Translate

Monday, December 3, 2012

Julsagan, 2012 --1

Lucka 1:

- Jag tror inte på något! sa en flicka med arg röst där hon gick för sig själv i skymningen.

- Jag tror inte på Jultomten, eller tandfen eller spöken eller änglar eller någonting! fortsatte hon och sparkade till en sten som smällde hårt in i den lyktsolpe som lyste upp vägen hon gick.

Stegen var hårda, som att hon stampade ned i backen där hon gick på vägen hem en kväll när solen gått ned. Minusgrader var det och det knarrade lite där hon gick i snön som precis fallit natten innan. Över henne startade stjärnorna blinka då molnen lättat och fullmånen gjorde sig synlig.

- Varför vill ingen höra på mig? Som att jag inte finns? fortsatte hon att prata högt för sig själv.

Flickan startade springa och var snart framme vid uppfarten till ett vitmålat hus där det rök ifrån skorstenen. Hon tittade ned i brevlådan och suckade över att ingen tagit in posten och fiskade upp alla reklampapper om rea och årets julklappar.

I det hon var på väg att stänga luckan såg hon något glittra till i postlådans botten. Hennes nyfikenhet vaknade och hon stack ned handen för att plocka upp vad det kunde vara.

Det var ett brunt kuvert som hade påklistrat en glittrande ängel på baksidan. Som avsändare stod det handskrivet med lite spretiga bokstäver: Avs. Lilla Månstråle

Flickan glömde för en stund att hon var arg och undrade vem det var? Vem var det till? Kuvertet såg riktigt gammalt ut och när hon vände det var det inget vanligt frimärke eller stämpel.

Hennes ögon gled över kuvertets framsida och hon kunde nu läsa att det stod:
Till: Mathilda, Kungens väg 8.

Men det stod inget mer. Var det någon som ville skoja med henne nu igen? tänkte hon plötsligt ledset och höll på att kasta brevet i pappersåtervinningen då ängeln glittrade till på brevet.

Mathilda bestämde sig för att iallafall öppna det för att se vad som var inuti och rev upp kuvertet. Samma spretiga stil var det på brevet hon drog upp, men ingen handstil hon kände igen och hon startade läsa :

Kära Mathilda...








No comments:

Post a Comment