LUCKA 17 – 2015:

… hur det kom flygande några brev och julkort i luften. Dom startade se upp men på grund av dimma kunde man inte se himlen.

Entroms flög raskt upp för att se vem dessa skojare var, men dimman gjorde det tyvärr omöjligt att se något som helst.

Kaptenen startade samla ihop julkorten och på ett av breven stod det: Till Plontus-distriktet. Han tog med alla kort och brev till bak-rummet på bageriet för att läsa där.

Väl framme möttes dom av hundföraren Emil, den polisen som informerat Hanska Muski om vem det kunde vara som satte upp polis-distrikten mot varandra. Han presenterade sina teorier och eftersom dom lät troliga tackade och berömde Kaptenen honom.

- Vi har visst fått en ny ledtråd, sa Kaptenen och visade fram brevet. Undrar vad dom önskar säga denna gång? sa han och sprätte upp kuvertet och tog ut brevet där det stod:

Till Plontus-distriktet:
Tack för att ni lämnade tillbaka Jultomtens luva, han tyckte det var lite kallt utan den. Ännu har ni inte kommit fram till vart han håller till även fast ledtrådarna varit så tydliga, kanske ni inte är så smarta trots allt? Nyckeln leder vägen och den nyckeln är i polisens arkiv, nu kan ni fundera ut på vilket sätt, för där står adressen svart på vitt.
Denna gång ber vi om att få mat från den stora julfesten som planeras här på Plontus planeten. Var vi vill ha den lämnad? Till gömstället där Jultomten befinner sig såklart!
Med vänlig hälsning
Broxisarnas polis-distrikt

Hundförare Emil bad att få låta två av sina hundar lukta på brevet och söka efter dom på det sättet. Han hade tränat några av hundarna till att söka på dofter för att finna bortsprungna och försvunna personer i fjället bland annat.

- Att vi inte tänkte på det förut, sa Entroms, då kunde vi låtit hundarna lukta på Jultomtens luva! Han suckade men fortsatte säga; Det är en jättebra ide Emil, låt oss göra det och se om dom kan visa oss var skojarna är och vart Jultomten finns.

Entroms kände Emil väl då han själv varit på upplärning hos Emil för flera år sen när han själv var valp och ny i poliskåren. Det visade sig tidigt att han hade andra förmågor än hundar flest, som att han kan prata och flyga så Emil fick ge honom special träning.

- Vi får ta kontakt med Annica också, sa Kaptenen. Kan vara att hon som lägger änglakort kan få kontakt med några av dom änglar som kommit till Plontus planeten som vi sett och få hjälp. Änglarna guidar ju alltid och hjälper oss när vi ber dom så nu är det dags att be, sa han.

Annica hade som vanligt telefontid och satt upptagen i ett samtal när dom ringde för att boka tid om det var möjligt. Det tutade upptaget flera gånger när dom försökte ringa i löpet av förmiddagen.

- Hon måste vara duktig som har en sådan upptagen linje, sa Entroms. Prova igen!

Denna gång kom det äntligen vanliga signaler och Annica svarade. Hon sa som det var att hon inte hade varit med i någon utredning tidigare, men att det var självklart att hon ställde upp.

- Jag får hit en elev som skall öva sig på att lägga änglakort, Åsa heter hon, är det ok att vi gemensamt ser på denna sak samtidigt? Jag har lite extra tid då med henne och det är ju en fördel att vi är fler när vi tolkar för att få fram upplysningar. Nu kan ju inte jag lova något, men det är värt ett försök.

Annica upplyste om att dom har tystnadsplikt både hon och Åsa, så det skulle gå bra. Hon kommer till mig ca 16:15 sa hon och detta var en tidpunkt som passade rymdpoliserna bra. Vi ses då sa Kaptenen och la på.

Efter en liten stund hördes något utifrån bageriet in i bak-rummet. Det lät som en skärrad person och in kom Postmästare Per med bagare Olof tätt efter sig. Postmästaren sa upprört:

- Ojanemejtanet! Vet ni vad som hänt? Det är ju inte klokt! Nu så…

(Fortsättning följer i lucka 17, häng med!)