Julsagan 2013. 19: Prinsessan Tiara räddar julen

Illustratör: Kari Elisabeth Dahl

Stenmonstret Klopi harklade sig och sa: 

”Är det du skuggan i oasen? Jag är rädd för att inte få tillbaka mitt röda rubinhjärta som den dumma Draken Ponko rev ur bröstet på mig för så länge sen. Utan det kan jag inte känna kärlek.”Han tystnade innan han fortsatte:

”Jag kom ihåg en annan hemlig ingång jag hittade som trollunge till gruvan och ville hitta Jultomten så han kanske kan hjälpa mig få tillbaka mitt rubinhjärta och inte ge bort det,” suckade han. ”Det är min största julklapps önskning!”

Det var som Stenmonstret Klopi funderade på vad säga vidare och efter en kort stund fortsatte han:

”Trollet Maja bad mig skynda mig till gruvan, hitta Jultomten för att varna om den dumma Draken Ponko och vänta på en utvald Prinsessa. Men hur skall jag hitta henne i dessa gruvgångar?” sa han och suckade igen uppgivet.

Stenmonstret Klopi fortsatte berätta att den dumma Draken Ponko flugit iväg med hans rubinhjärta för att kasta det i havet. Att han sa att det hade sjunkit och försvunnit i vågorna till havets botten när han såg honom nästa gång.

Detta var ju precis det som rösten vid oasen sa att alla har sin historia och kan gömma det bakom masker, så Prinsessan Tiara var glad hon frågade och  kände hur hennes hjärta fylldes av medkänsla och lät filten glida av sig så hon blev synlig. Hon var inte längre rädd.

Stenmonstret Klopi såg farlig ut men ville mest av allt uppleva kärlek och visste inte hur göra för att bli hel igen, det förstod hon och bara visste inom sig nu.

”Var hälsad Stenmonstret Klopi!” sa Prinsessan Tiara och önskade honom välkommen, sa att han var trygg hos henne,  att hon var tacksam över hans besök och välsignade honom.

Först såg Stenmonstret Klopi förvånad ut innan han sa att nu måste dom komma sig ur gruvgången för Enhörningen Regnbåge väntade henne. Samtidigt som han sagt det hördes pinglan och det starkt.

”Jag hjälpte Enhörningen Regnbåge att hitta ett bra gömställe”, sa Stenmonstret Klopi. Vi måste få dig tryggt härifrån. Örnen Örnis-Tiora ropade från himlen att ingen tid var att förlora och att du får nästa budskap när du möter Enhörningen.”

Prinsessan Tiara kände sig förvirrad men skyndade sig efter Stenmonstret Klopi i gruvgången. Hon hade inte hittat Jultomten ännu men litade på att ännu var det tid till det.

Dom svängde runt ett hörn och i öppningen som var smal sågs Fjärilarna Blåis och Freddis flygande dans.

”Jag måste testa en sak först,” sa Prinsessan Tiara till Stenmonstret Klopi innan hon gick ut. Kan du...”