Kalle blev stående med uppspärrade ögon med brevet i sina händer. Det var något bekant, välkänt med bokstäverna som spretade mot honom på kuvertet. Han läste igen och igen: Endast till Kalle Blom!
Var det ett uppdrag? Sänt till bara honom eller drömde han bara? Det måste han göra, detta var för märkligt. I nästa sekund for en kall vind med några snöflingor över hans ansikte och rufsade till hans hår. Kalle rös till av kylan där han stod och stängde fönstret. Det var ingen dröm! Han var nu helt klarvaken och kände brevet bränna mellan sina fingrar.
Försiktigt vände Kalle kuvertet och fick syn på en röd tjock stämpel som man brukar ha på julklappar. Sakta startade han sprätta upp kuvertet. Inuti låg ett brev, en ramsa och en karta.
De spretande bokstäverna kom som mot honom och han startade läsa:
Kära Kalle,
vi behöver ännu en gång din hjälp. Vid alla pepparkakshjärtan och smällkarameller, Jultomten är i en stor fara. Ingen tid måste förloras! Följ ledtrådarna och kartan, jag väntar dig denna gång i 'Slottet i stenen'.
Marsipangrisar och knäck karameller - SKYNDA DIG!
Rimfrost
Kalle blev stående med en liten halvöppen mun, det hade gått 3 år sedan sist. Förra gången han varit med på ett uppdrag var när han befunnit sig på samma tåg som hans Pappa's barndomskamrat Hector Kingstam, äventyraren. Nu var han själv, eller med Rimfrost hjälp så kunde vad som helst hända...
Han vecklade ut kartan och ännu en gång spärrades hans ögon upp. Men... det var ju...
No comments:
Post a Comment