... Stroffi, Kapten Zeta Blackstroms 5-åriga dotter
fnittra och be honom komma på besök.
- Du har inte varit här på länge nu, och idag säger Mamma att vi skall baka muffins. Snälla Entroms kom, snälla!
Fru Prina Blackstroms tog över telefonen och bekräftade
invitationen och sa det var något hon behövde hjälp med, så om han kunde sticka
inom efter jobbet så var han hjärtligen välkommen.
Entroms tackade artigt ja,
hans vakt var snart över för dagen och det var sant att han inte varit på besök
på länge. Dessutom önskade han att hjälpa till då han själv alltid fick hjälp
av dom då han behövde det.
Eftersom det inte var så mycket mer att göra för Entroms
efter att han rapporterat och lagt planer med sin kompanjon, blev han
hemskickad lite tidigare för att kunna besöka Fru Prina Blackstroms och lilla
Stroffi.
Han flög dit lika fort som en kanonkula och var där på kort tid och
Stroffi välkomnade honom med ett glädjetjut och startade klia honom bakom
öronen, något hon visste han gillade.
- Hjärtligt välkommen! sa Fru Prina Blackstroms som kom
ut från köket iförd ett förkläde med julmotiv på. Du kom i lagom tid nu som
muffinsen står i ugnen, medans dom gräddas får du gärna hjälpa mig ta ned några
saker från loftet.
Eftersom Entroms kan flyga så brukar han få hjälpa sina
vänner med att ta ned saker som ligger överst på hyllor och som är placerade
högt upp. Han behövde ju inte någon stege att klättra på så ingen fara för att
han skulle ramla ned och skada sig.
Prina öppnade takluckan och Entroms flög upp. Han hämtade
ned en julgransbelysning, några kransar och hjälpte till att sätta upp dessa på
utsidan av huset. Den ena kransen skulle hänga lite längre upp på husväggen så
Entroms flög dit med Stroffi på sin rygg som satte upp den. Efteråt satte dom
tillsammans upp julgransbelysningen på den stora granen som växte i deras
trädgård.
Stroffi skrattade högt när det kittlade i magen där hon
flög ridande på Entroms rygg när dom skulle sätta på Julgransstjärnan överst på
granen.
- Nu är det jul! ropade hon så det säkert hördes över hela
Plontus-planeten tänkte Entroms och kände hur glädjen värmde hela honom.
På avstånd hördes en klocka ringa, det var matklockan som
varslade att det var dags ta ut muffinsen från ugnen. En fantastisk doft nådde
Entroms känsliga nos som fick det att vattna i munnen på honom så han flög
genast tillbaka till huset trots Stroffis protester, hon ville flyga lite till.
- Men vänta Entroms, sa Stroffi, vad är det där? Det är något rött som lyser därframme. Flyg
dit så undersöker vi det!
Först trodde Entroms att Stroffi hittade på något för att
få flyga längre, men så såg han ett rött ljus som hoppade lite upp och ned nu i
skymningen. Det såg så märkligt ut att han själv blev nyfiken och flög mot det
för att undersöka vad det var som Stroffi bad honom om.
När dom närmade sig såg dom att det var en ren som sprang
mot Planetens egen biodling. Den blev tydligen rädd när dom kom flygande och
sprang i förväg, varje gång den vände på huvudet för att se om den var förföljd
såg man ett rött ljus som lyste upp.
- Det är ju Rudolf med röda mulen! utbrast Stroffi
förtjust när dom kommit närmare. Då måste det vara sant som Mamma säger att
Jultomten är nära och ser om man är snäll. Jultomten måste hälsat på och veta
att jag varit snäll även i år så jag hoppas på många julklappar, sa Stroffi
förväntningsfullt.
Dom hade hunnit komma fram till biodlingen när dom var
helt ikapp Rudolf med röda mulen. Som tur var kände han igen Entroms från många
flygningar ihop under tidigare jular och stannade. Från biodlingen kom biodlare
Thomas och mötte dom, han hört något och gått för att se vad det var.
- Välkommen hit, sa biodlare Thomas. Här finns inte
mycket att se, alla bi sover djupt nu så här års. Så vad kan jag hjälpa till
med? Behöver ni bivax att göra ljus av? frågade han vidare.
Biodlaren Thomas var känd med alla tre eftersom dom
brukade sticka inom för att få honungsburkar och bivax bland annat. Alla hade
dom något gemensamt med Honungs-planeten men lite konstigt dom dök upp ihop och
hade med sig Stroffi tänkte han fundersamt.
- Men vad är det här? sa Thomas och klappade Rudolf med
den röda mulen på halsen. Det är ju ett litet brev som hänger vid sidan av ena bjällran,
det har jag inte sett innan.
Entroms förstod på en gång att detta var nästa instruktion
från Broxisarna, och fastsatt på Jultomtens egen ren till och med! Innan han
fick sagt något så…
(Fortsättning följer i lucka 9, häng med!)
No comments:
Post a Comment