Julsagan 2013. 18: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Prinsessan Tiara rös och stannade till. Hur skulle hon nu göra om Stenmonstret Klopi väntade henne där framme tänkte hon. Jag kan ju inte vända om eftersom gången är blockerad av stenar.

Nyckelpigan Flygis landade på brevet som Prinsessan gick och bar på. Så du vill visa ännu en ledtråd tänkte hon tacksamt och rullade ut brevet och det var som den nya texten blinkade mot henne.

”Var hälsad du utvalda Prinsessa i framtiden! Ditt uppdrag består inte bara av att hitta och rädda Jultomten, men även av att rädda världen. För att kunna ge måste man kunna ta emot och universums lag är just detta att ge och ta. Precis som vågorna som rullar in över stranden och dras tillbaka till havet igen, så döljs gömda skatter i havet som skall återförenas med de som mist det. Ibland är rop och bråk bara ett tecken på att vilja bli hörd men inte veta hur förmedla det. Du har inget att vara rädd för. För att få svar måste man våga fråga.”

Prinsessan Tiara blev stående och lät orden i brevet sjunka in. Var det detta rösten vid oasen pratat om? Att alla har sin historia och att det var viktigt att se bakom maskerna. Kan det vara så att Stenmonstret Klopi egentligen bara ville bli hörd och sett? Även den dumma draken Ponko kanske bara ville detsamma?

Ingen tid att förlora tänkte Prinessan Tiara och gick nu med modiga och målrättade steg mot det som på avstånd såg ut som en öppning i gruvgången. Ärkeängel Isis följde henne och log uppmuntrande. Det var tryggt att hon var med tänkte Prinsessan Tiara.

Ju  närmare dom kom gruvöppningen ju mindre lät vrålet i gruvgången som till slut tystnade helt. Prinsessan Tiara kunde bara höra sitt eget hjärtas slag och fotsteg annars var det tyst i gruvgången.

Så kom hon på filten som gjorde henne osynlig, drog fram den ur julklappssäcken och svepte den kring sig för säkerhets skull. Hon visste ju inte vad som väntade henne.

Framme i gruvöppningen väntade mycket riktigt Stenmonstret Klopi som tagit sig dit via en av de andra ingångarna. Prinsessan Tiara darrade när hon närmade sig det stora Stenmonstret som såg farligt ut, men hon visste att han inte kunde se henne.

”Vad står du här och skriker för?” sa Prinsessan Tiara högt och tydligt med dunkande hjärta.

Stenmonstret Klopi tittade sig förvirrat omkring, han såg inget, jo där var en ljuslykta som hängde i lösa luften. Otäckt tänkte han och det hörde Prinsessan Tiara i sina tankar eftersom det gick att höra andras tankar på denna magiska ö.

”Vad kan jag hjälpa dig med?” frågade Prinsessan Tiara och fortsatte med: ”Varför gömmer du Jultomten och hindrar att julglädjen sprids?

Stenmonstret Klopi harklade sig och sa: ”Är det du skuggan i oasen? Jag är rädd för...”