Julsagan, 2012 -13

Lucka 13:

... Det är ju naturligtvis nyckeln det står om i den stora Julboken, sa Mathilda och lyste upp i ett strålande leende och drog fram den knotiga träpinnen eller utskärningen av en trädrot från sin ena ficka. 

Smånissen förstod först inte alls vad hon menade och kliade sig igen under luvan. Men så lyste även han upp i ett stort leende och klappade lite lätt i händerna och hoppade av förtjusning. 

- Naturligtvis var svaret en trädnyckel, kom det från lillnissen. Nu kan vi resa dit och veta att vi kommer in till den hemliga gången. Resten löser vi då!

Det blev fart på smånissen som lånade den lilla säcken och startade packa ned en del saker i den som den stora Julboken. Mathilda tittade på och såg hur även stora saker blev små och som försvann in den lilla säcken. Magiskt tänkte hon, precis som julen kan vara.

Mathilda suckade och kom plötsligt på alla som retat henne och som gjorde att hon inte ville tro på någonting. Hon ville ju innerst inne tro på magi och änglar och Jultomten men samtidigt så var det svårt mitt i allt att göra det när andra sa det var fel. Hjälp mig att vara mig tänkte hon inne i sig.

Lilla Månstråle stod plötsligt vid hennes sida med påsen med änglaströ i handen. Det var som att hon förstod täntke Mathilda och bevisade att hon fanns.

Smånissen kom med den lilla säcken och Paloma flög och satte sig på hennes axel. Det verkade som dom var färdiga att resa för att hämta Jultomten och Paloma sa:

- Strö änglapulvret på dig och smånissen så flyger jag och Lilla Månestråle med dig. Jag navigerar så vi kommer till rätt ställe och du behöver inte vara rädd, jag har flugit med många personer precis som barnen gjorde med Peter Pan.

Mathilda gjorde som Paloma sa och det startade gnistra och spraka om dom och i nästa sekund var dom högt uppe i luften. När hon vågade titta igen såg Mathilda att hon flög tillsammans med smånissen, Paloma och hade Lilla Månestråle nära sig. Över dom gnistrade stjärnhimlen och hon var inte länge rädd.

Dom landade mjukt nära en stubbe och med smånissens instruktioner låste dom upp stubben med den lilla nyckeln. Han tände ett tomtebloss och mumlade någon slags formel och plötsligt var dom små och gick in i en mörk gång.

- Ta på dig Luciakronan och visa väg nu, sa smånissen och tände det ljus han själv höll i handen.

Framför dom låg det flera gångar och Mathilda visste först inte var hon skulle gå och bad smånissen läsa upp ledtråd nummer två.

Smånissen drog fram stora Julboken och läste rebus nummer två, faktiskt en vers från sången: Gläns över sjö och strand.

Gågna från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Mathilda startade se efter någon typ av ledstjärna och fick syn på ett luciatåg som kom gående samtidigt som hon hörde att dom sjöng just denna sången. Detta var ett tecken och hon rös samtidigt som hon uppmanade att dom skulle följa Luciatåget. Desutom kunde hon inte se någon Lucia så det måste vara hon själv.

Dom slöt sig till Luciatåget och Mathilda tog ledningen in i den gång som dom gick in i, eftersom det varit ännu en ledtråd sa hon.

Gången bredde ut sig och kunde verka som en labyrint där dom gick i underjorden. Lite längre fram startade något att glittra och blänka ju mer dom närmade sig. Sången från luciatåget klingade så vackert där dom gick och var som dom leddes av själva sången till det som glittrade.

Det var en glittrande grind som dom närmade sig och bak den grinden såg man en stor träport. Man kunde även se...