Julsagan 2013. 15: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

På avstånd hördes ljudet av rinnande, porlande vatten. Ljudet blev bara starkare ju längre in i gången dom kom. Plötsligt stod hon i en korsning och gruvgångarna delade på sig.  Kartan visade några konstiga tecken.

Prinsessan Tiara blev stående och fundera åt vilket håll hon skulle gå?

Hon hade sett de där tecknen tänkte Prinsessan Tiara men mindes inte vart. Men jag vet ju att jag sett de nyligen tänkte hon och suckade. Plötsligt mindes hon när hon var på båten med Ärkeängel Isis att hon fick information som hon skulle minnas när hon behövde det.

”Den gamla kompassen hjälper dig vid vägvalen på färden i de gamla gruvgångarna”, hade Ärkeängel Isis sagt. Men hon visste ju inte om var den gamla kompassen fanns? tänkte Prinsessan Tiara och suckade igen.

Skuggor från ljuslyktan formade sig som dansande figurer framför henne. Det påminde henne om när hon och Prins Andreas gjort sånna figurer hemma i lekrummet i lampskenet. Lampan hade stått på skrivbordet och dom format figurer med sina händer som visades på väggen.

Skrivbordet ja! tänkte Prinsessan Tiara. Det låg ju en kompass med dessa tecken på skrivbordet som jag stoppade ned i julklappssäcken. Hon startade önska med hjärtat och stoppade ned handen i säcken och tog upp kompassen med de konstiga tecknen på sig.

Kartan visade tydligt märkliga tecken och Prinsessan Tiara jämförde tecknen på kartan med tecknen på kompassen för att se vilken riktning hon skulle ta. Hon var ju inte helt säker men bestämde sig för att välja det väderstrecket som liknade tecknen mest.

Hon hade inte gått långt på den valda vägen när hon upptäckte att hon närmade sig ljudet av rinnande, porlande vatten. Hon hörde även något annat svagt, knappt hörbart i bakgrunden men kom inte på vad det var.

Ljudet försvann men kom tillbaka efter en liten stund. Prinsessan Tiara skärpte sig och fokuserade på ljudet som var så bekant. Jag vet ju vad det är tänkte hon och kom på att det måste vara en pingla. Det är ju en ledtråd att jag är på rätt väg log hon för sig själv.

Med ett vaknade Prinsessan Tiara upp ur sina funderingar när en vind svepte om henne och nästan blåste ut ljuslyktan. Lika fort som den kom, lika fort var den borta. Det visade sig att hon var framme vid en oas mitt inne i gruvan. Härifrån kom ljudet av det rinnande, porlande vattnet.

Prinsessan Tiara bestämde sig för att ta fram matsäcken från Trollet Maja och fika lite, hon hade hunnit bli hungrig och behövde en paus kände hon. 

Hon önskade med hjärtat och drog fram matsäcken från julklappssäcken när hon...