till mig och på vilket sätt skall jag fortsätta mitt uppdrag? Hur hjälper detta mig?”

Det var helt stilla runt Prinsessan Tiara där hon stod. Bara ljudet av det rinnande, porlande vattnet hördes och suset av en svag fläkt. Men där kom det där ljudet av en liten pingla igen, annars var det stilla.

”Jag kommer från tiden bortom tiden och mitt budskap till dig är att du skall se med öronen, höra med ögat och känna med hjärtat så vill svaren komma till dig. Minns mina ord att allt och alla har en historia så se bakom det och hjälp världen. Du kommer att förstå,” sa rösten.

Det lät konstigt tyckte Prinsessan Tiara men kom att tänka på det hon frågat Trollet Maja om. Varför hade den dumma draken kidnappat Jultomten? 

Hon undrade nu på varför han var dum och inte ville att Jultomten skulle sprida julglädjen? Varför skrämdes Stenmonstret och hade varnat Elden som fölunge?

Prinsessan Tiara fick mycket att tänka på och ryckte till när hon hörde...

Julsagan 2013. 15: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

På avstånd hördes ljudet av rinnande, porlande vatten. Ljudet blev bara starkare ju längre in i gången dom kom. Plötsligt stod hon i en korsning och gruvgångarna delade på sig.  Kartan visade några konstiga tecken.

Prinsessan Tiara blev stående och fundera åt vilket håll hon skulle gå?

Hon hade sett de där tecknen tänkte Prinsessan Tiara men mindes inte vart. Men jag vet ju att jag sett de nyligen tänkte hon och suckade. Plötsligt mindes hon när hon var på båten med Ärkeängel Isis att hon fick information som hon skulle minnas när hon behövde det.

”Den gamla kompassen hjälper dig vid vägvalen på färden i de gamla gruvgångarna”, hade Ärkeängel Isis sagt. Men hon visste ju inte om var den gamla kompassen fanns? tänkte Prinsessan Tiara och suckade igen.

Skuggor från ljuslyktan formade sig som dansande figurer framför henne. Det påminde henne om när hon och Prins Andreas gjort sånna figurer hemma i lekrummet i lampskenet. Lampan hade stått på skrivbordet och dom format figurer med sina händer som visades på väggen.

Skrivbordet ja! tänkte Prinsessan Tiara. Det låg ju en kompass med dessa tecken på skrivbordet som jag stoppade ned i julklappssäcken. Hon startade önska med hjärtat och stoppade ned handen i säcken och tog upp kompassen med de konstiga tecknen på sig.

Kartan visade tydligt märkliga tecken och Prinsessan Tiara jämförde tecknen på kartan med tecknen på kompassen för att se vilken riktning hon skulle ta. Hon var ju inte helt säker men bestämde sig för att välja det väderstrecket som liknade tecknen mest.

Hon hade inte gått långt på den valda vägen när hon upptäckte att hon närmade sig ljudet av rinnande, porlande vatten. Hon hörde även något annat svagt, knappt hörbart i bakgrunden men kom inte på vad det var.

Ljudet försvann men kom tillbaka efter en liten stund. Prinsessan Tiara skärpte sig och fokuserade på ljudet som var så bekant. Jag vet ju vad det är tänkte hon och kom på att det måste vara en pingla. Det är ju en ledtråd att jag är på rätt väg log hon för sig själv.

Med ett vaknade Prinsessan Tiara upp ur sina funderingar när en vind svepte om henne och nästan blåste ut ljuslyktan. Lika fort som den kom, lika fort var den borta. Det visade sig att hon var framme vid en oas mitt inne i gruvan. Härifrån kom ljudet av det rinnande, porlande vattnet.

Prinsessan Tiara bestämde sig för att ta fram matsäcken från Trollet Maja och fika lite, hon hade hunnit bli hungrig och behövde en paus kände hon. 

Hon önskade med hjärtat och drog fram matsäcken från julklappssäcken när hon...

Julsagan 2013. 14: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara ryckte till när hon fick se sin egen skugga dansa mot bergsväggen. Det blev som en skugga snett bakom henne på grund av ljuslyktan tänkte hon.

Där kom det där hemska vrålet igen som gjorde att hon fick kalla kårar på ryggen, men hon förstod inte vart det kom ifrån?

Änglasången fortsatte och gjorde att hon kände sig lugn trots allt och Ärkeängeln Isis kom och tog hennes hand.

”Det är bara Stenmonstret Klopi som vet att du kommit dig in i de hemliga gångarna. Han känner berget inifrån och ut och står nu utanför och ropar in genom en luftgång och provar skrämma dig så du öppnar dörren så han får tag på nyckeln,” förklarade Ärkeängeln Isis lugnande.

Prinsessan Tiara kände nu hur hon skakade av rädsla men fick mod och petade på det stora X-et på det hemliga brevet för att få fram kartan.

Det gamla pappret framför henne startade vibrera lätt och sakta startades en karta bli tydligare och tydligare framför Prinsessan Tiara. Den visade som många gångar, hålrum, grottor, gruvor och några tecken hon inte förstod något av.

”Men hur skall vi hitta Jultomten när det är så många gångar och rum att söka genom?” sa Prinsessan Tiara och kände sig hjälplös.

Det hördes ett ljud längre upp på pappret och till sin förvåning såg Prinsessan Tiara att det var Nyckelpigan Flygis som landat på brevet. Hon promenerade sakta fram över brevet och nu kunde Prinsessan Tiara se att hon gick över nya textrader och startade läsa:

”Var hälsad du utvalda Prinsessa i framtiden! Vägen blir till när man går den och genom att lita på dig själv hitttar du alltid fram. Du måste lita på att det du känner är det riktiga valet och följa din magkänsla, den vägleder dig. Nu skall du bara ta ledningen så bara vet du vad nästa steg är. Ljudet av en pingla visar även att du närmar dig målet.”

Stenmonstret Klopi hade tystnat, det hade även änglasången gjort och Prinsessan Tiara trodde att hon var själv. Ärkeängel Isis tänkte hon och fick se att hon ännu var där och det gjorde henne trygg.

”Jag har ingen tid att förlora, nu går vi!” sa Prinsessan nu högt och modigt och hon bara visste vart hon skulle gå och satte kursen rätt fram i gången. Ärkeängeln följde med som på ett litet avstånd.

På avstånd hördes... 

Julsagan 2013. 13: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

När Prinsessan Tiara öppnade dörren såg hon först inget för det var svart men hörde som att det ekade lite när hon försiktigt stängde dörren efter sig.  Detta är en stor gång tänkte hon medans hon försökte hitta ljuslyktan och tändstickorna i julklapps säcken

Julklapps säcken var tom! Hon kände inget och visste inte hur hon skulle göra. Att gå ut till den elaka Draken Ponko som jagade Renarna Sally och Mally var otänkbart, det var ju farligt tänkte hon. Samtidigt hade hon kommit så långt att hon ville vidare.

En kall vattendroppe från den gamla gruvgången träffade henne mitt i pannan, och hon suckade och tänkte att här skulle det behövas hjärtevärme. Det var då hon kom på att det i brevet stod att hon skulle önska något med hjärtat, och be om det för att  få julklapps säcken att hämta det från tiden bortom tiden.

Hon hann knappt tänka färdigt sin önskning innan ljuslyktan och tändstickorna fanns i julklapps säcken. Hon fick tännt ljuslyktan och det spred seg sakta ett varmt ljussken i gången.

Jag känner mig precis som Sankta Lucia, tänkte Prinsessan Tiara där hon försiktigt gick fram på den ganska breda gången in i berget. Tänk om jag skulle haft följe av ett Luciatåg? Hon log själv åt tanken och tyckte att Ärkeängel Isis hade passat som Sankta Lucia. Åh, tänkte hon, vad jag önskade att jag slapp gå ensam härinne!

Julklappssäcken startade plötsligt att röra på sig och hon tappade ned den på gruvgången. Prinsessan Tiaras ögon spärrades upp där hon i lampskenet fick se hur julklappssäcken växte och ut kröp inte bara Ärkeängeln Isis, men även flera små änglar och några änglar utklädda som tomtenissar.

”Var hälsad du utvalda Prinsessa i framtiden,” sa Ärkeängel Isis varmt med sin mjuka sammetslena röst. ”Jag lovade att komma när du kallade på mig och tog med mig några hjälpande änglar eftersom du önskade med hjärtat ett Luciatåg. Tack för att du hade dräkterna klara åt oss!” sa hon och log varmt.

Gruvgången blev nu fylld av vacker sång när änglarna stämde upp som i en kör: Sankta Lucia
Det fladdrade om Prinsessan Tiaras lykta och lyste om ljuskronan Ärkeängeln Isis hade på sitt huvud och blinkade om tärnornas ljus.

Prinsessan Tiara glömde bort sig lite för en stund och bara njöt av den magiska stämningen. Vad skönt att slippa vara ensam tänkte hon. Nu är vi fler som kan leta efter Jultomten! 

Hon som vaknade till från sina dagdrömmar och önskade med hjärtat att hämta fram brevet, stoppade ned handen i julklapps säcken och fiskade upp det.

I samma stund som hon skulle trycka på det stora X-et för att få fram kartan hördes ett stort vrål eka i gången emot dom. Prinsessan Tiara ryckte till när hon fick se...