Julsagan, 2012 - 21

Lucka 21:

... en dörr som stod lite halvöppen och inifrån hördes snarkningar. Nyfiken som Mathilda är startade hon gå dit men vad var det som var så konstigt? tänkte hon. 

Så kom hon på det, det var ju ingen som jobbade i tomteverkstaden. Det var tyst där, bara snarkningarna hördes. Borde det inte vara full aktivitet även här så nära jul? tänkte hon.

Snabbt var Mathilda och hennes nya vänner framme vid dörren och Klappen öppnade den på vid gavel. Mycket riktigt, där låg Jultomten och snarkade högt som i en halmsäng.

- Nu är vi här, sa Klappen, kan ni hjälpa mig att väcka Jultomten nu?

- Hur länge har han sovit? startade Mathilda att fråga.

Klappen var tvungen att tänka efter, bara ett par dagar var det väll? sa han. Men han hade gjort så här i omgångar, somnat och sovit länge för att vara vaken lite och somna igen.

- Han var ju helt slutarbetad då han kom hit så inte konstigt, sa Klappen vidare. Men ingenting fungerar nu som han sover så vi måste väcka honom. Tiden går ju! 

Mathilda gick fram och kände på Jultomtens panna, den var varm, så han låg inte och frös. Hon tänkte på hur hon kunde bäst väcka honom.

Polaren stack in huvudet genom dörren och sa att han ser ju ut som en sovande brunbjörn. Det höll dom med om och lillnissen sa att vad om dom kittlade honom på tårna? 

Smånissen satte igång att kittla Jultomten under fötterna men han vaknade inte, han sov bara lugnt vidare.

- Om han sover som en björn, sa Mathilda efter att hon fått tänkt sig om lite, så vaknar han om han tror han är i fara. Så vi måste skrämma honom på något vis. Han måste bli rädd.

Mathilda fick en ide och viskade något i örat på Jultomten som först slutade snarka för att sen smacka lite i sömnen. 

Mathilda sa nu högt:
- Det sker nu, vad skall vi göra? Hjälp Jultomten hjälp!!

Med ett ryck satte sig Jultomten upp och såg sig nyvaket och förvirrat runt. Han gnuggade sig i ögonen och förstod inte helt var han var och startade mumla om julen, barnen, renarna om vartannat.

Plötsligt kom en ekorre springande med en nöt och la i knät på Jultomten som startade le.

- Ja det stämmer att man skall jobba helhjärtat och aktivt för att nå sina mål men inte glömma nuet, precis som ekorren visade, sa han. Trygghet måste vi skapa i nuet, inte i framtiden.

Jultomten sträckte på sig och gäspade stort och sa han var hungrig.

- Men, sa Jultomten oroligt, om renarna rymt hur skall vi kunna dela ut julklapparna?

Ett stort brak hördes nu utifrån tomteverkstaden och alla vände sig om och såg...