Translate

Friday, December 10, 2010

Lucka 9

... - Glöm inte... spegeln!...

Kalle somnnde mitt i meningen och drömde om flygande slädar, stora gångar, stenar med dörrar i, smånissar och allt möjligt i ett saligt virrvar. Han stod åter igen framför den glittrande grinden och hörde någon ropa att han måste lova att ta med spegeln... I nästa sekund vaknade han av att det knackade på fönsterrutan.

Yrvaket kikade han mot fönstret, det var mycket ljusare nu, och fick se en trädgren vaja i vinden utanför. Det hördes ut som det blåste storm och snön yrde. Ännu var det tidigt så Kalle bestämde sig för att prova somna om vilket han lyckades med ganska fort.

Åter igen satt han i en flygande släde och i nästa sekund stod han ännu en gång vid den glittrande grinden. Det var något bekant med den, men han kom inte på vad det var. Den glittrade, strålade och skimrade som om det var strött diamanter på den. På varje sida var där tännt en fackla och han såg tända facklor i gången framför och bakom sig. Det var så upplyst som om det var på dagen fast det var i en hemlig gång tänkte han. På ena stolpen hängde ett papper med texten: Läs instuktionerna.. och Kalle vaknade med ett ryck.

Brickan var borta men kuvertet låg ännu kvar på nattduksbordet. Kalle satte sig opp i sängen och sprätte upp brevet. Inuti låg ett skimrande papper med först en text och så några punkter.

Kalle startade läsa:
Leta högt och lågt, leta utåt och leta inåt. Svaren har du i dig själv. Ditt hjärta leder dig den eldgamla vägen dit dina drömmar skapas. Hindringar på vägen är vägvisare för att hämta fram din styrka och inre visdom. När du följer din inre röst kan du alrig gå fel. Du följer i fotspåren till många som gått samma väg på sitt eget vis innan dig. Dem är alltid med dig. I tillägg skal du ta med ett par hjälpmedel som du finner här:

- En spegel, och inte vilken som helst, du måste kunna bära den i handen

Kalle stannade upp och försökte smälta det han läste. I vitögat såg han något som glittrade till och vred på huvudet. Ännu en gång spärrades hans ögon upp då han fick se...

No comments:

Post a Comment