Åsa's Julkalender 2011, Lucka 11

... var apan tagit vägen? Dom blev klara över hur tyst det var utan allt tjatter.

Jultomten tog sig för pannan och fick dåligt samvete för det han sagt en stund innan:
- Jag bad den ju bara hålla sig ur vägen när det packades, sa Jultomten ledset.

Vännerna blev eniga om att leta efter apan. Dom ville ju inte dra innan dom sagt hej då, men apan fanns inte att varken se eller höra någonstans. Alla tyckte det var tråkigt att inte kunna ta avsked av sin nyfunne vän som hjälpt till så bra, men nu var dom tvugna att starta sin långa resa mot Nordpolen.

- Men, sa Jultomten förskräckt till Viktor, ni drakar får ju inte plats i denna korgen, den är för liten även om jag packade i den magiska säcken.

Viktor tittade på Jultomten och sa lugnande att dom var flygande drakar. Då såg Jultomten vingarna som han inte tänkt på innan och suckade lättat. Skulle bli svårt att få hjälp med navigering annars tänkte han då det var trångt om plats i korgen. Som det mesta annat här i livet, tänkte han vidare, så löste det sig av sig själv!

Ett lätt surrande startade komma från ena fickan till Jultomten, Den Magiska Kompassen aktiverades och han tog upp den. Men vänta lite tänkte han, hur var den magiska ramsan hans Pappa brukade säga? Han mindes den lilla ihopvikta lappen, tog fram den och läste:

- Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid.

Ruben flög fram och startade blåsa eld på brännaren, allt gick så fort! Det skimrade av drakelden, blinkande stjärnor och susade som bara det av fartvinden som uppstod. I en svindlande fart var dom högt uppe i luften. Stjärnklart var det och Jultomten fick se att Nissen satt och knep ihop ögonen, han höll sig så hårt i korgkanten att knogarna vitnade.

Efter bara en liten stund, ja bara som ett ögonblick senare saktades den svindlande farten ned. Jultomten hade själv blundat av den hissnande känslan som kom i magen, som att åka karusell fast häftigare tänkte han.

Drakarna flög vid sidan av luftballongen och av och till gav dom varandra besked. Max fick se på Den Magiska Kompassen då och då, han navigerade med den men följde även stjärnornas positioner. Trots att det inte går så fort som med renarna tänkte Jultomten, så nog katten flög dom fortare än en vanlig luftballong.

I flera dagar och nätter flög dom, landade bara för toabesök. Jultomten använde den kikare han fann i skattkistan och såg massa spännande under resan. När dom nu rest så länge började Jultomten längta efter att komma fram, var inte bara enkelt att vara stilla så länge.

Eftersom han hade lite tråkigt tog han fram kikaren och visade Nissen den som blev helt fascinerad.
- Men vad är det där? frågade plötsligt Nissen och pekade mot något han såg i kikaren.

Jultomten tog emot kikaren, tittade uppmärksamt mot det hållet Nissen pekade. Ja vad var det där, tänkte han, är det inte.?....