Translate

Friday, December 17, 2010

Lucka 14

… något skimrade till i hans högra ficka… Kalle mindes att han stoppade ned brevet och tog förväntansfullt upp det. I det han vände på pappret skimrade det till igen och en karta syntes tydligare och tydligare. Det var som konstiga tecken på den som Kalle inte förstod, som om den var ritad för jättelänge sedan.

Kalle hade orienterat sedan han var liten men något liknande hade han aldrig sett. Han tog kartan närmare för att studera den och då skedde något underligt. Det var som att bilden rörde på sig och hade fått liv. Hector stod bredvid och stirrade som klistrad på bilderna och tecknen som växlade fram och tillbaka.

Tydligare och tydligare kunde de se en gång och konturer av folk och figurer där. Faktiskt påminde det om dem men var ändå som om det var tecknat för länge sedan..

-Prinskorvar och hyacinter, kom det från Rimfrost. Jag har hört om denna kartan sedan jag var en liten trollunge, men trodde det var en saga, en legend. Han tog en liten konstpaus innan han fortsatte:
- Det sades att kartan väntade på de rätta till att finna dess dolda skatter. Julgröt och clementiner, det är ju oss! utbröt han med en skräckblandad förtjusning.

Med ens framträdde en figur på kartan som påminde väldigt om Kalle som tog ledningen.
Kartan var nu nästan som en bildskärm även om det var tecknat, nästan som animerat men en annan typ av teknik.

Kalle bestämde sig hastigt och sa myndigt:
-Följ mig! Jag skall leda vägen med kartans hjälp. Det enda riktiga är att gå in till höger, det är det kartan visar oss nu.

Sagt och gjort Kalle tog ledningen och höll den magiska trollstaven framför dig i det dom gick in i den högra gången. Bara efter några meter startade den att bli trångare och mörkare. Märkliga träd kantade vägen och de fick se sig för var de gick då stenar och trädrötter befann sig mitt i vägen. Luciatåget hade startat sjunga en vacker gammeldags sång som bara fanns där som en trygg mantel omkring dem.

Hectors ena näsborre vibrerade och han stannade brått till, pekade till höger och sa:
- Hur kan en dörr stå helt för sig själv utan väggar eller ett tak?

Kalle tittade dit och såg närmare på kartan igen. Dörren fanns där och det kom som ett ljust skimmer runt den på kartan så Kalle bestämde att de skulle se vad som fanns bakom den. Dörrhandtaget var svalt och dörren knarrade lite då han öppnade den.

Framför dem var...

No comments:

Post a Comment