Åsa's Julkalender 2011, Lucka 12

... vulkanen Etna, det högsta berget på Sicilien? Jultomten tittade noga och det var som han kände igen den från sina många resor för att dela ut julklappar till barnen.

Det var tid att gå ned för landning och toabesök, Viktor flög fram och pratade en stund med dom. Jovisst var det Etna informerade han om, det kunde vara möjligt dom skulle utföra uppdrag när dom väl landade. Mera sa han inte innan han flög tillbaka till Ruben och pratade drakspråket igen.

Han vet nåt tänkte Jultomten, men med tid och stunder skulle dom bli informerade om vad det kunde tänkas vara. Nu var Jultomten trött och det skulle vara så skönt att få sova i en säng en natt, suckade han tyst.

- Etna är väll inte aktiv? frågade Nissen lite oroligt. Eller är den aktiv? Den har väll varit igång även iår?

- Ingen vet när Etna får utbrott, svarade Jultomten, men vi skall inte dit och desutom reser vi snart igen så ingen av oss är i fara. Dom som bor här vet vad dom skall göra om det skulle ske igen.

Nissen verkade lite lugnare av det och och småslumrade där han satt. Det startade skymma och som vanligt skulle dom landa någonstans där dom inte blev sedda.

Viktor kom tillbaka och sa att han, Ruben och Max varit här flera gånger innan så dom var ganska kända. Nu skulle dom se till att landa på en säker plats och få ordnat med mat, och kanske en sovplats sa han finurligt.

Nedflygningen gick behagligt och dom hade flygit mera österut då vindarna fört dom dit. Eller var det den Magiska Kompassen? Drakarna pratade ihop sig och Viktor kom tillbaka när Jultomten klättrat ur korgen och hjälpte Nissen sa sig ur.

- Vi känner några här som väntar oss, sa Viktor. Stanna här så kommer vi tillbaka, fortsatte han och gick sen vidare till sina kompisar och försvann bortöver med dom.

Efter en stund hördes Viktor komma närmare ivrigt pratande på ett annat språk. Det tog en stund innan Jultomten kom på att det var italienska.  Fram kom drakarna och en liten gumma med gråvitt hår, glasögon och hon hade ett förkläde på sig.

- Får jag presentera Lucia, sa Viktor när dom kommit fram. Hon är släkting till den världskända Lucia som kom från Syrakusa, en stad som ligger några få mil härifrån.

Jultomten och Nissen skakade hand med Lucia och bockade djupt. Tänk att få hälsa på självaste Sankta Lucia, eller ja en släkting tänkte Jultomten. Gumman verkade tänka detsamma, tänk att få hälsa på självaste Jultomten! Lite konstigt tänkte han, för jag är ju bara mig själv!

Viktor översatte det Lucia sa och snart var dom på väg hem till henne. Lucia hade inviterat hem dom och lett så hjärtligt att man såg alla hennes skrattrynkor. Hennes leende smittade!

Efter bara få meter verkade hon bekymrad och sa något hastigt till Viktor som översatte:
- Min dotterdotter väntar hemma, hon är inte helt frisk, det bekymrar mig.

En tår kom fram i ögonvrån på henne och hon fortsatte som översattes av Viktor:
-  Tänk om ni vill hjälpa mig med att....