Åsa's Julkalender 2011, Lucka 25

Åsa's Julkalender 2011, Lucka 25

... Tomtemor tystnade innan hon fortsatte:
- men det kan jag ju inte avslöja ännu, det är ju Jultomtens julklapp!!! sa hon och slog handen för munnen innan hon och de andra även Lillnissan satte igång att skratta.

- Julklapp? Till me.. me.. meg stammade Jultomten lite smågenerat. Han var van att dela ut men inte få någonting själv, tyckte att barnens glada ögon var mer än nog.

- Men skynda på nu, förmanade Tomtemor, stå inte här och häng, jobba med dig!

Som genom ett trollslag blev det fart på alla runt honom. Det packades, hämtades, organiserades och slutligen efter att ha ätit en stor portion tomtegröt startade färden runt världen med renarna och släden med julklapps-säcken.

Iår gick det fortare att dela ut med dom nya vännerna som hjälpte till, för självklart skulle dom det sa Viktor överbevisande. Ruben nös av misstag och startade några brasor när han var på väg tillbaka genom skorstenen efter att ha lämnat julklappar i flera hus. Först var han bekymrad men Jultomten sa tröstande att då vaknade familjen till varmt hus så det var ju en gåva i sig!

Apan delade ut brev, hämtade kakor och mjölk och höll dom sällskap med sitt chatter. Max byggde raskt en del pepparkakshus som lämnades och Viktor hjälpte Jultomten att organisera nattens arbete. Nissen strödde pulvret från Atlantis över alla paket för att verkligen sprida julglädjen som dom lovat. 

Allt flöt på och dom jobbade oavbrutet till Nissen utbröt:
- Men nu måste vi väll ändå snart vara färdiga? Det är ju bara några få paket kvar.
Han gäspade stort när han sagt det och det smittade dom andra att gäspa med honom, nu var alla verkligen trötta.

Efter sista huset var det fortfarande igen något hårt i julklapps- säcken. Jultomten tittade ned för att se vad det var och det var ju skrinet han fått av den vise mannen i Punt. Mannen hade bett Jultomten att överlämna det till ett nyfött barn som skulle komma denna julen. Jultomten visste inte om något nyfött barn och drog handen genom skägget medans han funderade.

Ännu en gång aktiverades den magiska kompassen och nu visade den: Åk hem till Nordpolen, och eftersom ingen visste vart skrinet skulle fick det stanna kvar i säcken medans dom reste hemåt.

- Välkommen hem! önskade Tomtemor när dom landat. Kom nu med mig allihopa, sa hon till dom där dom satt halvsovande i släden.

Viktor översatte på drakspråket och apan hoppade upp på Jultomtens axel efter han väckt Nissen. Han satte igång att chattra igen då tomtebloss tändes utanför Tomteverkstaden, men dit skulle dom inte. Dom skulle in i renstallet och följde med Tomtemor bak till ladan med hö och halm.

En späd stämma fyllde upp rummet och Jultomten mindes det var italienska och att detta var Stilla Natt som sjöngs så innerligt. Förvånat fick han se ett par bekanta gestalter innerst i rummet, men var det inte, jo det var , eller...

Vid en krubba i stallet satt Lucia och Agata och sjöng nu bägge två Stilla natt för ett nyfött barn. Nu förstod Jultomten varför Agata varit så sliten och trött och behövde vila och hjälp med att dela ut gåvorna på Luciadagen. Hon var ju på väg föda, och nu var alltså barnet fött.

- Nu förstår jag, sa Jultomten med tårar i ögonen. Nu vet jag vem den trofaste tjänaren är, och vad det hemliga uppdraget varit! Så blind jag varit, tack för att du öppnat mina ögon, sa han och Tomtemor bara log.

- Du tog tag i det jag glömt, det som står i stora julboken som jag glömt bort i det sista. Kan du förlåta mig min trofasta tjänare, eller rättare sagt tjänarinna?

- Alla har vi våra uppdrag, stora som små, gamla som unga, sa Tomtemor klokt. Iår var det Lillnissans tur att få övningsköra med renarna och hon har som du vet rest på olika resor genom året. Det var hon som mötte Agata som precis fått veta att hon väntade barn på en av dessa resor. Resten vet du ju, sa hon och blinkade mot Jultomten.

- Ja resten vet jag, sa Jultomten, resten vet jag. Den största gåvan är att dela med andra och det mest värdefulla man kan ge bort är sin tid.

Apan hoppade ned från Jultomtens axel och försvann men kom snart tillbaka med skrinet som överräcktes till Agata och Lucia som tacksamt tog emot gåvan från en klok köpman i Punt. Det innhöll guld, rökelse och myrra precis som de tre vise männen givit till Jesu-barnet som gåva.

- Nu är det vår tur att ge dig din julkapp, sa Viktor och kom fram med en liten påse till Jultomten som tog emot den försiktigt.

I påsen låg ett halsband med en medaljong med keltiska tecken inristade på som Jultomten genast tok på sig och han kände sig tacksam och som han insåg hur beskyddad han varit även när han var så utarbetad.

Han skulle precis till att tacka då det nyfödda barnet satte igång att jollra, och det var som det blinkade med ena ögat mot Jultomten och sa: Ta emot glädjen som ett barn!

- Ho ho ho! sa Jultomten myndigt. Nu ÄR det Jul!!! Finns här några snälla barn???