Julsagan 2016 - Legenden om Snöprinsessan. Lucka 1:

Ametist

Det var dags att gå och lägga sig och Viola gäspade stort.

Vilken rolig dag det har varit, tänkte hon när hon kröp ned i den varma goda sängen och drog ullpläden över sig. Tänk så bra det ändå blivit dessa två år som gått efter att dom var tvungna att flykta på grund av ett vulkanutbrott och från oroligheterna där dom bodde. Det hade varit dramatiskt att fly från sitt hem och dom hann inte få med sig många saker. Inte visste dom var dom skulle bo heller den gången. Viola gäspade stort ännu en gång när hennes Mamma kom för att säga god natt.

Grottan dom bodde i nu kändes ombonad och varm. Det glittrade vackert i några bergkristaller, Ametister på ena bergväggen från ett levande ljus. Dom hade verkligen fått det fint i sitt nya hem tänkte Viola, vi har ju haft lite pengar efter att vi flydde, men nu har vi får och säljer ull och lamm. Vi äger även några grisar som vi slaktar och har till mat och vi säljer smågrisar, så nu börjar vi tjäna pengar. Frukt och grönsaker odlar vi själva och tar hand om. Det är roligt att göra safter, sylter, lägga in och även frysa ned tycker Viola, det smakar gott också!

- Din storasyster Åsa är och tittar till hästarna Minimus och Storfot, sa Violas Mamma Alexandra när hon kom för att stoppa om henne. Lillebror William sover redan och din Pappa Alexander är på sin nattrunda för att se att alla får och grisar har det bra.

- Har du haft en bra dag du gumman? Frågade hennes Mamma.

Viola gäspade en tredje gång och svarade att det hade hon, speciellt roligt hade det varit att göra pepparkaksdegen och att ta fram ännu mer julpynt. Jag älskar ju julen, sa hon, vi har fått det så fint här. Det höll hennes Mamma med om.

Ett huvud stack in och det var Pappa Alexander som kom för att även han säga god natt. Allt hade varit bra på hans runda berättade han. Sov gott med sköna drömmar, sa han innan bägge föräldrarna gick till sin sida av grottan.

Viola hade sovit en stund när hon blev väckt av sin storasyster Åsa som smugit sig in.
- Vad håller du på med sa Viola surt, jag sover ju!

- Schh! sa Åsa, jag måste prata med dig nu! När jag tittat till Minimus och Storfot och var på väg till grottan, så såg jag våran Enhörning Bubblan komma flygande.

Åsa höll upp ett kuvert som det stod skrivet Viola på, i ena handen, och ett långt snöre i den andra handen. Bubblan hade haft detta hängande runt sin hals och Åsa ville vänta med att öppna brevet till hon fick pratat med Viola som även hon kan prata med alla möjliga typer djur.

Viola var nu klarvaken och jättenyfiken och tog emot kuvertet och sprätte upp det. Sakta drog hon upp brevet i det där det stod med lite spretig, gammaldags skrift:

Hjälp tack! Snälla! Jag är fången… Snälla hjälp mig, tack!
Jultomten

Fortsättning följer i Lucka 2, bli med dit!!

Julsagan är skriven av Stina och Åsa