... "Kära Jultomten!
Snart väntar dig slutet på denna resan men ännu är målet inte nått. Ibland är planeringen minst lika rolig som själva resan. Det är ännu god tid kvar och kom ihåg att mirakel sker dagligen. Bara man håller fast vid sin tro, är positiv och redo att ta emot det man önskar sig så kommer det till en när man minst anar det.
Nu är tiden inne att följa den inre kompassen och ha tro på att den och att ditt hjärta leder dig rätt. Använd Den Magiska Kompassen som ett hjälpmedel, lyssna på dom runt omkring dig men lyssna även på dig själv. Du vet ju vad som skall till nu. Kom ihåg pinglan!!! Eders ödmjuke tjänare,"
Jultomten suckade, han visste inte helt vad han skulle tro och kom på sig själv med att spontant säga ramsan som aktiverade Den magiska Kompassen:
-"Leta högt, leta lågt, leta utåt, leta inåt. Låt ledstjärnan visa vägen och res i frid."
Stjärnor startade spruta om honom och isbåten fick fart som om han precis sagt en magisk ramsa. Det var nästan som att dom åkte med en rask racerbåt. Det sprutade vatten och små isklumpar bakom dom och farten bara ökade. I detta tempo skulle dom komma fram jättesnabbt tänkte Jultomten då isbåten plötsligt saktade in farten.
Bakom dom kom de tre drakarna flygande med hängande tungor ut genom sina munnar.
- Vänta på oss! ropade Viktor när han fick tillbaka andningen igen. Vänta!
Naturligtvis skulle dom vänta på sina kompisar! Jultomten visste inte helt vad säga eller göra. Han önskade ju att dom skulle fortsätta denna resan tillsammans och plötsligt stannade isbåten. Faktiskt stod den helt stilla och apan satte igång att tjattra, hoppa upp och ned och peka på något.
Alla tittade dit, även drakarna som nu hunnit ikapp och landat på isbåten. Dom såg alla stora isflak som flöt på vattnet och gjorde att isbåten inte kunde komma längre fram.
När drakarna väl fått tillbaka andan tog dom med gemensamma krafter tag i repen för att dra loss isbåten. Dom flög och drog repen så isbåten backade, sedan vände dom och drog så att isbåten kunde flyta utanför isen.
Jultomten tackade sina vänner för hjälpen, erbjöd dom plats på isbåten, sa ramsan och iväg for dom i ett rasande högt tempo. Snöstjärnor flimrade om dom, farten var hissnande hög och apan gömde sig i korgen.
Dom kunde se kusten till Grönland på sin vänstra sida och bestämde sig gör att ta en paus på Svalbard. I detta tempo skulle dom snart vara framme tänkte Jultomten och mycket riktigt, snart kunde dom se en kust stiga fram i horisonten på sin högra sida.
- Tänk om renarna kunde möta oss där! sa Jultomten med en längtansfull suck. Han kände nu att han längtade efter sina trogna vänner och reskamrater.
- Nog har detta varit en annorlunda semester, sa han vidare.
Apan hade vant sig vid den höga farten den också nu, Jultomten och Nissen var ju van från snabba slädresor, och nu vågade apan titta fram över korgkanten. Den sträckte fram ena handen där den höll...
No comments:
Post a Comment