... att Rudolf med röda mulen försvann bakom husen. Men han
hade inte på sig Jultomtens luva längre, så dom som utgav sig för att vara
Broxisarna måste ha varit framme och tagit den. Men vad gör Rudolf med röda
mulen såhär i centrum? tänkte han. Kanske det var fastsatt ett nytt litet brev
kring halsen på honom?
- Häng med mig, sa Entroms till Kapten Zeta Blackstroms,
det är något vi måste undersöka.
Kaptenen som var trött efter uppdraget och att ha varit
uppe hela natten ville först protestera, men då Entroms gick följde han efter.
Han hade inte sett Rudolf med röda mulen så han visste inte vad det var dom
skulle undersöka.
- Han var nyss här, sa Entroms när dom gick bakom husen
men inte såg någon. Rudolf med röda mulen var här!
- Är du säker? frågade Kaptenen, eller är du så trött att du ser i syner?
- Är du säker? frågade Kaptenen, eller är du så trött att du ser i syner?
Entroms hann inte svara på detta då plötsligt Rudolf med
röda mulen kom springande mot dom som om han hade eld i baken. Han passerade
och vek av mot vänster, Entroms flög efter honom och Kaptenen kom efter så fort
han kunde.
Det var då Entroms förstod att även Rudolf letade efter
sin husse Jultomten, han sa detta till Kaptenen när han hunnit ikapp dom. Det
gör han ja, hade Kaptenen svarat, och jag som hoppades att vi kunde fått en del
svar av honom.
Några änglar kom dalande ned från himlen och lyste upp
den och flög och ställde sig mellan dom och julgranen. Det var som änglarna
ville något men dom förstod inte vad det var, mer än att dom önskade säga något
och hjälpa till.
- Nu skulle vi ha någon här som kunde tala med Änglar,
suckade Entroms. Kanske dom vet vart vi skall leta och som kan hjälpa oss?
- Där sa du något, sa Kaptenen, att vi inte tänkt på det
innan. Det finns ju dom personer som kan samtala med Änglar och ge deras
budskap till oss. Tänk om dom kan hjälpa oss med detta, men ja, vi måste finna
någon som kan prata med änglar.
Det fanns inget nytt brev på Rudolf med röda mulen, men
Entroms gick för att nosa på Jultomtens luva för att känna om det var samma
personer som tagit mössan nu. Han kände även doften av metall och sa åt
Kaptenen att undersöka.
- Det finns en nyckel i mössan, utbrast Kaptenen och drog
ut en nyckel som såg speciell ut. Men vart leder den till? Det var inget brev
här, sa han, men vänta jag känner något.
Han drog ut ett bivaxljus med ett bi på sig som låg
längst inne i luvan, men ingen annan instruktion mumlade han tyst för sig
själv.
Några barn kom gående i en klunga och kom framspringande
till Entroms. Tjejen Åsa startade klia honom bak öronen och sa:
- Visst är det härligt med Lucia! Vi skall till kyrkan
och se på Luciatåget med Alicia det skall bli så mysigt.
- Titta här, sa hon och höll fram ett vackert änglakort. Jag
har fått det av Annica som säger hon kan prata med änglar. Det kom flygande i
luften när jag skulle gå så jag tog med det så hon kan läsa det, ja om jag
träffar henne då, sa hon och log stort.
Entroms och Kaptenen tittade på varandra och bägge tänkte
samtidigt att nu visste dom vart dom skulle gå och fråga. För dom ville ju inte
fråga vem som helst för det var viktigt att det inte kom ut att Jultomten är
kidnappad innan dom visste mera.
Barnen småsprang mot kyrkan, dom skulle dricka varm
choklad med honung och äta lussebullar med honung innan Luciatåget kom hade dom
sagt, fnittrat och sprungit i förväg.
Rudolf med röda mulen hade startat springa igen när
barnen sprang skrattande därifrån, men han hade ju radiosändaren på sig så det
gjorde ingenting. Dessutom sprang han i riktning mot bigården där han blev väl
omhändertagen sa Kaptenen till Entroms.
Efter Luciafirandet i kyrkan drog Entroms och Kaptenen
hem för att sova några timmar efter sitt nattliga pass. Innan nästa pass var
Entroms bjuden på middag till Kaptenen där det skulle serveras kotletter med
honungs glaze. Doften var himmelsk när han kom dit och dom njöt gott av Prina
Blackstroms goda matlagning.
- Hanska Muski ringde när jag kom hem i morse, sa
Kaptenen, han sa…
(Fortsättning följer i lucka 15, häng med!)
No comments:
Post a Comment